Det pågår ett krypskytte mot Mona Sahlin påstås det. Lotta Gröning har skrivit en bok om henne (nej, jag tänker inte läsa den, men har läst recensionerna), Per Nuder har skrivit en bok om sin tid med henne och Persson (eller vad det nu är) Jag tänker inte läsa den heller. Mest för att jag tycker det är så pinsamt att upptäcka att människor med kompetens inom ett område med automatik tror att de har det inom ett annat också - nämligen skrivande. Jag har läst recensionerna, tack så mycket.
Till detta har ett gäng surgubbar inom den fackliga rörelsen vädrat morronluft, och nu ska Mona få lida för allt elände hon gav dem under tidigt nittiotal. För att inte tala om alla dessa som med Expressen som kunskapskälla anser att hon är rent brottslig, omoralisk och oduglig.
Till er vill jag säga - väx upp!
Man kan se på kritiken på olika sätt, men främst har den nog att göra med att det nu är i sin ordning att kritisera partiledningen. Och man undrar var de här surdegarna höll hus under regimen Persson. Enligt uppgifter från trovärdig källa var det ytterst få som orkade/vågade ta en konflikt med Göran Persson om vare sig hans politik eller om hans ledarstil. Varför skrev inte Lotta Gröning en bok om honom, medan han var Den Som Bestämde?
Det ska vara i sin ordning att vara kritisk mot högsta ledningen. Det är ett sundhetstecken. Att man nu kritiserar Mona betyder att kameraderiet börjar försvinna. Ett kvarvarande tecken på det är ju den Totala Oviljan att på något sätt förknippa Göran Perssons person med valförlusten.
Man får inte ens diskutera det.
Så nu gör jag det.
Varför vill inte framträdande socialdemokratiska eller fackföreningsnaknutna företrädare diskutera Göran Persson skuld i valförlusten? I den socialdemokratiska eftervalsanalysen (s 96) går man som en katt kring het gröt istället för att våga djupanalysera saken. Förmodligen för att den analysen skulle vara mer kritisk mot Göran Perssons person och hans sätt att toppstyra partiet än vad som skulle vara uthärdligt för många med anseende. Nu nöjer man sig med lite halvmesyrer på en sida....
Framförallt skulle många framstå som menlösa ja-sägare, konflikträdda och utan ryggrad. Och så kan vi ju inte ha det.
Alltså har man inte kritiserat, eller protesterat. Och det är ju mot dessa som en eventuell kritik idag istället skulle vändas. Men det är ju lättare att gå på Mona Sahlin. Som har en annan framtoning, och som också ger hopp åt alla dessa som under den Perssonska eran varit tysta. Nu klättrar de nästan på varandra för att lyckas få fram just sin hjärtefråga till henne.
Och jag kan inte låta bli att fundera på om det inte är mycket gamla oförrätter som aldrig grävts ner som ligger och luktar i höstvinden. Emellanåt är det socialdemokratiska toppskiktet lika barnsligt som vilken dagisgrupp som helst. Vilket förmodligen gäller de andra partierna också - det blir nog gärna så när folk har haft nära kontakt med varandra under tjugofem år eller mer.
Vi ska nog vara tacksamma för att man återigen får debattera om partiledaren. Den tid då rättning i ledet var melodin är gudskelov över. Det kan de hålla på med i andra partier.
Bilden föreställer en gödselstack. Gödsel ska som bekant användas till nåt nyttigt. Annars ligger det bara där och luktar illa och alstrar sjukdom... Precis som skitsnack
6 kommentarer:
Jag har läst Lotta Grönings bok - och fann den mer balanserad än vad som har framkommit.
Jag har köpt Nuders bok men tycker mig inte ha någon berättigad synpunkt förrän jag själv har läst den.
Den här sortens böcker har sitt intresse inte minst för att författarna har långvariga egna erfarenheter av de personer de beskriver. I Nuders fall finns färska konflikter med både Persson och Sahlin som komponenter - men en intelligent läsare kan ju lägga pussel med bitar man får från olika håll. I Grönings fall finns ingen personlig konflikt bakom.
Själv har jag ju, efter det att jag med stöd i egna erfarenheter från hennes tid som partisekreterare avrådde från att välja henne till (s)-ledare.
Jag vill också påminna om att jag på samma blogg (min egen) har kritiserat Göran Persson och, vilket väl i ditt perspektiv är viktigare, gjorde det redan när jag arbetade kvar på partiexpeditionen. Jag avgick då bland annat som huvudsekreterare för partiets programkommission och lät mig också intervjuas om detta i bland annat dagens eko.
Ja, när det gäller Enn Kock så vet jag vilka futtigheter han drog fram vid ordförandevalet eftersom jag på hans blogg då kommenterade och fann hans "avrådanden för Mona Sahlin" groteskt dåligt underbyggda med sakliga fakta. Där var det personligt groll som uppenbarligen låg bakom. Och det rörde sig om struntsaker som lades på rad. Det var m.a.o. det man kallade "mosa-mona", d.v.s. egna partikamrater som efter bästa förmåga försökte sticka kniven i ryggen på henne. Och detta skitpratande hade börjat redan tidigare under Mona Sahlins ministertid. Och detta borde vi betacka oss för.
Förstår inte vad det är som en del håller på med? Måste det alltid vara en manlig partiledare fö att det skall fungera? Den här krossa Mona kampanjen som förs är så lågt och billigt. Vi som blev glada för att det äntligen blev en kvinna som blev partiledare är besvikna.
Man,lågutbildad,dyslektiker men förstår ändå vad det är som försegår.
Till Bo Widegren: Det fanns inget som helst personligt groll bakom min kritik av Mona Sahlin - vi har inte haft något enda gräl eller liknande sinsemellan. Det här har du fått på hjärnan.
Enn Kokk, om jag skulle fråga andra, som fanns på expeditionen på den tiden, om hur stämningen var? Hur skulle svaret bli, tror du? Hur skulle din inställning till henne beskrivas?
Jag anar en hel massa gravade hundar här, för att travestera Falstaff.
Till Calle Fridén: Jag hade ingen speciell inställning till henne när hon utsågs till partisekreterare. Men jag kunde ju iakkta henne på nära håll, eftersom jag jobbade i hennes liksom i tidigare partisekreterares kansli, och det är dessa erfarenheter jag redovisade i debatten om ny partiledare. Det innebär inte att jag under den där perioden hade några personliga konflikter med henne - du får gärna forska i det, om du har lust. Man kan ju ha kritiska synpunkter på en persons handlande utan att ligga i personlig fejd med vederbörande.
Skicka en kommentar