Valet 2010 vinns på arbetsplatserna!

Nå, nu får vi konflikt. Det behöver vi. Att just Handels, med mängder av lågbetalda kvinnor, får ta smällen ska de ha heder av. De tar återigen upp fajten där den måste tas - på arbetsplatserna. Jag har tidigare skrivit att missnöjet med facket knappast beror på att folk tycker att facket engagerar sig för mycket - tvärtom. Det man vill ha är strid - för vettiga villkor, för bättre arbetsmiljö, och naturligtvis för några extra kronor.
Ingen ska inbilla mig att det finns minsta substans bakom Svenskt Näringslivs argument om att det skulle vara för dyrt. Det stoppade minsann inte direktörerna från att höja sina egna löner, sina pensioner, sina bonusar. Vad trodde de?
Nu råkar jag veta att de där bonusarna egentligen är en munsbit i sammanhanget, men man kan aldrig - hör du det Stefan Fölster! - komma från det Goda Exemplet. För att inte tala om det dåliga exemplet - i dagarna förkroppsligat av miljonregn över de som redan har mest. Sedan visar det sig att borgarnas jobbavdrag gynnar de som tjänar mest (hallå, någon som är förvånad?), att jobben inte alls kom i den takt man lovat (eftersom de flesta nya jobb som uppstått är resultatet av den förra regeringens politik) och att saker helt plötsligt börjar bli dyrare. Är det någon som är förvånad?
Och att Svenskt Näringsliv stoppar avtalet mellan Svensk Handel och Handels på grund av en kvinnopott är rent osmakligt. Men jag vet också att det var så här det skulle bli - under åren 2007-2009 ska ryggraden knäckas på svensk fackföreningsrörelse. Men tupparna på Blasieholmen är lite för unga och oerfarna för att inse tyngden hos en förbannad fackförening.

På samma vis är ett gäng av den yngre borgerliga nomenklaturan helt oförberedda på hur en arbetsmarknadskonflikt kan se ut. Och hur effektiv den är. Det är fler än dagens minstrar som tidigare kommit ur elden med repat skinn, innan de lärt sig att man retar inte upp svenska jobbare.

Själv ser jag fram mot ett stormigt engagerat år - det har redan börjat för vår del. JM sätter fyra byggen på stupstockslön, flera andra vill tjafsa om enhetstiderna. Intet av detta är menat att förvåna - vi visste att arbetsgivarna skulle vädra morronluft efter valet. Det kan bli riktigt roligt det här.

Och det är det här vi behöver - en höger som kastar av sig masken och agerar som den kapitalist den är. Man måste veta vem som är ens fiende för att kunna slå tillbaka. Mycket av den socialdemokratiska veligheten ligger i att fienden har omgrupperat och flera av våra företrädare verkade helt låsta vid gamla positioner - när en ny verklighet verkligen ropar på nya metoder.
Till detta ska vi återkomma!