Ballongen som sprack. Om byggsvängen


Varslen har duggat friskt de senaste dagarna. Grabbarna på avdelningen sliter som djur med alla små varsel som kommer in. De försvinner i skuggan av de stora drakarnas utspel. NCC varslar 1700, Skanska 2000, JM sopar bort hela styrkan och naturligtvis klarade sig inte PEAB heller, utan varslar 195 personer.
Jag kommer att varslas, det är jag övertygad om. En bister realitet för oss i byggsvängen. Under goda tider räcker vi inte till, i dåliga tider avvecklas vi.
Fördelen är ju att det kanske kan komma en debatt om bostadspolitiken nu. I Studio Ett fick Skanska försvara sig, vilket fick näranog tragikomiska proportioner när presschefen Peter Gimbe förklarade att "det var politiska förändringar 2006 som omöjliggjorde för Skanska att bygga hyresrätter"... Man kan ju undra varför det var så förvivlat svårt för Gimbe att säga att denna politiska förändring var att en borgerlig regering tog över?
Till detta kan ju fogas att byggbolagen under de senaste åren verkligen skyfflat vinster i fickorna på aktieägarna, utan en tanke på framtiden. Därför känns det rätt märkligt när de nu också verkar kräva att samhället ska stressa fram lösningar, gärna i form av infrastrukturprojekt.
Tyvärr verkar de flesta av dessa infrastrukturjobb hamna i händerna på företag som inte anställer nationell arbetskraft (mer info om detta kommer). Just nu har en hel radda av dessa projekt landat hos företag som bara kommer använda utländska jobbare. Vilket ger vid handen att det enda storföretagen är ute efter när de ylar efter statligt stöd, är att skapa ännu större vinster. Man kan nog vara rätt övertygad om att de skiter fullkomligt i svensk arbetsmarknad.
Eftersom tidigare marknadsfundamentalister som Calmfors idag i DN verkar förespråka rent Keynesianska metoder dröjer det säkert inte innan man börjar tala om att skapa ny allmännytta, och att finansiera eftersatt bostadspolitik med skatter (detta fula ord).
Nu tror jag inte att Calmfors omvänts - istället är det nog så att hans debattartikel på nåt sätt befäster allvaret i den situation vi lever i. Nu är det ingen finansiell lek som pågår - den här bubblan är allvar på en nivå vi knappast kan fatta