Nu börjar huset ta form, både invändigt och utvändigt. Balkongerna väger hur mycket som helst och stämpas upp med balkongtorn innan all armering brunnit fast. För att det inte ska kunna röra sig kryssar man tornet åt olika håll. Bakom all plast finns den råa fasaden, som så småningom ska kläs in med nånting. Skam till sägandes har jag inte en aning om vad det blir.
Just nu är utfackningsväggarna klädda med gnu.


Vi bygger alltså ett inre väggskelett av bärande platsgjutna betongväggar. Utåt gatan sätter vi däremot utfackningsväggar, dvs icke-bärande prefabricerade byggelement som levereras i råskick, precis som på bilden. De monteras, fästs i bottenregeln och justeras in med hjälp av PASO-stämpen så de står lodrätt (eller så nära det går, trä är inte alltid spikrakt).


Men när filigranet ligger på och valvet är gjutet måste man också sätta fast utfackningsväggen i taket - med långa skruvar, eftersom man måste lämna en mån för isolering. Här syns delar av den maskinpark jag släpar med mig för slutmontaget.
I vissa utfackningsväggar finns det inbyggda stålpelare, som har en bärande funktion i hur den gjutna plattan ovanpå håller ihop. Och om trät kan hitta på hyss emellanåt är det intet mot vad man kan upptäcka med de där stålpelarna...

Ovanifrån ser ett nylagt filigranvalv rätt idylliskt ut. Nu ligger jag dessutom en våning efter så det börjar bli dags att komma ikapp med fotograferandet också. För nu börjar det bli Utsikt Från Ett Tak.

Tills dess bjuder jag på bild av storkok hemma i köket med kompletta matlådor. Inga kulinariska delikatesser, men bra sammansättning av proteiner och kolhydrater, och - viktigt! - lätt att värma och äta!

2 kommentarer:

Kul avslutning med matlådor, men hur ser det ut där du äter dem?

 

Det finns nån bild i någon tidigare post. Annars kan jag visa åtskilliga bilder av matplatser - allt från utkylda pannrum till rena matsalarna. Hela tiden har det att göra med hur mycket man själv är villig att konfrontera chefen. Efter alla år har jag lärt mig att det inte existerar chefer eller ägare som anser det självklart att ge de anställda schyssta villkor.
Vi kan ju se hur väl Federley och Dominika kommer leva upp till sin devis bättre än avtalet. Och även om de skulle kunna ge bra villkor har de fortfarande inte fattat det grundläggande - att man inte ska behöva lita till chefens goda vilja för att ha en anständig arbetsplats.