Vårt behov av en fiende

Nu när borgarna börjar träta sinsemellan kan det vara dags att väcka liv i debatten om vårt eget förnyelsearbete. De kommer att bråka friskt - och vi som minns hur den första Fälldinregeringen föll är väl kanske inte jätteförvånade, för trots allt tal om att alliansen nått längre i samförstånd än tidigare, var det faktiskt så 1976 också. Och då sprack det på två år, och de var bara tre partier den gången.
Nånstans känns det som skadeglädjen över borgarnas interna bråk och tillkortakommanden tar överhanden inför det som borde vara viktigare - nämligen att skapa en politik som är lockande nog för tillräckligt många väljare.
Själv är jag inte alls säker på att den interna eftervalsanalysen drar rätt slutsatser - jag är inte alls förtjust i tanken att politiken ska anpassas för att locka tillbaka den procent som flydde till borgerligheten. Vad skulle det innebära för oss alla andra som valde att stanna kvar?
Och varför verkar så många har tagit till sig olika borgerliga floskler? Nej, det finns massor va socialdemokrater som anser att skolan ska ställa krav, och framförallt konkurrera med kunskap och inte med sång, dans eller golf. Nej, det finns mängder med socialdemokrater som anser att brottslingar ska låsas in, att kriminella invandrare ska utvisas och att man gör rätt för sig!
Naturligtvis anser de flesta socialdemokrater att man ska verka för att skapa en fungerande arbetsmarknad, vilket strategerna missade 2006 och vilket skall förfölja dem till döddagar, men också att ett välbetalt och tryggt arbetsliv för de flesta är nyckeln till ett bra liv.
Inte heller är vi förtjusta i kvinnomisshandlare, icke-fungerande kollektivtrafik eller äcklig skolmat.
Det finns idag en bedövande borgerlig övervikt i media men det känns som bloggvärlden är mycket mer jämlik. Vad som behövs är naturligtvis ett fungerande nätverk över alla dessa vänsterbloggar, som spretar från oerhört pålästa till bara tyckande. Och där kan vi kanske hitta en fungerande diskussionsmodell. Jag är nämligen tveksam till alla dessa rådslag - de kanske också behövs men det är dags att använda nätet ordentligt 2007.
Men först måste vi sluta fokusera på borgerligheten. De behöver inte ens hjälp på vägen för att krascha känns det som. Det mullrar i de egna leden, väljarna är smått uppgivna över deras förutsägbara misstag, och strängt taget måste hela det här året vara ett gigantiskt misslyckande för deras PR_strateger. Det var INTE så här det skulle bli.
Det töntigaste av allt är när borgerliga ledarskribenter - och de är tammefan sämre än någonsin, både debattmässigt och kunskapsmässigt - hoar om att det behövs en ny socialdemokratisk politik. De kunde kanske ägna sig åt att se till att det fanns en fungerande borgerlig politik först.
Det finns nämligen en gigantisk fara i ett havererat moderatparti, ett alltmer marknadsliberalt centerparti, ett stockkonservativt folkparti och ett oerhört marginaliserat KD. Och det är att deras missnöjda väljare inför nästa val kommer att proteströsta, och det gör de inte på socialdemokraterna.
Till stor del handlar det också om att LO och fackföreningsrörelsen inte får sitta inaktiva i ett par år, eller förväntas vara lydig röstboskap åt Sveavägen 68. Oavsett vad Littorin säger kommer han få vika ner sig på punkt efter punkt innan 2010, och där har vi gemensamt ett ansvar för att inte alltför många kommer trilla emellan.