Chanserna är stora att det är en byggnadsarbetare. Eftersom Arbetsmiljöverket genomfört något de kallar arbetsmiljöriksdag (vilket geni som kom på den beteckningen) där de särskilt koncentrerat sig på småföretag, är det värt att åter säga något om den makabra värld vi lever i.
Byggnads och Byggcheferna har genomfört en egen enkät om hur man upplever risktagandet på arbetsplatsen, och det är ingen rolig läsning. Varannan byggnadsarbetare oroar sig för att dö på jobbet. Jag vet hur det känns, och det mår man inte bra av. Att halka till på ett bygge kan medföra rask och ögonblicklig död, även om man skyddar sig allt vad man orkar.
Det vi dör av är mycket sällan de väntade olyckorna. Man använder sele vid höghöjdsarbete, man har hjälm på sig, man stänger av ström man vet är farlig. Problemet är alla dessa tillfällen när man inte är beredd - när det visar sig att trappan var borttagen, när hålet i taket bara är täckt med en masonit, när skyddsräcket inte sitter fast.
Det finns en direkt koppling mellan byggstress - som numer är ett existerande ord - och antalet olyckor. Alldeles för många olyckor skulle kunna ha undvikits med en rejäl plabering och ett bra förebyggande arbete. Något som det inte finns tid för.
Det finns inte tid för det i småföretagen - där också kunskapen kanske saknas - men det händer onödiga olyckor också på stora företag, där det knappast är resursbristen som gör att skyddet brister.
Det finns en otäck nonchalans, eller förhoppningsvis enbart okunskap, i de argument som arbetsmarknadsminister Littorin och hans lakej Eva Uddén Sonnergård framför, när de försvarar nerdragningarna inom arbetsmiljöverket (en hantering som för övrigt är så klumpigt genomförd att man blir generad på kuppen). Dessutom är det skrattretande att de lägger över ansvaret för kontrollerna på företagen själva; självklart ska det svida som fan om man åsidosätter skyddsarbetet.
Det här handlar inte heller enbart om Byggnads medlemmar - lika mycket blir det utvidgade arbetet en fråga för cheferna på arbetsplatserna, ett ansvar de inte vare sig är beredda på att ta, eller har kompetens för att utföra. Och så blir de också stressade.
En fantastisk kombination, eller hur?
Det här är en anständighetsfråga - om man har en organisation, väl fungerande, som har till uppgift att se till att skyddsarbete genomförs, och som får sanktionera och kontrollera - så är det naturligtvis rent VANSINNE att inte nyttja den. Vilka märkliga politiska krumbukter som kan ligga bakom ett sånt synsätt vill man knappast ens tänka på.
Man kan bara instämma i vad Hans Tilly och Lars Bergqvist säger:
• Den viktigaste åtgärden som bör genomföras för att förhindra dödsolyckor på byggena är striktare regler för upphandlingar som medför rimligare tidsramar. Byggherrar måste ta med arbetsmiljöfrågorna redan i början av byggprocessen. Alla inblandade parter – byggchefer, byggnadsarbetare, underentreprenörer och byggherren måste få vara med i arbetsmiljöarbetet.
• Regeringen måste satsa mer, och inte mindre, pengar på Arbetsmiljöverket så det blir fler arbetsmiljöinspektioner på byggarbetsplatserna. Bra arbetsmiljö måste få kosta.
• Utöver mer resurser måste Arbetsmiljöverket få laglig rätt att utfärda böter direkt vid en inspektion när de finner brister i arbetsmiljön.
Bilden från den tragiska olyckan i Kista som jag skrev om här
1 kommentarer:
Ja det är förjäkligt att riskerna inte tas på allvar, men ibland är även de som arbetar okunniga eller dumdristiga (eller kanske för stressade)..I förra veckan såg jag en helt ensam kille uppe på ett trevåningshus vid Globen som höll på att plocka bort tegelpannor. Han gick där uppe fram och tillbaka, hämtade tarve efter trave med tegel som han sedan hivade ut över kanten och ner i en container nedanför. Jag KAN ha fel, men jag såg då vare sig hjälm eller sele på den karln...Det hela så väldigt vanskligt ut..dessutom var det kallt med markfrost, så man kan ju gissa att det inte var halkfritt där uppe heller.. :-(
Skicka en kommentar