Jag har svårt att förstå upprördheten över att det nu kommer uppgifter om att tiggeriet i Sverige har antagit organiserade former. Det var ju bara en fråga om tid.
Alla inkomstbringande sysselsättningar tenderar att organisera sig, alternativt exploateras. Att gathörn utarrenderas, att man mäter upp sträckor sinsemellan är inget nytt. Att mänskligt elände visas upp för pengar är inte heller nytt. Vi har kort sagt fått en kontinental tiggarkultur. Välkomna till EU.
Inte heller är det så många år sen vi hade inhemskt tiggeri, till följd av missväxt, utvandring eller krig. Mest tänker vi på trashankar som släpade sig efter vindpinade landsvägar, erbarmligt klädda, kanske med en blind åldring eller ett par utmärglade barn i släptåg, och knackade på i välbeställda gårdar och bad om en skärv, eller ett mål mat. Mer sällan tänker vi på den klassiske luffaren, trots att han också ofta var just detta - tiggare.
Men det fanns också ett tiggeri städerna, där en och samma tiggare, kanske en enbent krympling från ett avlägset krig, satt på samma plats i många år, vädjade till de bättre bemedlade om ett bidrag. Fick kanske en slant från den gardesofficer som han varit regementskamrat med. Eftersom tiggeriet var så oerhört utbrett är det tveksamt om föraktet var det - att tiggaren själv var bedrövad över sin plats i livet är klarlagt, men föraktet var antagligen mindre än det är idag.
De överlevde knapp då heller. I vågskvalpet av De Stora Krigen var fattigdomen hursomhelst det ett naturligt tillstånd. Många gick säkerligen mellan tillfälliga påhugg och att tigga. Det handlar om att tjäna pengar. Och vad är smartare än att organisera sig? Det är ju oerhört kostnadsineffektivt att tigga alldeles på egen hand.
Man pratar nu om att tiggare kan få betala flera hundra kronor i månaden för att få tillgång till en lukrativ plats. Ja? Och? Ingen av oss vet vad de där pengarna används till.
I Paris brukade tiggarna lägga pengar i en pyts för att göra gemensamma inköp, få lagad mat eller tak över huvudet. Ofta hanterades det av några av de allra mest utslitna, de som inte längre orkade stå på knä på marken. I Indien slår man sig samman i olika kluster; familjen är det vanligaste,men etnicitet, hemort, sjukdomar etc är också gemensamma nämnare för att få ut så mycket pengar som möjligt. Det är ett mönster som går igen i hela världen, genom historien, så varför inte här?
I Sverige måste nån fixa nattläger, transporter, mat. Det betyder inte nödvändigtvis att det är en elak sutenör som med kniven mot strupen tvingar oskyldigt folk att förnedra sig (för även om tiggeri inte är lika skamfullt överallt som det är i Sverige, så är det i varje fall inte hedervärt). Dessutom, om de här ihopsamlade pengarna faktiskt ska hamna hos fattiga släktingar i hemlandet så måste nån ordna det - utan att veta kan jag inte tänka mig att ett internationellt transfereringssystem via PayPal är tillgängligt för mottagarna. Med största sannolikhet förs pengarna med kurir genom Europa, instoppade i en kudde eller liknande.
I dagarna har jag fått klart för mig att mycket pengar förs in i Rumänien och andra länder med lastbilschaufförer, som mot en avgift (givetvis) ser till att pengarna kommer till rätt plats. Att girera, eller ens skicka pengarna med post är helt otänkbart; de stjäls eller bara "kommer bort". Flera har berättat om hur personer med "romskt" utseende stoppas vid tullstationerna, trots löftet om fri rörlighet inom Europa, och visiteras. Eventuella pengar som tullpersonalen hittar konfiskeras omedelbart, som bevis för påstådd brottslighet.
Att man då hittar nya vägar för att få hem pengarna är rätt naturligt, men allt sånt kostar också pengar.
Tiggare är dessutom duktiga på att hitta rätta vägen till hjärtat. På många platser i världen är det små barn som står för tiggandet. Vi är nog många som börjat flacka med blicken när den lilla flickan i trasiga kläder och med stora ögon kommer fram till vårt dignande middagsbord på turistorten. Och vi är lika många som mått dåligt av att se personalen på hotellet eller restaurangen köra bort henne med våld.
I Sverige fungerar det inte så. Får vi se en tioåring sitta på gatan och tigga kommer myndigheter vara där illa kvickt. Likadant om det är människor med grava handikapp. Där går liksom vår gräns, och där finns det ett trygghetssystem. Det är därför vi också, hittills, har sluppit den grövsta formen, som också helt riktigt faller under lagar som berör trafficking. Fattiga människor lär sig spelreglerna mycket fort, så har det alltid varit. Däremot belastar de inte vare sig vård eller socialtjänst i nån större utsträckning; precis som alla andra som vant sig vid ett liv i utanförskap är de mycket försiktiga och vaksamma i sina kontakter med myndigheter, i synnerhet med polisen. De är oftast mycket rädda och undergivna, berättar poliser, nästan livrädda. Och därför tar de inte kontakt med myndigheter, utan sånt sker via landsmän som bor här, eller hjälporganisationer.
De säljer skräp, de spelar dragspel, de pantar burkar. De lämnar lappar på allmänna färdmedel, emellanåt med hjärtskärande bilder av just små barn eller barn med ohyggliga handikapp. Och ber om ett bidrag. Somliga är ytterst ödmjuka, andra nästan påflugna eller smått hotfulla.
Alla vill de ha pengar. De är inte ute efter ett skrovmål, de har familj som lever i en sån misär i sina hemländer att vi knappt kan föreställa oss det. Familjer som behöver varje slant. Om de kan förlänga sina pass vid snabbköpet genom att gå ihop för att ordna det praktiska betyder det ytterligare en slant att skicka hem.
Det är flera saker med tiggeriet som vi har svårt att förhålla oss till. Dels att det påminner oss om en fattigdom vi trodde vi skulle slippa se igen. Dels tror jag att insikten om hur desperata människor kan bli, att de faktiskt bara har tiggeri som sista utväg, skrämmer oss. Därför vill vi - kanske - tro att det måste finnas kriminella som likt vita slavhandlare baxar runt en karavan med utslitna människor för att därefter girigt sätta tänderna i deras ihopsamlade medel. För en medelklassmänniska är det nästintill omöjligt att begripa att nån frivilligt skulle utsätta sig för detta. I Sverige dessutom.
Det finns kanske inga fackföreningar för tiggare, jag hittar inga uppgifter om det, men de har på många platser genom historien slagit sig samman i nästintill skråliknande grupper. I Frankrike samlades de under många år runt Invalidomen, och hade valda ledare som konfererade med ordningsmakten (och förmodligen fick dela med sig av eventuella vinster). Allt för att det ska bli så rationellt och inkomstbringande som möjligt. Men med inkomster kommer också konkurrens, och det finns många exempel på konflikter mellan olika grupper av tiggare, emellanåt rena gatukrigen.
De dog också, och lades i massgravar som inte förslöts, och som därför fylldes av allsköns skräp, råttor och vildhundar. Gravarna förorenade vattendrag i närheten och bidrog ytterligare till fattigdomen. Och till tiggeriet.
Människor som tigger förtjänar inte att bli spottade på eller föraktade. De är resultatet av månghundraåriga samhällsproblem som nu sprids över länder som många gånger bidragit till just samma samhällsproblem. Att de organiserar sig, samlar gemensamma pengar är kort sagt inte märkligt. Människor gör så.
I botten har det att göra med vårt förakt för fattigdom, vår okunskap kring fattigdom. Nånstans i folksjälen finns det en djup skräck för att ramla tillbaka i den träldom som var vardag för bara ett par generationer sen, och som emellanåt bara tycks vara ett par procents räntehöjning bort. Därför intalar vi oss själva rätt ofta att "man behöver inte vara fattig i Sverige idag", eller "det finns alltid jobb..."
Ungefär som att fattigdom skulle vara det egna valet. Att se sina barn växa upp i en slum i Rumänien som får en att tro att det är medeltid. Där lekplatsen är en soptipp och där skolan består i att, just det, lära sig se ömkansvärd ut.
Man kan reglera det, man kan förbjuda det. Det löser inte kärnproblemet. Människor i delar av Europa är så fattiga och utsatta att det faktiskt är bättre att förnedra sig på en snöig trottoar i Stockholm framför människor som går förbi med oseende ögon. Samma sorts människor som kanske kan namnet på en stad i Rumänien, men inte har en jävla aning om trakasserande myndigheter eller nedbrända skjul. Men som gärna åker till solen vid Medelhavet och letar efter en kall öl för tie spänn, men alltid är irriterade över att inte få vara ifred för försäljare och tiggare på stränderna
Det finns absolut ingen trygghet. Är man inte i gathörnet blir det inga pengar. Man bor nästan aldrig människovärdigt. Under sommarhalvåret kan man säkert hålla tillgodo med tältläger, men på vintern då? Har ni sett bilderna av människor som likt feta pingviner klamrar sig samman under lager av filtar under en bro eller i en port?
Det finns inga pengar i att tigga. De kanske får ihop ett par hundra om dagen, om de sitter i ett medelklassområde vid en mataffär vid löningsdags. Av det ska det mesta tillbaka till familjen, var så säkra. En del måste gå till mutor och annat på vägen hem. De lägger tie kronor i en gemensam kassa, som förvaltas av nån som ordnar nattlogi och kanske en tallrik soppa. Det är för lite pengar för kriminella, och för mycket jobb. Visst, det kan säkert förekomma nånstans men då är det knappast en storgangster det är fråga om. Att hantera sånt här är tidskrävande och besvärligt, och belagt med ganska tuffa straff, och kriminella är ju knappast särskilt benägna att arbeta hårt. Det finns långt mer lätta pengar att göra på droger och prostitution, till mindre risk.
Den undersökningar som gjorts visar på samma sak - att det är mycket lite pengar det handlar om, men ett gigantiskt ansvar mot familjerna i hemlandet. – Det var viktigt att dokumentera att de som kommer är en extremt fattig del av befolkningen i Rumänien och inte utgör en elit bland romerna där, som det ibland påstås i debatten, säger Anne Britt Djuve, forskningschef vid institutet Fafo i Oslo. Samt givetvis att om de skulle erbjudas annat arbete så tar de nästan vilka jobb som helst, till vilka löner som helst tyvärr, vilket också visar på hur skamfyllt tiggeriet ändå är.
Att sluta ge pengar för att "det bara går i fickorna på kriminella" är så dumt att man tappar andan. Det hjälper inte de som tigger. De kostar oss mycket lite, annat än det dåliga samvetet.
Vill man komma åt tiggeriet får man ta itu med fattigdomen. Så enkelt är det.
Källor:
Peter Englund, Förflutenhetens historia, 1991
Peter Englund, Ofredsår, 1993
PubMed "Income and spending patterns among panhandlers" 2002
John Chrispinsson, Sekelskiften, 1999
Eric Hobsbwam (red), Pre-Capitalist Economic Formations, 1965
Eric Hobsbawm, Kapitalets tidsålder. 1981
Organiserat tigger i Indien
Faforapporten om tiggeri i Norden, 2014
5 kommentarer:
Hur ser det ut i Stockholm. Har tiggarna förstått var de välbemedlade med höga inkomster bor och därmed placerat sig däromkring?
Det egendomliga här i södra delen av landet (Stockholm är sista utposten innan Norrland ur vårt perspektiv) är att de oftast befinner sig i områden där personer med låga inkomster eller medelklass bor. I de mer välbeställda stadsdelarna lyser de konstigt nog med sin frånvaro.
Du har gjort ett gediget jobb med den historiska bakgrunden. Du har visat att tiggarna är "vårt folk", men det märks inte i någon politisk handling.
Alltnog tror jag att det fortfarande är mycket ovanligt att folkbokförda i Sverige tigger, utan det är mest romer från Rumänien och Bulgarien. Problemet är helt uppenbarligen att EU-stödet, som fiansieras av bl.a. svenska skattebetalare, till dessa länder, inte fördelas rättvist till dessa länders invånare. Många tänker att man kan inte ge pengar till tiggare, för i så fall kommer ännu fler hit. Samtidigt har vi en oreglerad invandring av arbetskraft. Som om inte flertalet tiggare skulle kunna försörja sig på normalt sätt (d.v.s. genom riktiga jobb) i de länder där de vistas, om de bara fick chansen.
Det finns frågor som över huvud taget inte får diskuteras, såsom exempelvis om (obs fråga, ej påstående!) det finns något samband mellan tiggeri och brott. Tiggeriet skulle i så fall tjäna som täckmantel för att föra ut pengar (som intjänats genom stölder) ut ur landet. Tiggeriet verkar ju vara synnerligen olönsamt.
I en historisk tillbakablick kan man ju se att extrem fattigdom ger upphov till både kriminalitet och brott. Genom att inte våga diskutera problemet och föreslå demokratiskt och humanitärt acceptabla lösningar, lyckas monopoliseras både problembiskrivningar och förslag till lösningar av rasister.
Lösningen är inte förbud mot tiggeri och /eller hemtransport av tiggarna, utan att ge dem möjlighet att försörja sig på normalt sätt i de länder som de vill leva i - om det nu är i sina gamla hemländer, eller i de länder som de regelmässigt återvänder till för att tigga. Även denna grupp människor måste ju omfattas av EU:s regler om fri rörlighet för arbetskraft.
EU-länderna borde ha en gemensam handlingsplan. Vidare tycker jag att Sverige borde agera mer kraftfullt mot IS, så att folk inte tvingas fly från Syrien och Irak. Människor har ju bevisligen kunna leva och försörja sig själva i dessa länder under tusentals år. Romerna har varit européer under flera hundra år och har alltid varit illa behandlade.
@Leif : "I de mer välbeställda stadsdelarna lyser de konstigt nog med sin frånvaro."
Det är väl inte så konstigt, rika är generellt sätt mindre benägna att dela med sig. Dessutom är de generellt sätt betydligt mer benägna att skicka polisen på dom osv. Det reflekterar helt enkelt hur dagens samhälle "fungerar".
Den socialdemokratiska delen av regeringen har accepterat Mp:s uppgörelse med förra regeringen om migrationspolitiken. Det fanns inget annat att göra. Det hade inte gått att få majoritet i riksdagen för något annat. S har ju gjort om Mona Sahlins misstag att gå i allians med Mp, och fick ett lika dåligt valresultat 2014 som 2010.
Romerna från sydösteuropa glömdes i uppgörelsen, som mest verkar vara avsedd att dränera andra länder på arbetskraft, som de behöver, samt destablisera de fackliga rättigheterna i Sverige, speciellt för LO-kollektivet. Sålunda har Fp slagit fast att romerna är Rumäniens ansvar. Jodå, Rumänien är ett demokratiskt land, så Rumänien kan man ställa krav på. Den s.k. islamska staten är ingen demokratisk statsbildning, så den kan man inte ställa några krav på- i stället ska vi hjälpa terroristerna att genomföra sin etniska rensning genom ett generöst flyktingmottagande, i stället för militära insatser.
Romerna är ett gemensamt ansvar för EU och berörda länder (Rumänien och Bulgarien). För att kunna lösa ett problem, krävs en kartläggning av problemet, och då måste även de otrevliga frågorna ställas. Innan man har gjort det, vet man inte om man får otrevliga svar. Att tiggarna verkar vara organiserade behöver inte betyda att det handlar om några kriminella organisationer. Överklassen har alltid behandlat organisering hos underklassen som teckem på kriminalitet.
Under eftermiddagen har jag lyckats få fram lite fakta. Rumänien och Bulgarien har tillsammans 27 miljoner invånare, varav 1 miljon romer. Båda länderna har extremt låg skatt och extremt dåliga socialförsäkringar. Man kan inte leva på a-kassa, utan måste ha hjälp från familjemedlemmar eller släktingar, som har jobb. Annars återstår att försörja sig genom tiggeri, kriminell verksamhet eller prostitution.
Rumänien har lika stor arbetslöshet som Sverige. Näringslivet är inte alls lika hårt rationaliserat som i Sverige, så det finns många s.k. enkla jobb. Det kan dock finnas ett stort mörkertal, därigenom att många kvinnor troligen inte är anmälda som arbetslösa.
Problemet för romerna är att de i stort sett alla är utestängda från arbetsmarknaden. Arbetslösa romer har alltså inga familjemedlemmar eller släktingar, som har jobb och kanm försörja dem. Är det då inte hutlöst av svenska politiker att anklaga regeringarna i Rumänien och Bulgarien för att romerna är utestängda från arbetsmarknaden, när de är lika utestängda från arbetsmarknaderna i Sverige och övriga Västeuropa?
I stället stödjer svenska politiker import av arbetskraft från länder utanför Europa. Trots att stora delar av den efterfrågade arbetskraften sitter på gatorna i Sverige och tigger. Men Sverige skulle ju översvämmas av romer från Rumänien och Bulgarien om de fick jobb och sociala förmåner som andra invandrare, tänker våra självutnämhnda antirasister, som utgår från att romer inte kan bo i lägenheter och försörja sig genom hederligt arbete, som andra invandrare.
Forts
Det är en sådan skam för Europa. Svenska kommunpolitiker från alla partier sitter samvetslöst och bestämmer att illegala tält- och husvagnsläger ska rivas, utan att invånarna först har erbjudits åtminstone baracker att bo i. Kommunerna bryter systematiskt mot socialtjänstlagen (det gör de för svenska medborgare också) genom att det enda som erbjuds är en biljett hem.
Varför säger inte hycklarna i M, Kd, Fp, C, Mp, V (och S?) rent ut att "Vi vill inte ha hit en miljon romer, men gärna andra invandrare". Så hade vi åtminstone haft en ingång till diskussion om problemet. Låt mig säga: Romerna ÄR inget problem (generellt). Romerna HAR problem.
Jag föreslår:
1) EU kräver en väsentlig höjning av ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemen i Rumänien och Bulgarien.
2) Så länge romerna är utestängda från den ordinarie arbetsmarkanden i dessa länder, organiseras (!) arbetsmarknadsprojekt, som är speciellt riktade för romer. Detta finansieras inom ramen för EU-stödet till dessa länder.
3)Samtliga övriga EU-länder kommer överens om att socialtjänst och arbetsförmedling ska bedriva en uppsökande verksamhet bland tiggare från nämnda länder. De ska tillfrågas om de vill återvända hem till de arbetsmarknadsprojekt som har startats i hemlandet, eller om de vill bosätta sig permanent i de länder, de vistas i. Men de rättigheter och skyldigheter som detta innebär.
4) Polisen ska självfallet kartlägga och bekämpa den brottslighet som finns (oavsett hur stor eller liten den är)bland berörda romer, och utvisa dem som har överbevisats om att ha begått allvarliga brott.
5) Fackligt "veto" införs mot rekrytering av arbetskraft utomlands. Som kompromiss med de borgerliga partierna kan jag tänka mig möjlighet för arbetsgivare att överklaga ett fackligt veto till Arbetsdomstolen.
Skicka en kommentar