Den fackföreningsfientliga borgerligheten

  Häromdagen träffade jag en kille som var förbannad på facket. De gjorde för lite, kom aldrig ut på hans arbetsplats och skällde ut arbetsledningen, för det var ju vad det handlade om. När jag lite milt frågade varför han inte gjorde det själv (vilket på vårt språk blir "du har väl för fan hår i arslet nog att ryta ifrån på egen hand?") så blev svaret: Men jag betalar ju för det här?

  Med lite darr på underläppen.

  Svar nej. Man betalar inte för tjänster. Man är medlem i en förening som driver gemensamma mål. Tror man att man är kund hos ett försäkringsbolag har man hamnat i galen tunna. Även om det är ett slitet uttryck så gäller följande fortfarande - facket är vi tillsammans. Alla för en. Och man kan inte köpa sig fri genom att hysta in medlemsavgiften. Vill man ha action får man minsann ta i själv också.

  Byggnads har lyckats rätt bra med det, vi drev kravet på huvudentreprenörsansvar i avtalsrörelsen, och fick genom det. Vi har en hel del annat som borde drivas, men det är då vi kommer till den andra biten. Den politiska.

  Nu och då får jag höra att vi borde vara opolitiska, söka partners bland de politiska partier som kan tänka sig att stödja oss. Inte ta ställning för något speciellt parti.

  Well, I've got news for you. Det är precis det Byggnads gör. Vi tittar på vilka politiska partier som driver de frågor som är viktiga för Byggnads medlemmar, och kan man tänka sig - då blir det sossarna. Så enkelt är det. Och så är det för andra LO-förbund också. Det är de fega opolitiska fackförbunden som åker snålskjuts på förbund som tar politisk ställning, fast utan att säga tack.

  Den här regeringen har varit förödande för oss, både när det gäller arbetsmiljö, anställningstrygghet, sjukskrivningar, arbetslöshet, och i vårt fall, en tyst import av lönedumpande rädda arbetare, som inte gett billigare hyror, men däremot jättevinster för bygg- och fastighetsbolag. Vilket givetvis får korkat folk på högerkanten att hoa om främlingsfientlighet - när främlingsfientligheten faktiskt är att betala utländsk arbetskraft sämre pengar än till infödda.
   
  Vill man så kan man kika på den här bilden, där man ser hur regeringen med stödpartiet SD, röstat. Och det här är bara ett axplock, det finns mer att ta av, klicka på bilden så får ni se.
 

  Valet måste handla om det här. Om rätten att organisera sig, ta till stridsåtgärder - minns att folkpartiet började hoa om inskränkningar i strejkrätten i samband med SEKO-strejken - ha en a-kassa som ÄR en a-kassa (dvs en möjlighet att slippa sälja sig för småslantar). Det måste handla om skyddsombud, om låglönekonkurrens ( som för övrigt inte bara drabbar de anställda - det finns massor med småföretag som lider svårt av just priskonkurrensen ), om arbetsmiljö, och framförallt, rätten att kunna säga vad man vill på arbetsplatsen utan att man åker på arslet därifrån.
  Så fundera på det - vilka partier som står löntagarna närmast. Är det Nya Moderaterna, som har en valfilm föreställande byggjobbare i en bygghiss utan hjälmar? Är det Sverigedemokraterna som är så missnöjda med svensk fackföreningsrörelse att de startar gula fackföreningar (klicka här) , för att inte tala om alla gånger de röstat MED regeringen MOT facket. Eller är det ett omoget Miljöparti som inte förrän nu hajat vilket ben de ska stå på?


  Jag vill kunna säga ifrån om taskig arbetsmiljö utan att riskera att bli förbisprungen av lydigare folk om det blir uppsägningar. Jag vill slippa stå med mössan i hand när lönen kommer. Jag vill kunna vara medlem i en fackförening utan att behöva smyga med det.

  Allt det här står på spel nu. Igen.

  Fundera på. Och kom ihåg att en fackförening består av sina medlemmar. Det är inte ett bolag eller en bank eller ett försäkringsbolag. Man måste höja sin röst, säga sin åsikt. Vi tar inte skit mer.