Första veckan avklarad

Efter att vi rest skalmurarna, som jag beskrev tidigare, så ska de alltså gjutas, dvs fyllas med betong. På en del ställen är det glapp mellan väggblocken för att det ska anslutas innerväggar - det här fallet bärande innerväggar.
För att den ska bli så stadig som möjligt ser man till att det görs en förbindelse - en förtagning - av armering in i skalmuren. Det är det Jörgen håller på med här. Ett arbete som görs manuellt av betongarna - eller grovisar, grofsingar eller gråmackor; kärt barn har många namn...


Därefter sätter timrisarna en form - i det här fallet av OSB-plyfa, eftersom vår obetänksamme verkare inte hade beställt hem formplyfa. Man sätter helt enkelt igen spalten där förtagningen sitter.
För att den där plyfan inte ska fara iväg, för det är ett sanslöst tryck från betongen när den börjar röra på sig under gjutningen, sätter man upp reglar i spänn för att hålla emot. Trycket är naturligtvis högst längst ner så man sätter oftast tätt med reglar längst ner





På onsdagen kom då betongen. Av nån anledning - ska vi gissa att den var ekonomisk? - bestämdes det att Jörgen och Jojje skulle gjuta med baske, istället för med pumpbil. Det vart ett jädra klättrande kan jag säga.
Eftersom PASO-stöden stod så tätt kom vi naturligtvis inte åt med zip-upställningen utan fick slå ihop gjutbrygga (syns bakom"flygplanstrappan"). Sedan handlar det om ett bra samspel mellan grovisarna och kranis - får man inte stopp på "strumpan" ramlar det ner rejält med betong, fort går det och man kan ha roligare än att skyffla upp det, det kan jag försäkra....


Och efter avklarad gjutning river vi timrisar ner formen - bakom ser ni de färdiga gjutningarna. Men virke är dyrt och kan man återanvända det så gör man det - alltså ska det spikrensas, skrapas rent från betong och sen läggas i snygga travar för att lyftas undan i väntan på nästa gjutning. Låter som ett lätt jobb, och här i Jakobsberg var det lätt.
Men alla i byggsvängen kan berätta om långa dagar i spöregn på rensbacken när man haft många kilometer med form att rensa. Det är inte heller helt bekvämt att hela tiden stå på en obehandlad betongyta (till vilket vi säkerligen kommer återkomma)...


Jag skrev ju redan tidigare att de levererade bitarna kanske inte passar så bra ihop. I min bransch netyder det att nån - jag - får se till att de passar. Så fram med vinkelslipen, och sen var det Lützendimma i gropen ska jag säga.
När jag var klar garvade grabbarna och jag fick ju leta upp en spegel för att se vad som var så roligt, fast jag anade det. Klicka på bilden!
Man har alltid skyddsglasögon vid arbeten där man riskerar splitter, och egentligen ska man ha mask också, men nånstans väljer man också vad som är bekvämt...

Under tiden pågår markarbetena för fullt vid sidan. Man spränger för fjärrvärme,
Göran och Viktor i graven. De hör till anläggningssidan, liksom Bosse som lyfter dit sprängmattorna med sin bandgrävare. Som synes så ger den nygjutna plattan fortfarande ifrån sig värme nog för att smälta snön.



Såhär ser det ut innan sprängningen - det sitter inte sprängmedel i varje tratt, utan det är bara förberett för nästa smäll.







Det är en rätt speciell syn att se bergssprängaren komma kånkande på dynamitgubbarna med en fimp i munnen...





Och så här ser det ut när man tryckt av. Det blir bara en dov "kaboff" och mattorna lyfter till med en flämtning. Förr i världen sprang man i skydd när Hesa Fredrik gick - idag går man undan en bit.



Sedan avslutade vi veckan med att sätta markisolerskivor efter den delen av grunden som kommer att ligga under marknivå. De väger som fjädrar de här sjoken, men de är eländiga att bearbeta, och efte4rsom de innehåller både fett och olja blir man äcklig om händerna som av att rensa fisk (fast utan lukten). De är dessutom extremt brandfarliga..