Man kommer inte undan Fisk....

Jag har svårt att se att någon som i fortsättningen vill yttra sig om Mellanöstern, om terrorism eller om konflikten mellan islam och kristendom, kommer att kunna göra det med bibehållet förtroende utan att ha läst Robert Fisks monumentala Det stora kriget för mänskligheten (recenserad här och här och här bland annat). Precis som framgår av recensionerna är den fullkomligt bedövande i sitt omfång, och kunskaperna hos den som skrivit det är minst sagt imponerande. Men så är han en annorlunda journalist också, Robert Fisk.
Det finns de som är bättre lämpade än jag att bedöma kvaliteten på det han skriver - själv läser jag med nöje sedan länge hans kolumner i the Independent - och det vore fel att inte säga att han retat upp rätt många, men till skillnad från diverse andra tyckare, är Robert Fisk inte alls bara en manisk hatare av USA. Han är avskydd av de flesta extremistiska rörelser överhuvudtaget, vilket han är rätt nöjd med.
För oss som saknar den basala kunskapen om hur kartan förändrats i den islamiska världen sedan 1900-talets början är hans genomgång av de olika oroshärdarna oerhört värdefull. De flesta av oss är säkert okunniga om hur inbördeskriget i Algeriet förgrenat sig från och till talibanrörelsen, eller hur det turkiska folkmordet på armenier kommer att vara en olöslig knut för fredsprocessen i Irak (genom att en kurdisk stat i norra Irak är en fullkomligt otänkbarhet för dagens Turkiet). Över hela linjen slår hans kunnande och insikt igenom, liksom hans osvikliga näsa för att skriva dramatiskt eller att hitta scoop
Han hittar nämligen dessa scoop - intervjuer med Usama bin Laden, ofrivillig passagerare i fel helikopter med civilklädda CIA-agenter i Irak, eller förfärad åskådare till Bagdads plundring, och vill ha dem publicerade. Han drar sig inte för att namnge de redaktörer som vikit ner sig för andra intressen och därefter har mr Fisk bytt arbetsplats. Han tror nämligen inte på en journalistik som tar för många hänsyn eller styrs av ekonomiska intressen.
På det här viset har Robert Fisk och några till fortsatt vara obekväma röster i en alltmer likriktad reporterkår, där t o m krigskorrespondenterna numer väljer att åka med i stridsvagnarna, klä sig i uniformsliknande persedlar och låta sig matas med Senaste Nytt från staben - det som sedan Vietnamkrigets dagar kallas the Five O'clock Follies (läs mer om det i Michael Herrs utmärkta Dispatches (Rapporter på svenska)
Varför är det nu så förtvivlat viktigt att läsa Fisk? Pja, en orsak kan ju vara att han redan för fyra år sen talade om_exakt_vad_som_skulle_hända_i_Irak. Och sen hände det. Han varnade redan för tio år sen för hur islamistisk extremism skulle förändra världsbilden (på samma sätt som John K Cooley gjorde det i en bok jag skrev om här) och har gjort så under många år i sina artiklar från Mellanöstern.
Fisk skiljer sig dock från Cooley eller från John Pilger genom sitt omedelbara engagemang för civilbefolkningen, istället för att leta efter systemfel hos den amerikanska regeringen. Det också Seymour Hersh, som naturligtvis - naturligtvis därför att han är en annan av de absolut legendariska toppreportrarna - genom sitt sedan åratal uppbyggda kontaktnät, lyckats få fram uppgifter som fruktansvärt väl beskriver den klumpighet som rådde inom världens största krigsmakt när de inledde ytterligare ett krig. Om den boken - På Given Order - kommer det ytterligare en liten notis.

Nå, varför är det nu så förbannat viktigt att tala om ett krig långt bort? För mig - som växte upp med FNL-rörelsen, och som haft en omgivning med internationella kontakter och engagemang - är svaret inte svårt. Men jag ser ju att det blir allt svårare att skapa intresse för, och samla krafter mot, de stora orättvisor som fortfarande råder utanför Sverige. Vad är ett dödat barn i Sadr City mot vem som vinner TopModel eller går vidare i Idol? Likgiltighet börjar alltid längst bort, men så småningom finns den runt knuten.
Dessutom finns ju alltid den fullt möjliga framtiden att vi - du eller jag - drabbas av terrordåd (även om jag måste säga att det som hänt i Danmark och Tyskland nyligen verkar vara liiite långsökt), eller att våra liv helt enkelt krånglas till av det. Man kan ju faktiskt till och med tro att den fria handeln med varor skulle störas av det, och VAD ska vi göra då?
Seymour Hersh kommer snart. Och lite Richard Clarke. Och en del annat om Irak...