Visst finns det knegarbloggar

Frukostflingan hade bättre koll än jag på om det fanns bloggar av vanliga människor för vanliga människor, för det fanns det naturligtvis. Särskilt fastnade jag för Min Vänstra Hand, en blogg som handlar om människor och deras vänsterhänder. Det fanns en stämning i den bloggen som gav mig associationer till både Slas och texter av Lasse Westman i Bakvagnen i Vi, som jag minns dem från mina kloka föräldrars folkbildningsprenumerationer, som även innehöll Fönstret, Aktuellt i Politiken och en del annat.
Jag är förtjust i de där svartvita bilderna av hårt arbetande yrkesfolk, även om jag idag vet att de enstaka lyckade bilderna var det som blev kvar av mängder med bilder. Det finns en charm i att se interiörer från gamla affärer - i Solberga i Stockholm finns två jag kan gå in i bara för att få den där upplevelsen av igenkännande. De har samma tunga träportar in till butiken som måste vara ett elände för de kvarboende pensionärerna med rullatorer, nerslitna metallhandtag, och innanför en inredning och möblering som nog inte ändrats så mycket under åren. Runtom har ett planerat litet torg utarmats eftersom all annan handel förflyttats till stormarknader.
Allt detta märks väldigt väl efter de första T-banelinjerna. I Björkhagen eller Kärrtorp består centrum av en frisör, en tobakist och en pizzeria. Ungefär. Inte mycket att hurra för.