Expressen och jag är överens....


Emellanåt blir det lite fånigt när ledarskribenter ger sig in och ska analysera saker de egentligen inte har en aning om. Och på Expressens ledarsida har ju detta upphöjts till konst - man ska tycka till fast man inte har en aning. Detta kommer förmodligen överträffas när DN nu sätter Wolodarski som politisk chefredaktör - ett val som kommer få forna chefredaktörer, som Nycander eller Hans Bergström, att franstå som närmast knallröda i förhållande till den otäcka(ste) form av nyliberalism som just Wolodarski representerar. Dagens Nyheters högervridning hör till det mest skrämmande och oförklarliga som skett inom svensk media under de senaste femton åren. Naturligtvis på bekostnad av humanism och solidaritet.

I Expressen går Eric Erfors till storms mot byggjättarnas aktieutdelningar, och vill sätta Skanska i skamvrån. Han hinner givetvis pissa lite på Byggnads också, innan han avslutar lite syrligt med att konstatera att regeringen minsann satsar på infrastruktur, och att Byggnads borde vara tacksamma för de jobb detta skapar för våra medlemmar.
Som jag visat i en annan post - här - kommer de största av dessa infrastrukturssatsningar ge jobb åt utländsk arbetskraft, och det finns ingenting som tyder på att resterande upphandlingar i detta paket kommer att bli annorlunda. Svenska företag ska konkurrera i anbudsgivningen mot företag som både har förmånligare hemlandsskatter, och kommer kunna betala sina anställda sämre löner, utan att riskera nånting längre (tack för det, ni som röstade genom ratificeringen av Lissabonavtalet).
Nu förväntar jag mig inte att Erfors ska kunna särskilt mycket om just byggbranschen, men jag kan hålla med om hans farhågor om att det stöd byggjättarna idag vill ska uställas av staten, istället kommer ge fortsatt utdelning till deras aktieägare. Det låter rent socialistiskt av honom, och var kanske inte riktigt vad jag väntade mig.
Vinsterna som skapas i byggföretagen används i allt mindre utsträckning till nytt byggande - även här har lånekarusellen blivit dominerande. Ett rykande aktuellt exempel är ju de byggjobbare som nu inte får ut sina löner i eftersvallet av den isländska (!) finanskrisen - där det är stoppade pengar från den isländska banken Kaupthing som ställer till det. Nu lär det finnas både en och två gravade hundar i den röran, men om detta ska vi återkomma.

Vad Erfors och andra glömmer, eller kanske bara inte vill tala om, är att bostadspolitiken följer sin egen logik. Och egentligen är det bara ett alldeles utmärkt exempel på vad som händer när den otäcka marknaden får sköta sig själv.
Den svenska byggsektorn bestod för tjugo år sen av en massa företag som hade kapacitet att ta större projekt. Men sen började man äta varandra, och idag står vi med fyra stora byggbolag som har en bedövande dominans, vilket är förödande både for prisbild och trygghet. Vinstmaximeringen har inneburit att man eliminerat konkurrensen - en icke okänd avigsida av den oreglerade kapitalismen.
Vad den nuvarande regeringen gör är att bygga upp ett gigantiskt berg av bostadsbrist; ett berg som någon så småningom måste ta hand om. Socialdemokratin är inte heller oskyldig till detta. Men inte kommer de privata byggherrarna att vara de som löser bostadsbristen, och då återstår i vanlig ordning vår gemensamma sektor.
Vi kommer helt enkelt tvingas att skapa ett nytt miljonprogram, och dessutom förmodligen göra byggbolagens aktieägare allt rikare. Känns det bra, Eric Erfors?