Utsikt Från Ett Tak: Ny arbetsplats

PEAB ska bebygga en kulle i Tumba som heter Solhöjden. Alltså skrapar man ihop ett par snickare, några timrisar och lite arbetsledning och sätter igång. Egentligen skiljer sig inte arbetet och genomförandet särskilt mycket från att bygga flerfamiljshus men villkoren blir alltid lite annorlunda. Bland annat för att jag nu blir tvungen att förlita mig på min käre gamle vän SL, och
de första tågen - de vi kallar arbetartågen.

Fast jag byter inte vid Årstaberg - det är bättre att byta vid Centralen. På hemvägen blir det byte vid Älvsjö. En nätt resa på 1 timme och 15 minuter enkel väg

Så...ännu ett tak. Och snön drev in och förorsakade mäktiga trafikstörningar över södra Stockholm...

De har nämligen tegeltak på kåkarna och nån ska lägga dem. Nån som gjort det förr, som är hyfsat duktig på det men ändå inte särskilt road av det. Det vill säga jag.

Principen är alltså att man bygger det färdiga taket på backen, slår på råspont, papp och läktar och sen lyfter man upp det på huset. Därefter lyfter man på teglet - i det här fallet från Örebro
- som kommer i långa limpor som lyfts med en tegelsax (mer om detta i en annan post). Det kallas för att bysta, som för övrigt är ett bygguttryck som helt enkelt betyder att man kånkar ut material där man vill ha det

Och därefter lägger man ut teglet i överlappande serier. Det låter lätt. Det är det inte. Dessutom blir man i stort sett alltid tvungen att tillkapa bitar i slutet av varje tegelrad.

Så småningom kommer man upp till nock och då får man dunka dit en nockplanka som de speciella nockpannorna ska passa med, och där det också ska spikas nockband

Dagen efter såg samma tak ut så här. Alltså fram med sopborste och spade, för nu blev det skotta igen. Och vinterkläderna kom på, tjocka kängor och vantar. Precis som vanligt med andra ord

Dessutom var vi tvungna att fortsätta bysta ett tak till istället för att få göra färdigt det första, beroende på krantillgång. Alla rycker ju i mobilkranen och då är det bara att foga sig i det.