Valet handlar om jobben, kom ihåg det

 

I och med att valrörelsen börjar tuffa igång så smått, när de medelklassiga debattörerna kommer tillbaka från den semester (välförtjänt) som alltså avlöste deras rosévecka på Gotland, kan det vara på sin plats att påminna om vad valet handlar om.

  Valet handlar om jobben. Om att få fler människor i arbete.

  Om man tror att valet handlar om vinster i välfärden, feminism, invandring eller barnfetma så har man hamnat fel. Det handlar inte heller om kollektivtrafik, vindkraft eller pappamånad.

  Valet handlar om jobben.

  Därför att om man kokar ner politikens innehåll till en allra pytteliten minsta detalj så kommer det att handla om jobben. Eftersom vi numer har demokrati och yttrandefrihet.

  För finns inte jobben kan ni titta er i månen efter bättre välfärd, ökad jämlikhet, en pansarbataljon på Gotland eller minskade utsläpp.

  För då kommer vi inte ha råd.

  Anledningen till att jag känner att man måste upprepa det här är att oppositionen idag är så oerhört lättmanipulerad. Dels för att man faktiskt är det - slänger en obskyr Timbrohök ut en reaktionärboll i debattarenan så skenar varenda jävel i oppositionen dit, slår på bollen, käftar emot, argumenterar, visar sitt ursinne... Dels för att motståndarna faktiskt inte - bara - är korkade. Men det är där senaste dagarnas debatt(er) hamnat - om skitsaker.
Medan en bara-hyfsat-begåvad-politisk-kampanjmakare av den där äckligare sorten kan gnugga händerna och slippa prata om det som är viktigt. Nämligen jobben.

  Det här kan bero på att så mycket av den politiska debatten idag förs av folk som är för unga för att ens ha ett intresse av strategi, och som är totalt nollställda inför termer som diversion eller avledning. Där man inte kan skriva Schlieffenplanen utan att de blir besvärade, och där en analogi om Verdun faller i en allt mer ovattnad jord. Och för den som inte vet det, eller som bara googlar via Wikipedia, så betyder en liknelse med Schlieffenplanen att om något startar så går det inte att stoppa. Eller att Verdun, förutom att vara en rent astronomisk folkslakt, också var den plats där den tyska arméledningen inte alls tänkte besegra fransmännen, utan bara ville få dem att blöda till döds. På en plats som tyskarna bestämt. Anledningen till att jag drar upp dessa förstavärldskrigsreliker idag är ju också för att det idag är 100 år sen Det Stora Kriget startade, det som - med Hobsbawms ord - skulle sluta 1945, fast med en skakig vapenvila i tjugo år. Den 28 juli 1914 förklarade ÖsterrikeUngern krig mot Serbien.

  Den sortens politiska analogier kunde ofta förekomma fram till 1980-talet, men därefter verkar det ha dött ut. Det enda som återstår för oss gamla underbefäl är att ta till kaserngårdsrösten igen och skrämma de lättlurade nätdebattörerna in i rätt fålla igen. Det handlar om jobben.

  Man måste också komma ihåg att oppositionen, i kraft av att vara just opposition, kan kosta på sig att vara ideologiska. Det betyder att man hungrigt kastar sig över minsta smula från mediebordet som antyder arbetarhat, kvinnohat, rasism eller fackföreningsfientlighet. Vilket givetvis högern vet. Det finns några välkända högertwittrare och högerbloggare som får enormt mycket uppmärksamhet just för att oppositionen reagerar med en välvillig men korkad ryggmärg.

  Sen handlar det givetvis om att det är roligare, mer motiverande och mer klåda-på-det-egna-egot att debattera feminism, invandring, ungdomskultur eller en massa andra saker - än att debattera jobb och ekonomi. För då räcker det sällan med att "tycka något". Då börjar jobbiga jävlar vilja att man faktiskt kan nånting också, vilket en debattör råkade säga en gång.

  Men det är just där valet kommer att avgöras. Inte genom att för femtielfte gången slänga ut en svartbok om hur illa regeringen Reinfeldt burit sig åt under de här åtta åren (man undrar ju vilka vapenvägrare som jobbar på LOs kommunikationsenhet när de lägger ännu mer pengar och tid på sånt här). Utan genom att på ett smart sätt redovisa hur man ska få människor i arbete. För det handlar om jobben. Inte om vänstervåld eller radioprogram eller öppettider på förskolan.

  Missförstå mig rätt - alla de här andra sakerna är naturligtvis jäääääätteviktiga, och herrejävlar vad många solidaritetsevenemang för utsatta platser, orter eller arter jag skulle kunna delta i, men FINNS INTE JOBBEN SÅ FINNS INTE PENGARNA. Och då blir alla dessa evenemang verkningslösa.

  Vän av ordning - tro mig - kommer nu att efterfråga varför jag inte, just nu, i denna bloggpost, då gör just detta - berättar om var jobben ska komma ifrån, hur de ska betalas, var det ska sparas. Oroa er inte - det kommer. För det är ju inte så att idéerna saknas, tvärtom - de finns, de är beprövade, de har empiriskt stöd.

Men fram till dess krävs det faktiskt av oss alla att vi börjar prata om det som är viktigast. "Välstånd bygges icke ur intet" sa en gång Gunnar Sträng, och sen fikade han med Wallenberg. Därför att jobben är viktigast, och det är det valet måste handla om.


Bilden? Som den byggnadsarbetare jag är visar den arbete och produktion
. Klicka gärna för större bild











Socialdemokraterna budgetmotion