Skriva jobbansökan. Eller nytt jobb?

Det måste man göra nuförtiden. Det räcker inte med att man känner nån som känner nån som säger att "vi kunde ju behöva en gubbe till ute på sulan..."
Så hur formulerar man sig?

Jag började med "hyfsat nykter och relativt tobaksfri byggnadsarbetare" men sen kändes det fel. Jag menar, jag snusar ju. Så det gick bort. Sen testade jag med "ogift byggnadsarbetare med problemfria barn" men herrgud, jag ska ju jobba med karlar. De struntar ju i om jag är ogift...

Självgående är bra har jag fått höra. Initiativrik är också populärt. Det finns tydligen en massa ord man ska undvika, eller använda. Det finns hela klasar med folk som hjälper till att skriva ett CV. Och sen har jag lärt mig att det är bra att veta vad CV betyder - om nu frågan skulle ställas av nån illvillig personalare. Sånt händer.
Jag har ju hoppat runt en del - det blev ju så för oss som blev avlagda i början av nittiotalet. Man kommer inte få guldklocka nånstans, om det nu delas ut såna - och vad skulle man med den till. Sen mobiltelefonen kom är det sällsynt med klockor i branschen. Jag vet knappt hur man har en sån på armen nu. I västen kanske?
Sen sägs det ju att man ska söka sig utanför boxen. Ett sånt där pop-ord som jag avskyr. Men generaldirektör vore ju rätt trevligt. Eller partiledare kanske - nån borde ju visa sitt intresse, istället för att skrapa med foten och visa falsk blygsamhet.
Faktum är att jag fortfarande inte vet vad jag ska bli när jag blir stor. Det kan ju ha att göra med att jag fortfarande väntar på det där ögonblicket när jag inser att nu - NU - är jag vuxen. Väntar med fasa, kan ju tilläggas.
Ändå är jag rätt gynnad - jag gillar fortfarande mitt yrke (även om det jävlas tillbaka emellanåt). Och jag blir deprimerad när jag hör folk tala om sitt jobb som en bestraffning. Gör nåt åt det istället. Gör nåt annorlunda. Kom till jobbet i bastkjol om det skulle hjälpa.
Sen ska man ju både vara kaxig och ödmjuk i en ansökan - man får inte vara smartare än den som ska läsa den, men man får inte ljuga heller. Det är en rätt knäpp kombination i ett jobb som emellanåt innehåller en svordom i varje mening (om man vill att jobbet ska flyta)... Eller är det en merit att kunna säga könsord på tolv olika språk? I såna fall, mina damer och herrar, är jag rätt man.
Jobbar man under avtal behöver man inte heller fundera på löneanspråk, för det är jobbigt. Hugger man till med vad man tycker man är värd kan ju ansökan gå raka vägen i papperskorgen, och lägger man sig för lågt är man inte seriös. Och när man söker sig utanför lådan - där hör ni hur larvigt det låter - har man ju inte en aning.
Har man tur så googlas en namn också. Jag ser onekligen fram mot det; i såna fall vet de inte vad som väntar dem. Jobbsökeri 2010 innefattar ju inte mycket till anonymitet. Vilket man säkert kommer garva åt om fem år - då blir arbetsgivarna misstänksamma om de inte hittar nåt. Börjar fråga om man har problem, eller om man har skyddad identitet. Finns det nån arg före detta nånstans?
Nä, det får nog bli "hel och ren med viss yrkeskunskap"....


Bilden? Underbar skylt i Umeå!