Ett steg bakåt. Om EU och modersfixeringen


Hör att EU:s kvinnoutskott tänker lägga näsan i blöt när det gäller föräldraledigheten. Man kan bara konstatera att vad som är självklarheter i Sverige inte på långa vägar är det i resten av Europa.
När man berättar för europeiska bekanta om hur omsorg och vård är uppbyggt i Sverige brukar de bli rätt långa i ansiket. I synnerhet kvinnor. SÅ vill vi också ha det, är en vanlig kommentar.
Och de kan bli ännu längre i ansiktet när de får höra att man faktiskt pratar om löneskillnader, om jämlikhet och lika värde i Sverige. Min italienska (jojomän!) väninna tvivlar på om det ens går att mäta skillnader mellan män och kvinnors lön i Italien.. För att inte tala om kvinnosynen i Berlusconis TV eller hur man kan känna sig som kvinna i trängseln i tunnelbanan....
Det finns en rätt trist syn på manligt och kvinnligt i Europa, i synnerhet i den generation som jag tillhör. Den ständigt ertappade generationen, skulle man kunna kalla oss - vi som borde veta bättre. Men som ensamstående farsa till Arvtagarna blir man bara trött på det där att mamman skulle ha nån slags förkörsrätt till barnen. Och det känns som Europa borde ha hunnit längre...

Gröna Jessica och Lundberg om saken



Bilden? Skulle kunna vara min egen farsa när det begav sig. Och han hade garanterat varit hemma om minsta möjlighet hade funnits...