Men sen jag fick mitt första osäkra andrahandsboende har jag tvättat alldeles själv. Emellanåt till applåder - avmätta såna - från kvinnor i bekantskapskretsen. För det har ju hänt att kvinnor velat hjälpa mig med tvätten, eller rättare sagt, visa mig hur man gör.
Det finns mycket man kan säga åt en svensk man. Att han är ful, obegåvad, att hans yrke suger, att hans fru och barn är sopor, och han kommer att svälja det. Men om du säger att han inte kan köra bil har du skaffat dig en dödsfiende. Jag funderar på om det är ungefär samma sak om man skulle säga åt en kvinna att hon inte kan tvätta. De brukar bli alldeles oerhört irriterade när jag, milt, tackar nej till erbjudandet om tvätthjälp, eller ännu värre, förkastar deras råd om hur man ska hänga saker i torkskåpet.
Det är möjligt att jag nu befinner mig på minerad mark, att jag kommer att hyllas av reaktionärer och förkastas av radikaler, men jag vill nog hävda att efter trettiofem års tvättande brukar jag få saker rena alldeles på egen hand. Och blir det inte rent så blir det inte det, vilket är en av sidoeffekterna av att sporta hårt, och vara byggnadsarbetare. Men såna kläder fyller sin plats i byrålådskarriären.
Vet ni inte vad det är? Det är den fallande skala som män använder för att få ut största möjliga nytta av kläder. Ett snyggplagg blir fritidsplagg blir träningskläder blir arbetskläder blir trasor för fönstertvätt. En byrålådskarriär. Efter viss samlevnad har jag dock begripit att den kvinnliga byrålådskarriären tydligen mer omfattar snyggplagg blir fritidsplagg blir sålt på Blocket/överlåtet till smalare kompis...
I den manliga byrålådskarriären finns också en slags inbyggd balans mellan plagg som kan torktumlas och plagg som måste torkas i torkskåp. För de flesta män hamnar ration, bland egenhändigt inköpta plagg, typ på 9 mot ett i torktumlingsfavören. Vilket torde ha att göra med att kvinnor i gemen köper mer eleganta plagg än män. Och här har det också uppstått många och långa debatter med medtvättande kvinnor - om det står att ett plagg ska kunna torktumlas så torktumlar jag det.
Så gör inte dessa kvinnor. För "då förstör man plagget".
I samband med att vi renoverade tvättstugorna i bostadsrättsföreningen kom det tvättexperter på besök. Män som kunde förbrukning och maskinlivslängd, men som också hade studerat tvättande på en rent vetenskaplig basis i många år. På mötet var det företrädesvis kvinnor, som bistert satt med korsade armar, och lyssnade med avsmak på hans garantier om hur man visst kunde torktumla det mesta, eller att överdosering av tvättmedel knappast var optimalt. Eller att vi inte behövde ha separata centrifuger i fortsättningen eftersom de nya maskinerna hur som helst centrifugerade lika bra. Säg det till en sextiotreårig änka som tvättat sen barnsben....
Min mormor tvättade tillsammans med en granntant. De bokade tiderna intill varandra och sen satt de i tvättstugan och drack kaffe och hade hur trevligt som helst. Sen manglade de, och berättade hemska historier om små barn som krossats av mangelrullarna, vilket fick mig att trycka mig mot väggen. Vilket förmodligen var avsikten. Dessutom hade de väldigt ofta med sig galgar ner i tvättstugan, och hängde upp kläder direkt i det torkrum de hade till sitt förfogande - vilket minskade det strykberg som numera alltid ligger i en soffa hemma hos människor jag känner. Jag hänger också saker på direkt på galge om så behövs, och dessutom viker och packar jag ner allting i god ordning redan i tvättstugan.
Nästan alla ungkarlar jag känner tvättar själva numera. Bra där, mammor! Problemet uppstår istället när de flyttar ihop med någon - för då, alldeles oavsett, börjar kvinnorna ta hand om tvätten. Även kvinnor som annars är både radikala och medvetna tar hand om tvätten. Förmodligen av nån sorts praktisk handfasthet - nu måste vi tvätta! Givetvis då inte några av de män och kvinnor som läser detta, oavsett de har ett tvättberg i soffan eller just nu tvättar underkläder. Men min poäng är att alla män kan tvätta. Försök inte med annat.
Inte heller tror jag att det har att göra med vad man tvättar. Första gången man måste hantera kvinnors onämnbara, emellanåt så diminutiva att man funderar på om de är gjorde av änglahår, är man naturligtvis extra försiktig, men det är ju inget skäl till varför bara ena parten ska kunna tvätta. Jag känner mödrar som lär sina döttrar tvätta men gossarna får lära sig på egen hand. Själv har jag lärt både Arvtagerskan och Arvtagaren att tvätta, och de har fått ta både blod och bromsspår i underkläderna, för emellanåt är inte tvätt nån trevlig historia. Men så är det ju.
Det finns mängder av tvättråd på nätet. För män, verkar det som. För konsten att tvätta tycks vara en sån där mystisk sak som överförs i hemliga samtal mellan mor och döttrar. Ungefär som konsten att svepa en handduksturban runt huvudet, eller fatta vilka tröjor som passar ihop med vilka byxor. Eller när man ska använda en tvättpåse eller inte
Strykning ska vi ju bara inte prata om, det är som ett nedärvt gift hos kvinnor. Jag känner inga män som stryker underkläder, om jag så säger. Eller sortering av tvätt - där jag som den rationelle ackordsslav jag är alltid sorterar allting i mörkt, ljust, fyrtio grader eller sextio grader innan jag trampar ner i tvättstugan. Därefter följer jag doseringarna på maskinerna, och eftersom jag kan välja långa eller korta tvättprogram på de här maskinerna, så blir det nästan alltid korta program. Som den man jag är har jag väldigt lite sidenunderkläder eller annan handtvätt, vilket är djävulens påfund hur snyggt det än är. Och därefter är jag mycket rask med att skjutsa in saker i torktumlaren - det mesta - eller hängas på galge i torkskåpet.
Svårare än så är det ju inte. Därför är det så larvigt när kvinnor envisas med att alltid ta tvätten.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar