Svarta jobb och undre världen

Det finns en ganska tilltalande men också skrämmande naivitet i en hel del av de urskuldanden som i dagarna framkommit kring de främst moderata partiarbetarnas inställning till svarta jobb. Tilltalande därför att det faktiskt är väldigt naivt, skrämmande därför att de inte vet vad de talar om.
Jag hyser inga illusioner om att det enbart skulle vara borgare som nyttjar svartjobbare - det är det inte. Inte heller där finns det nån slags insikt om hur den här sektorn funkar i modern tid. Alltför många lever kvar i ett soligt sextiotal där elektrikergrannen kastade in en ny tvättmaskin i radhuset och fick en hundring, eller farsans kompis timmermannen bytte tak på villan för några kronor. Och sedan gick både elektrikern och byggjobbaren hem till sig, och fortsatte att jobba sina mer-än-fyrtio-timmars-veckor, med lite enstaka timjobb inslängda här och var.
Nå, det är inte den typen av svartjobb som avses när bistra myndigheter talar om informell ekonomi. Att det görs ströjobb här och var, och oftast i form av ömsesidig assistans, påverkar ingen samhällsekonomi. I bästa fall ser den sortens extraknäck utan deklaration till att jobb blir utförda som annars inte skulle bli utförda, i värsta fall lånar man dessutom hem maskiner från sitt riktiga jobb.
Men det är fortfarande inte den sortens jobb som stjälper demokrati och samhällsekonomi, vilket är fallet i ett antal olika länder, varav flera inom EU. Jag ska försöka utveckla det här efter bästa förmåga, och verkar något oklart efteråt - säkerligen! -så ser jag fram mot en diskussion.
Redan tidigare har jag redogjort för att jag, och många fler med mig, inte ser ett naturligt samband mellan höga skatter och svartjobb. Vore det en glasklar koppling skulle vi dels se svartjobb inom alla yrken, och dessutom att svartjobben blev färre och färre ju lägre skattetrycket är. Men vi ser inte svartjobb inom alla yrken, långt ifrån, och folk svartjobbar ännu mer i länder med låg skatt och svag allmän sektor.
Den informella sektor som vi idag ser växa har alla möjliga otäcka likheter med den gigantiska vidsidanekonomi som t ex finns i USA, men även i Storbritannien, för att inte tala om länderna kring Medelhavet. Den finns likaledes i stor omfattning i de fd järnridåländerna - och frågan är om inte en stor del av det riskkapital som finns där också från början emanerat ur just denna informella sektor.
Det finns en rad olika sätt att räkna fram hur stor den informella sektorn är i Sverige - ett är att mäta hur mycket som konsumeras och väga det mot uppgivna inkomster. Det är naturligtvis en osäker metod; det ligger i sakens natur att stora pengar aldrig redovisas hur som helst. Det finns dock en driva olika sätt och man har mellan ett stort pekfinger och en fet tumme kommit fram till att den informella marknaden i Sverige omfattar ca 6,5% av BNP.
Det blir många verandor och barnvaktstunder det. Och det lär knappast de moderata politikerna vara skuld till. Men de har en del i det hela, precis som alla andra som inte tycker att det är att bråka om. Ungefär som TV-licensen eller ta in ett par flaskor för mycket.
Inom hela EU uppskattas den svarta ekonomin omfatta ca 20% av BNP och ända upp till 12% av de anställda. Inom olika sektorer av det amerikanska näringslivet är siffran ännu högre.

Sveriges BNP är i lösa slängar ca 2,7 biljoner SEK. Den svarta ekonomin omfattar alltså ca 17 miljarder. Detta kan naturligtvis inte enbart handla om svartjobb - här ligger det skattefusk, momsbedrägerier etc. Men svartjobben finns där. En stor och av polisen totalt obevakad kaka, som väntar på att tillräckligt driftiga personer ska lägga rabarber på den.
Det är här det oskyldiga nyttjandet av en svartbetald städerska går över till att gynna kriminella krafter.
Man ska inte glömma bort att stora delar av kriminaliteten är inom den egna gruppen. Bovar rånar, lurar, blåser andra bovar. Därför att ingen kommer att anmäla det, annat än i undantagsfall - vilket gavs ett flertal exempel på i boken Svensk Maffia.
Matte är en kille från Mellansverige som jag jobbat med. Han och hans bror hade byggföretag, körde rostfritt - och nu talar vi inte längre om sextiotalsperspektivet på svartjobbandet längre. Nu var det strategiskt, med bluffakturor, samvetslösa revisorer och målvakter. Och de gjorde fina pengar. Så fina att de helt plötsligt fick otrevligt sällskap på kontoret. Grabbar som ville ha del av kakan utan att anstränga sig. Det som på engelska kallas racketeering, och som länge var så okänt i Sverige att Roland Adlerberth, översättaren av Gangsterkriget i Chicago, var tvungen att göra en anmärkning och förklara begreppet i den svenska upplagan.
Och vem skulle Matte och hans brorsa gå till? De var snickare, inga hårdingar. De betalade. Först en gång, och sen en gång till, Och sen tvingades de använda sitt eget företag som brevlåda för en massa slaskfakturor och momsbedrägerier. Till sist kom kronofogden och skattemyndigheten ikapp, och det blev elände både för Matte, hans brorsa och de killar som ovetandes om det hela jobbat i företaget, och som fick börja kämpa med innestående lön, lönespecifikationer och en massa annat trassel.
Idag när Matte är ute ur fängelset, med en jätteskuld till samhället, är hans enda chans att få ihop några kronor att fortsätta jobba svart. Hos en av de killar som lurade honom.
Se där en saga ur verkligheten.
Byt nu ut ordet snickare mot valfritt annat ord för liten företagare - det vi kallar skutt - och det här kan upprepas i oändlighet. Och allt oftare dyker det upp gossar med föga branscherfarenhet och tittar över verksamheten.
Ingen ska inbilla mig att paret Cederschiöld betalat sin återkommande städerska kontant i handen. De ljuger helt enkelt. De har en förmedlare som ordnat fram olika likadana städerskor med taskiga språkkunskaper, och sett till att en ny dykt upp när den senaste smitit. För det gör de, så snart de kan. Att de skulle haft samma underbetalda städerska i tio år är inte sant. Det funkar inte så.
Istället har det funnits en liten firma, som förmedlat. Satt lappar på lykstolpar eller i portar på Östermalm. Mobilnummer med oregistrerat kontantkort. Referenser. Inget kontor. Jag kommer hem till er och beräknar tidsåtgång, material och nivå. Blir det affär är det en veckas betalt i förväg och hon står där i morrn kl nio med mig. Så kan vi ordna med nycklar och koder. Tipsa gärna om oss...
Därefter rader av unga, outbildade öststatstjejer som tar färjan över för att jobba ihop lite. Tills de ser vad de kan få istället. Och lessnar på att bara få en skärv av vad förmedlaren får. Bakom dem finns ytterligare rader.
Idag kan de få tröjor med tryck. Det är avdragsgillt gudbevars. Så vi tar två timmar för det nya avdragsgilla priset och sen två timmar för det svarta priset. Och tänk vad skönt - inget mer spring i anonyma kläder längre. Nu kan man ju ha en städerska i uniform - grannarna har ju inte att göra med hur mycket vitt eller svart hon städar.
Bakom ett oroväckande stort antal av de här nyreggade städbolagen står folk som tidigare haft samröre med skumraskbolag. Både i städbranschen och i andra - bygg, transport, "service". Rotar man ännu längre ner kommer man alltför ofta fram till något av de kriminella nätverk som nu etablerat sig i Sverige. Alltför ofta finansierat av svartjobb. Pengar som inte syns.
Vi kan idag se exempel på bolag som haft tjogtals anställda och där verksamheten aldrig haft något annat syfte än att få ut verktyg och bilar, material och moms. De här bolagen drivs naturligtvis inte av den där elektrikern som satte in den där tvättmaskinen på sextiotalet. Nu drivs de av folk som faktiskt ser kriminalitet som en karriärväg.
Jag hoppas att någon kanske ser hur jag tänker mig det här. Det är inte så oskyldigt att betala en svarttaxi, eller en klippning utan kvitto. Det absolut enda sättet att komma åt brott överhuvudtaget är att genom att bry sig. Köper ingen stöldgods finns det ingen marknad. Envisas folk med att vilja ha kvitto - och garantier för böveln! Vad tänkte Eva Björling med??? - blir den svarta marknaden mindre och det blir en trängre yta för skurkarna.
Jag kan lova att det kommer ytterligare en del - minst - med mer om hur det här funkar. Och varför det inte duger att framträdande personer med ansvar faktiskt fortsätter gynna det. För det handlar inte om skattetryck. Tror man det har man en rätt naiv - och egentligen lite rar bild av hur saker fungerar