Om småföretagare....

Det finns en stolle som heter Johan Staël von Holstein som skriver en del dynga i en av våra vanligaste gratistidningar. Han brukar skylla på att han är ordblind för urskulda sina värsta påhopp, och han precis som Maud har en märklig förmåga att reta upp olika annars rätt klarsynta människor. Varför vet jag inte - folk som tror att kapitalism är en ideologi (!) brukar inte ha många rätt...
Men jag funderade en del efter en av hans senste drapor där han återigen sjunger entreprenörens lov, förutom en hel del andra rent hisnande åsikter (läs och njut, hans "kunskaper" är underskattade!). Jag känner inte riktigt igen den där bilden av den osjälviske, ljusstrålande småföretagaren som bygger landet med sitt anletes svett och glatt sprider sin rikedom och klokskap till de lata massorna (och säkert också evigt liv och sol på semestern). Mycket för att jag har kompisar som är småföretagare, för att att jag haft företag själv och för att jag jobbat som anställd i småföretag.
Tanken på att småföretagandet, eftersom det uppenbarligen är det som avses när det idag dras fram. skulle vara en främmande företeelse är ju rent hårresande. Vi känner alla frisörer, taxichaffisar, massörer eller små butiksägare. Och vi vet att de är som vi andra är mest - de blir också fulla på lördag, kollar på fotboll, köper skvallertidningar och gnäller på vädret.
Jag kan säga att det var jävligt länge sen jag träffade en småföretagare som kände stolthet över hur han bidrog till landets fortlevnad, mer än han tjatade om att lönerna var för höga. Och bara för att reta upp folk extra mycket - det finns massor med småföretagare som frodats och haft det jättebra under många år, trots riksdagsmajoritet.
Och att säga att en snubbe som skriver krönikor i Metro, varit jättefattig flera gånger och ändå klassats som miljardär under perioder, och bor i en jättekåk, skulle vara småföretagare och ha massor gemensamt med våra vanligaste grovjobbare - gör ju egentligen bara saken ännu roligare