Vem tror du att du är, Sofia Arkelsten?

Jag sitter och tittar på hur Thorsten Flink söker sina rötter på oväntade platser. Jag och Thorsten har beröringspunkter, men därom en annan gång - poängen är att han söker något han faktiskt har rätt till. Nämligen att veta var han kommer från, och kanske få en hum om varför han blev som han blev, med alla sina fel och brister.

Jag tycker om det här programmet - det ger en helt annan bild av kända svenskar än den man har genom media och scener. Det visar sig att saker kanske inte alls var som man trodde, eller som de ens själva trodde. Framgångsrika människor har fattiga statare i släkten, eller så finsn det - hoppsan - bankrutta mångmiljonärer.

Vi är de vi är, med alla våra fel och brister. Och därmed ska jag svänga över - elegant va? - till de senaste dagarnas politiska händelse, nämligen det idépolitiska program som ledningen för de Nya Moderaterna la fram för sin partistämma. Och där folk utanför moderaterna raskt höjde på ögonbrynen - eftersom skriften innehöll hårresande lögner om partiets förflutna. Både när det gällde införandet av både allmän och kvinnlig rösträtt i Sverige, och om till exempel apartheid (det finns mer).

Ögonbryn förresten? Det blev ett jävla hallå... Folk med anlag för satir beslöt att förbättra den Moderata Historieskrivningen. Och gjorde det med besked.

1965: Carl Bildt grips av polisen på Hötorget i Stockholm medan han genomför Sveriges första Vietnamdemonstration.

1897: Den tidiga moderaten Emmeline Pankhurst Arkelsten startade de brittiska suffragetterna.

Vill man vara elak kan man säga att moderaterna, med partisekreterare Sofia Arkelsten, stackars människa, försökte smyga fram en helt annan bild av hur moderaterna bildades. Och på ett ytterst taffligt sätt.
Det var givetvis dömt att misslyckas - raskt visade det sig att moderaternas politiska motståndare kunde historien bättre än Arkelsten, som tyvärr alltför länge vägrade göra avbön. Pinsamt. Klumpigt. Misslyckat av ett parti som annars satt en helt ny nivå för politisk kommunikation.

När Arkelsten därefter väl gör avbön, gör hon det med trotsigt böjt huvud och hävdarbara att man kan "tolka historien olika". För det har andra partier också gjort. Och sen kommer hon få mer spö, för vi är rätt många som läst till exempel Gunnar Heckschers version av det hela, och han skulle inte dela Sofia Arkelstens version.

Gapskrattet från oppositionen kommer runga länge kan jag meddela. Och det skadeglada flinet från regeringsbröderna lär väl inte svida mindre. Hon ska vara glad att hon inte är byggnadsarbetare - den sortens misslyckanden glöms aldrig

Men varför var det så viktigt för Sofia Arkelsten (och några okunniga personer på partikansliet skulle jag tro; ajabaja - skolka inte från historian i fortsättningen) att vara några andra än de är?
De Nya Moderaterna har ju tagit avstånd från Gösta Bohman och gammelhögern? Om de är så stolta över amiral Lindman kan man ju fråga sig varför det var så viktigt att vara "Nya"? Eller att utan att rodna hävda att man varit både feministiska och solidariska?

Jag tror faktiskt inte som en del andra, mer elaka kamrater, att det handlar om nån sorts statligt subventionerad revisionism, där Moderaterna ska sno åt sig äran för att ha byggt Folkhemmet (som de benhårt var emot när det begav sig). Jag tror att det helt enkelt handlar om att Sofia Arkelsten inte vill att hennes Nya Moderater verkligen ska vara sprungna ur en skock ytterligt hårdföra arbetarhatare.

Det går nog helt enkelt inte ihop med De Nya Moderaterna. Så därför gör man om De Gambla Moderaterna till nån sorts hyfsat snäll farbrorshöger som skrockande delade ut slantar till fattiga hjon och föräldralösa barn vid 1900-talets början. För det kan väl inte vara så enkelt att Sofia Arkelsten egentligen vill vara socialdemokrat?

Bilden? Den är tecknad Av Eigil Schwab, som jag skrivit om tidigare under mina irrfärder bland politiska karakatyrer och svensk historia. Och gissa vilket parti som fått krypa upp i famnen på Moder Svea?

Och jodå, det ska stå Gambla. Ljudläran i våra landskapslagar uppvisar många intressanta drag. Utmärkande för den tidens skriftspråk är de s. k. inskottskonsonanterna. Mellan m och 1 och likaså mellan m och r sköt man in ett b (komber 'kommer', gambla 'gamla') Så fick ni lära er det också