Och vem talar man med?

  Ända sedan 2010 har jag irriterat mig på att oppositionen lägger så mycket tid på att prata med varandra. Det är evenemang och demonstrationer och möten och manifestationer till höger och vänster. Gärna med inslag av Pride och elitdagar i nån gudsförgäten håla.

Med samma människor.

Idag har jag lyssnat på Stefan Löfvén i Vasaparken. Han höll ett väldigt bra tal. Han kommer givetvis inte få stilpoäng av den där ohyran som livnär sig på ett recensera politik från ett utseende- och ytlighetsperspektiv, men han hade gått hem hos ett gäng tveksamma jobbare, stående i solen på en lastkaj under rasten, när företaget inte släpper in politiker....

  Men det var en skara av redan frälsta som stod där. Vi applåderade, vi nickade instämmande, samtidigt som romska tiggare trängde sig fram i leden och skramlade med växelmynt i en kaffemugg. Och det var synd att det bara var redan frälsta där, för Stefans tal hade gått hem där det behövs mest.

  Här har vi ett stort problem, som också bekräftas av att andelen osäkra väljare är väldigt högt - att det finns för många människor som kommer undan politiken. Jag vet inte hur många gånger jag sett människor som undanber sig politik, som inte tycker att politiska partier har i Prideparaden att göra (meh!), eller när värdinnan på en fest genast hon ser mig väser "du behöver inte prata så mycket politik ikväll va?"
  Det brukar skita sig direkt när hennes småpackade granne börjar tjoa om muslimska barnäktenskap eller om zigenska tjuvar. För uppenbarligen får puckot tycka vad han vill, men det blir trist när nån säger emot.

  Väldigt många är konflikträdda nämligen. En bekant har en svärfar som säger dumma och korkade saker mest hela tiden. På en tillställning var en duktiga ombudskvinna med, och hon tvålade givetvis till honom så det var en ren njutning att se. Men se det var inte OK.

  Dumheter måste bemötas. I synnerhet dumheter av typen "det finns en elitkonspiration mot folket" eller "det kommer tidningarna aldrig att skriva om". Det är också åsikter som nästan alltid kan kopplas till låg utbildning, av nån anledning. Självlärda internetkonspiratörer som ser rasföroreningar, kvinnomakt och ett begynnande muslimskt världsherravälde i varje buske - när valet SKA handla om jobb och utbildning. Och bostäder.

  Jag tror inte att det går att övertyga så många fler borgerliga väljare att byta sida. Framåt kommer väljarrörelserna mest att vara inom blocken. Däremot finns det en ruskig massa människor som för det första knappt vet att det är val, och om de vet det knappast tänker rösta. Valdeltagandet är alltid lägst i de områden där politik kan göra mest skillnad. Så därför undrar man ju varför så mycket energi läggs på medelklassen?

  Det finns säkert kloka svar på det. Framanalyserade av den där skocken som gärna pysslar med politik om de slipper bestämma. Nån har väl varit på studieresa till USA eller England, antar jag. Eller sett på TV - jag vet inte...

  I Vasaparken idag var vi en bedövande majoritet infödda medelklassmänniskor. Alla med ett stort engagemang givetvis, och villiga till uppoffringar för andras skull. Men jag såg inte så många av de som faktiskt kunde behöva lite socialdemokratisk politik.

Förutom tiggarna....