Jag har funderat lite kring den uppmärksammade utnämningen av IT-entreprenören Johan Staël von Holstein (JSvH) till statens representant i Kulturrådet. Jag har ju länge tyckt att det är en rätt otidsenlig institution som borde må bäst av att reformeras helt och hållet, men i ljuset av den senaste tidens debatt om tidskriften MANA och olika arga kulturarbetares tyckanden och görande, kanske den borde få vara kvar ett tag till.
Jag har ofta, och även här, pikat JSvH en smula för hans uppenbara uppblåsthet, och irriterande övertro på olika saker, men man måste samtidigt ha en viss respekt för hans ihärdighet. Han verkligen hatar i stort sett allt som står till vänster om Jan Björklund ungefär, och han ges märkligt stort utrymme att föra fram det på.
John Swedenmark i LO-tidningen är en av de som tagit upp frågan, och han gör säkerligen en korrekt analys, men den är bristfällig. Det stora men föga uppmärksammade faktumet är ju att högern saknas kulturdebattörer. I varje fall debattörer som kan något, och det är denna brist som kan ge JSvH ett utrymme han inte förtjänar.
En del av hans åsikter är rent skrämmande, och jag kan tänka mig att de inte riktigt motsvarar de förväntningar som han tillskyndare i Kulturdepartementet hade. Jag förväntar mig inte att han ska känna till det, men rätt många av de åsikter han framför hade passat riktigt bra med bruna förtecken under trettiotalet. Även då framfördes de av folk som inte hade haft tid att tänka så mycket.
Jag fäste mig särskilt vid att han tyckte att kultur som engagerade folk var viktigare än smalare kultur. Vilket får mig att fundera om han överhuvudtaget vet hur många av våra populäraste företeelser idag växt fram. Precis som många av de som tycker ungefär som han, och de är rätt många kan man väl konstatera, ser han inte dilemmat med ett litet språkområde, specifik historia och pengar. Må så vara att dagens medieklimat erbjuder nya sätt att uttrycka sig på, men då kan man ju fråga sig varför så lite nytt kommer fram.
För JSvH tillhör de som anser att massan alltid har rätt. I varje fall när det gäller kultur. Det vore honom främmande att erkänna att en massa socialdemokrater skulle ha rätt. På det är jag villig att satsa rätt mycket.
Jag vet inte mycket om honom, han är rätt ointressant annat än som illa vald representant för alliansens kulturpolitik. Han tillför ju ingenting. Inget av det han säger är nytt, och de som sa det tidigare sa det bättre. Han har satt i system att förtala och håna politiska motståndare men blir själv grinig som ett trött barn om han själv blir påhoppad.
Jag hade hoppats att den borgerliga regeringen skulle kunna tillföra något när det gällde kulturpolitiken. Kanske t o m en borgerlig kulturpolitik. Istället andas det defaitism och inkrökthet. Om man har åsikten att det räcker med att släppa in en okunnig katt bland hermelinerna, för att röja och stöka, är det bara att konstatera att man inte bryr sig.
Överhuvudtaget finns det ett skrämmande ointresse för kulturfrågor i samhället - det är en verksamhet som åter förpassats till stängda gemak. Ändå vet vi att okunskap om den egna kulturen och historien är de bästa byggstenar som finns för främlingsfientlighet och konfrontation. Olika statliga organisationer och påhitt har inte klarat av att skapa motvikter mot en framvällande kommersialism, som vi ser den i likriktad media idag. Det har ju inom borgerligheten funnits en stark känsla för kulturella värden tidigare, som manifesterats av t ex lysande kulturdelar i flera av de borgerliga bladen.
Bara man kommer ut i kommunerna finns det en genuin känsla för vad som faktiskt kan vara en gemensam kultursyn, och hur gärna JSvH skulle vilja det så omfattar den inte stark kommersialisering eller villkorade bidrag. Istället omfattar den redan idag just det han efterfrågar, och har gjort så i många år. Läs mer hos En liten tant...
Alltså tillsätter man ytterligare en representant för extremkommersialism, och som inte kan något - begrip det den som kan...
