Om att blogga....

Precis som många andra får jag emellanåt ett behov av att förklara mitt bloggande; göra ytterligare en programförklaring. Exakt varför det blir så har jag ingen aning om men jag antar att det beror på någon slags tveksam,het kring huruvida det jag skriver faktiskt betyder någonting.
Nu råkar jag tro att det gör det, men jag har varit tvungen att strama upp mitt tyckande rätt mycket - det är helt uppenbart att bloggar som spretar åt för många håll blir rätt tröttsamma efter ett tag. Frågan är ju om jag som bloggare egentligen har så intressanta åsikter som jag tror - och oftast är nog svaret Näpp! Extra uppenbart blir det när olika bloggare yttrar sig i frågor de faktiskt inte behärskar. Rätt kul kan det bli också...

Jag hinner inte - orkar inte - uppdatera mig så ofta. Huvudsyftet med UtsiktFrånEttTak är ju att dokumentera mitt arbetsliv. Sedan kan det bli en hel del politik också, och konstigt vore annars eftersom jag är en politisk människa. Men det finns åtskilliga andra bloggar där man både kan diskutera och lära sig ett och annat, och de är dessutom ofta bättre på det. Bloggen har ju en demokratisk nackdel eftersom den förutsätter blixtsnabb respons - finns inget värre än att gå i dagar och vänta på ett svar, vilket faktiskt verkar skada debattklimatet.
Jag har länkat till ett par bra bloggar där man kan få ta del av åsikter som jag inte alltid delar men alltid respekterar, och flera av de bloggarna har dessutom en avsevärt bättre fart på debatterandet. Flera har dessutom sidorna fulla med länkar till ytterligare bloggar.
Däremot har jag bara länkat till de bloggar jag regelbundet tittar in på - jag är inte särskilt intresserad av nyliberala bloggar. Inte för att de är inkompetenta - men de är så fruktansvärt ointressanta och förutsägbara.

Som kunskapsinhämtare föredrar jag fortfarande det tryckta ordet - jag ska återkomma till det i ett annat inlägg. Det blir helt enkelt för mycket tyckande på bloggen och alldeles för lite kunskap. Detta är för övrigt en slutsats som rätt många kolumnister skulle behöva dra - många bloggar dessutom i enlighet med devisen "Jag tycker, alltså finns jag".
Emellanåt skulle man kanske vilja påminna om att det Descartes menade var "Jag tänker, alltså finns jag". Det är inte svårt att på ett par rader fullständigt radera ut sin egen heder genom obetänksamhet eller - oftare - okunskap.
Berömmelse varar i femton minuter med den moderna tekniken, vanära varar för evigt. Vilket också är en orsak till att jag på min egen blogg även fortsättningsvis kommer begränsa mig till ämnen jag har en smula hum om - och sedan ha åsikter på andra ställen också...
Bloggandet är också helt uppenbart en klassfråga - det är till för de som har möjlighet att skriva lite när andan faller på. Vilket är uppenbart när jag läser vid vilken tidpunkt inlägg på bloggar är skrivna. Vem fan kan skriva ett tvåhundra raders blogginlägg kl 1122 en onsdag, om man inte faktiskt anger i sin presentation att man är riksdagsman eller ombudsman eller student?
En vanlig löneslav har knappast den möjligheten. Man får koncentrera sitt tyckande till sin fritid, vilket inte alltid är så lätt.
Därför blir inte bloggen uppdaterad så ofta som den borde, men jag hoppas jag kan fortsätta irritera och förnöja en smula även framledes.