Den nya anställningen - ingen trygghet, inga pengar

Vill bara tipsa om ett utmärkt reportage i Dokument Inifrån. Det handlar om The PhoneHouse, och hur de hanterar sina säljare. Se det här, på Svt Play
Jag tipsas också om att det är The Phone House som vill kunna registrera sina anställdas fingeravtryck. Vad de nu ska med det till. Läs här. Givetvis ska det vara frivilligt och nej tack ska inte leda till negativa konsekvenser för den anställde... Jo, tjena.
Utan att bli för tjatig är det bara ett tecken på vad en man i reportaget sa: att den svenska modellen kanske är en parentes, att vi långsamt får samma sorts usla anställningsförhållanden som man har i större delen av Europa.

Bloggarna, hedern och Odell

Det ska bli spännande att se om Mats Odells chauvinistiska uttalande om den rödgröna politiken som "tobleronepolitik" får några borgerliga bloggare att fundera kring en snygg och prydlig valrörelse...

Facket och bonusar...

Vad håller de på med?
Det är väl första tanken när man läser att Erland Olausson medverkat till de generösa bonussystem som finns inom AP-fonderna. I synnerhet som det idag finns skapligt ny forskning som visar att bonusar inte alls är särskilt bra för ett företags utveckling - något vi vanliga dödliga misstänkt länge. Allra minst när "bonusen" utfaller vare sig företaget gått bra eller inte - en win-win-situation som en nöjd bekant kallade det.
Att sedan veta att AMF Pension ville dela ut många miljoner i bonusar till sina inte särskilt underbetalda direktörer, var ju inte särskilt överraskande. Värre var ju att Wanja Lundby-Wedin och Per Bard, som efterträdde Erland Olausson som LO:s avtalssekreterare, hade skrivit under det.

Hur tänkte ni då? Det är ju en fråga som faktiskt dyker upp.
Att näringslivets toppar hugger för sig som De Fyrtio Rövarna är ju inte att förvåna sig över, men det slår in skapliga kilar i förtroendet för våra egna högsta valda företrädare när de bidrar till det.

Det är naturligtvis helt galet att ha olika belöningssystem inom företag. Varför kan man inte betrakta alltihop som "lön" och dra "skatt" på det. Istället har man olika mer eller mindre förmånliga avarter, vars primära syfte givetvis är att undkomma skatt. En återkommande fråga är ju alla dessa pensionsavtal - som alla har gemensamt att de är lägre beskattade.
Vän av ordning frågar sig ju varför folk med miljoner i inkomst inte kan tänkas sätta undan i varje fall ett par hundra i månaden till sin egen pension. Det får ju jag göra... Men de kanske inte har råd.
Men det är lite äckligt faktiskt att veta att LO:s ordförande godkänner system som syftar till att undkomma skatt.
- Det är helt enkelt käpprätt åt helvete att personer som arbetar för oss kan bete sig på det här sättet, säger ordföranden i Västsveriges LO-distrikt Hasse Andersson till SvD.

Man kan bara hålla med. Och det är dags att ställa hårdare krav på de som ska representera oss i de här bolagen, men det är nog ämnet för en alldeles egen post


Bilden föreställer Christer Elmehagen, som tydligen måste vara en överjävlig förhandlare. Eller så har han bara mesiga motpartners...

Man är en bit billigt kött. Om att bli arbetslös

Förra veckan fick vi besked om att vår uppsägningstid skulle förlängas två månader. Det var ett glädjens besked för rätt många - att få jobba till 25 maj istället för till 25 mars. Men säg den glädje som varar.
Idag meddelas att PEAB drar tillbaka detta - det som var två månader förra veckan blev nu en vecka. Sista dagen blir 25 april.
Att påstå att det var upprörda känslor på arbetsplatsen är ingen överdrift. Och vi är rätt många som inte begriper hur man tänker från ansvariga - det är ju rätt dyster stämning ändå, utan att man ska behöva få en sån snyting. Man har kört över våra fackliga förtroendemän, och nu måste vi fundera på hur vi ska gå vidare.
Man känner sig rätt billig - jag vet inte om ni gjort det nån gång, men det är ingen behaglig känsla. Man är en produktionsenhet, försumbar och utbytbar, och man känner igen känslan när den kommer - jag har ju drabbats förr. Men många har bara jobbat i högkonjunktur, när det känts som om vi haft ett inflytande. Nu är det taskiga tider och då visar arbetsgivarna huggtänderna.
Nej, man kan inte förvänta sig ett socialt ansvar av företagen. De tar bara det ansvaret när det kan ses som en investering för framtiden. Och om samma sociala ansvar skulle hota en eventuell vinst, så kan ni ju gissa vad som får stryka på foten.
Jag har inga förhoppningar om att få nån slags rättvisa, eller ens en ursäkt för att man stökar till folks liv - företag fungerar inte så. Men det är synd om de som drabbas dubbelt - först med uppsägningen, och sen det här...

Gör vad du kan! Om kriget i Gaza

De som idag så starkt stöder den israeliska invasionen är samma människor som också stödde invasionerna av både Irak och Pakistan. Ingen kan med facit i hand säga att det var lyckade företag. Istället stärktes exakt de fiender man föresatt sig att bekämpa, och världen blev en otryggare och läskigare plats.
När nu exakt samma människor inte kan få nog av missiler och bomber ser jag inte hur det skulle kunna sluta annorlunda den här gången. En ännu otryggare och läskigare plats.

Den norske läkaren Mads Gilbert beskriver via sin telefon, innan den tystnar, hur nöden i Gaza är outhärdlig, och hur vi som kallar oss civiliserade inte kan stå tysta vid sidan. Alla kan göra något.
Följ Johanna Grafs uppmaning - stöd Läkare utan gränser! Eller gör något annat, men sitt inte hemma och gör ingenting!


Bilden föreställer en olivkvist, av tradition en symbol för fred.