Låt proffsen göra valanalysen.

Det finns många som funderar över valresultatet. Och jag med. Några är klokare (och roligare) än andra, och några är jävligt gravallvarliga. Väldigt många är förutsägbara (nej, här kommer inga länkar!). Och visst, gör man ett så uselt resultat som socialdemokraterna gjorde finns det alla anledning att vända på alla möjliga stenar.

Men man kanske ska göra det på ett nytt sätt. Det har ju tillsatts en "krisgrupp" för att ta reda på vad som gick fel, men frågan är om det räcker. Man kanske ska ta till nya grepp. Man kanske måste våga se saker på ett nytt sätt
Jag vet inte om jag är den bäste att utvärdera mitt eget arbete, eller kompisens. Man är alltid bunden av vänskapsband eller sitter i nån sorts beroendeställning. Att tala om att chefen är ett inkompetent arsle brukar sällan vara nåt bra sätt att få till en förändring. Det gör inte direkt underverk för karriären heller
Inte heller kan man säga att den som man dricker bira med, fiskar med, delar släktingar med, inte klarat av sitt jobb. Det kan bli rätt ansträngt i familjelivet då. Utelivet och fiskandet kommer garanterat upphöra, och det är inte det lättaste att hitta andra att göra det med. Man kan ju fundera på hur obehagliga man kan vara i en sån krisgrupp? Ingen gillar ju en sanningssägare, det är en gammal sanning som sannerligen gäller idag också.

Så varför inte låta några proffs vara med?
Det finns företag som jobbar med sånt här - ser över kampanjer, ser över organisationer (vilket man redan gör, frågan är ju om det räcker), utvärderar resultat, undersöker vad folk tyckte. Och hittar orsaker till varför det gick som det gick. Man ska inte vara rädd för att ta in de som säger obehagliga saker. Det kan finnas proppar i systemet som man inte ser om man varit för länge i samma system, det kan finnas metoder som inte fungerar längre men som finns kvar för att de känns trygga. Finns det fakta som visar att det fungerar att smeta ned staden med affischer? Hur smart var "vi kan inte vänta"? Hur smart var "alla ska med"? Vänta på vad, och vart skulle alla med?

Och så parar man ihop det med den politiska analysen - som ändå borde ses över av nån som begriper kommunikation. Det här blir ju ännu viktigare eftersom vi saknar egna medier att pumpa budskapet i. Det kanske krävs ett nytt sätt att framföra politiken på. Inte för att jag vet hur, men det kan ju inte betyda att det inte finns andra sätt.

Man har ju en kärleksaffär med rörelsen. Allt från den första tonårsförälskelsen till det mogna, trygga förhållandet. Ibland en olycklig en, som går på tomgång men sen tänder man lite ljus, badar tillsammans, köper lite champagne. Reser bort för att "hitta varandra". Och nu är det dags för familjeterapin. De uppkäftiga ungarna tar sig också ton. Sen finns det både elaka kusiner och syskon och nån ogift moster som ska lägga sig i. I det läget gör man nog bäst i att ta hjälp av nån som står utanför, även om man till sist ändå kommer få ta itu med det själv.