Till alla barn som överlevde - om primitiv nymoralism

På Facebook kan man sedan ett par år läsa en drapa som lyder som följer:

Till alla barn som överlevde 50-, 60-, 70- och 80 talet
Först så överlevde vi att födas av Mammor som rökte och drack under graviditeten.
Dom tog magnecyl och alla möjliga läkemedel samt åt tonfisk direkt ur burken men blev aldrig testade för diabetes.
Efter detta trauma blev vi lagda på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt.
Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm!! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade. Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol. bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag.
Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska.
Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ur flaskan och INGEN dog av detta.
Vi åt muffins, Mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i filen. Inte blev vi överviktiga för det! För att:
VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!!
Vi kunde gå hemifrån på morgonen leka hela dan och kom hem när gatlyktorna var
tända.
Ingen kunde nå oss på hela dan OCH VI VAR OKEJ!!
I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ned för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna.
Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet.
Vi hade inga Playstation, Nintendo, X-box, ingen video eller DVD, inga 150 kanaler på TV:n, inget surroundljud, CD-spelare, inga MOBILTELEFONER, DATORER inget Internet eller MSN Vi hade VÄNNER och dom fann vi UTOMHUS!!
Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder!! Och inte blev någon stämd eller anmäld för det.
Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord och inte fortsatte maskarna att leva i magen!!
Vi fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte så många som fick sina ögon utpetade av pinnar.
Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem.
Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna, dom som
inte blev det, fick lära sig att handskas med besvikelsen OTROLIGT ELLER HUR!!??
Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. Dom var faktiskt lagens högra arm!!
Denna generation har faktiskt fostrat dom största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin.
Dom senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya ideèr. Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar och vi lärde oss att ta allt detta!!
Om du är en av dem så:
GRATTIS!!
Du kanske vill dela med dig av detta till andra som har haft turen att få växa upp som barn den tiden innan ADVOKATER och MYNDIGHETER reglerade ditt liv för 'DITT EGET BÄSTA'??

TILL ER som tror att GUD vakar över er:
Släng detta i papperskorgen!!
TILL ER ANDRA:

Skicka detta vidare!!

Det här är den svenska folksjälen. Trångsynt och inskränkt. Med en dröm om ett bekymmersfritt 50-,60- och 70-tal när solen sken fast det regnade. Givetvis illa skrivet av någon som antagligen inte kom längre än till serietidningarna.
  Om detta kan man säga mycket. Men jag nöjer mig med att konstatera att JO - barn dog. Barn dog så inihelvete under 50-, 60- och 70-tal. Barn fick stryk, hamnade i fosterhem, utnyttjades och exploaterades. Barn var utomhus för att de bodde i trånga lägenheter. De lekte med pinnar och kottar för att det fortfarande var ett ojämlikt samhälle där inte alla fick en chans.  De växte upp i familjer där kvinnor var mindre värda, flickorna var förutbestämda till att bli mödrar och gunåde den pojke som drömde om mer än att följa i släktens spår.

  Jag kan förstå att såna här texter dyker upp, det är ett skri från människor som inte hinner med i världen. Alldeles jätteofta beror det på att de aldrig läst vidare; kanske aldrig ens fått veta hur viktigt det är att hela tiden - hela jävla livet! - fortsätta att lära sig saker.

  Istället sitter de arga och stumma av vrede och ser på ett samhälle som rinner ifrån dem. Och drömmer om ett samhälle som de inte ens kommer ihåg på rätt sätt. Framförallt minns de inte att de som förändrade det samhället faktiskt levde mitt i det.

Nej, det var inte jurister eller myndigheter som förvandlade Sverige till ett bättre land för barn. Det var folkvalda politiker, av olika partifärg, som inte ville se fler vanskapta eller misshandlade barn. Som inte ville att barn skulle vara mindre värda. Som ansåg att barnaga var fel, som inte tyckte att pedofili skulle tillåtas. Till exempel.

Aldrig att jag kommer skämmas för vad min föräldrageneration uppnådde när det gäller barns rättigheter. Inte för att målet är nått - fortfarande far barn illa varje dag. Kampen måste fortsätta. Och då blir det rätt patetiskt att läsa sånt här. Skicka det inte vidare. Var tacksamma för att vi bor i ett land där barns värde faktiskt betyder nånting.

Livet var inte Bullerbyn för barn förr i världen. Hur gärna man än vill minnas det så.



Länkar
Lägst barnadödlighet i Sverige

Att förlora ett litet barn - Statistiska centralbyrån

Barnadödlighet i världen - Studienet.se