På det sociala forumet Facebook - som förklaras här, och som också måste förklaras eftersom det fortfarande trots allt är rätt många som inte har tillgång till det - har vi under en tid levt rövare om föryngringen och representativiteten inom partiet. En diskussion som är alldeles för viktig för att bara få föras där - det handlar om överlevnaden för både partiet och fackföreningsrörelsen.
Somliga blir provocerade, och menar att enbart kriteriet ungdom inte är tillräckligt för att man ska kunna få ta plats. Det är ett rätt läskigt resonemang, som Peter Karlberg här ger sig på.
Faktum är att partiet och fackföreningen fortfarande styrs av en mycket homogen grupp män och kvinnor med samma utseende och samma namn. Och det också oftast folk som känt varandra mycket länge.
Det betyder inte alls att de skulle vara diskvalificerade - men den samlade bilden är ju sanslöst ensidig. Josefin Deiving är upprörd över att Stockholms Arbetarkommun till höstens partikongress kommer skicka en delegation med en medelålder på 54 år. Hon är arg med all rätt, och inte bara hon, utan också Alexandra. Själv är jag smått desperat över att facit av samma kongressval i mitt eget partidistrikt, Stockholms Län, blev att vi skickar nästan enbart yrkespolitiker (nån som vill kan ju räkna ut medelinkomsten på Länets delegation; den är höööög) för att lägga fast framtidens politik.
Gamla och rika alltså. Känns det bra?
I diskussionen på Facebook och även i sitt blogginlägg raljerar Peter Karlberg en smula över vår oro. Vilket i stort sett bara bekräftar att han är en del av problemet, inte lösningen. Om man på allvar tror att man har levt samma sorts liv som dagens unga är man ute på hal is, sanna mina ord.
Jag ska bara nämna internet och trygghet. Det är en jävla skillnad på att ha haft tillgång till internet i hela sitt liv, mot att också haft ett liv utan internet. Det är en så självklar del av ungdomars liv idag - det är som luft och vatten. Att ens ge sig på tanken att begränsa det i nån form betyder att man utmanar inte bara idéer utan hela liv - och där missade partiet oerhört. Och jag med, i mitt eget valarbete.
Men lite handlar det också om att min generation, vilka vi nu är, vägrar erkänna att vi blivit äldre (jag passar mig för att säga gamla; folk blir så irriterade då...) och också att somliga tydligen saknar rampljuset.
Det finns ett otal bitar i det här - allt från att vi numer de facto har en politisk klass som gillar makt och som kommer hålla fast vid den, till att den unga generationen - och det är helt skadat att Josefin räknas dit, för att inte tala om jag själv!!! - naturligtvis kommer att ta sig den här makten själv.
Min egen farsa och hans generationskamrater kuppade bort de gamla lantarbetarna från makten på sextiotalet, men idag väljer man istället andra partier. Eller att aktivera sig vid sidan av politiken - ingen ska få mig att tro att man inte gör nånting.
Det handlar om trovärdighet.
Peter Karlberg kan väl inte tro att ett parti som konsekvent vägrar föryngra sig, som fortfarande demonstrerar på Första Maj av nostalgiskäl, eller sätter Fem Blonda och Blåögda överst på listan till Europaparlamentet och ändå hoppas på röster från de som är födda utanför Norden, faktiskt har en chans?
Tristast av allt är ju att frågan antagligen begravs, av olika kommitteer och analysgrupper. För vem vill erkänna att man inte har koll på läget?
Jag klistrar efter benäget tillstånd in Josefins inlägg från Facebook i kommentarsfältet..
15 kommentarer:
Jag besvarar här Peter Karlbergs inlägg här och passar samtidigt på att förklara vad jag menar med mina ideliga angrepp på gammel-pratiet och samhällets starka 40-talistnormativ:
Jag inser att jag gång på gång begår ett fatalt misstag när det gäller min egen politiska karriär när jag ideligen angriper 40-talistnormativet som regerar så starkt inom det socialdemokratiska partiet.
Att jag dessutom kallar partiet för trött, gammalt och tråkigt på bästa tidningsplats i partiets interna tidning har nog inte heller varit särskilt lyckat utifrån en karriärs-synpunkt.
Varför jag ändock gång på gång angriper gammel-partiet i den här frågan är för att jag och min generation får dras med gammel-problematikens politiska konsekvenser.
Vi får dras med ett parti som varken vinner förtroende eller drar till sig några nya unga medlemmar.
Jag anser som en konsekvens av detta att unga företrädare- frågan nog ändå är så pass viktig att jag tycker det vara värt att ta på mig att vara kamikaze-pilot.
Låt mig förklara varför jag anser unga-företrädare-frågan vara så viktig:
I partipolitiken nu "lyckas" du bäst inom politiken om du betér dig så som 40-talisterna vill ha sina unga. Det som en konsekven av hur partiets medlemskår demografiskt ser ut. Det vill säga om du betèr dig som en mini 40-talist och speglar vad 40-talisterna anser vara deras sammtid så är din framgång skriven - men partiets framgång är dock inte skriven - snarare tvärt om.
Partistyrelsen kan hävda hur mycket den vill att vi inte har problem bland de unga - men när tio procent färre i den yngre generationen går och röstar gentemot hur många som gör sin röst hörd i den äldre generationen (läs 40-talisterna) så vill jag nog ändå hävda att vi har ett problem.
Tyvärr synes vi inte kunna leverera vad jag och mina gelikar anser vara vår samtid vilket gör att partiet konsekvent backar i den unga staden Stockholm. Det är det jag menar med att vi måste sluta prata om ungdomar och prata som ungdomar i partiet om vi någonsin ska vinna de unga staden Stockholm.
Det blir hur du än vrider och vänder på det, ett enormt problem att det som medlemmarna i partiet anser är bra företrädare och politik för nuet, anser inte det svenska folket är det.
Både miljöpartiet och piratpartiet lyfter i Stockholm fram vad de unga medborgarna i staden tycker är "nu" och som ett följd av detta går de framåt.
Unga-företrädare frågan blir alltså viktig utifrån vem som beskriver samtiden. Nej Nyamko Sabuni blir inte bättre integrationsminister på grund av sin hudfärg men om hon de facto hade levt och talat som sveriges otaliga nya svenskar - så kunde hon kanske ha nått den del av befolkningen som nu som konsekvens inte gör sin röst hörd i politiken för att politiken någon stans ändå saknar sin "äkta" blattar.
Identifikationspunkter är viktiga för att vinna folkets förtroende.
Att Stockholms AK sänder den äldsta listan sen mannaminne till kongressen anser jag vara ett symtom av en mycket allvarlig sjukdom.
En sjukdom som ligger i att partiets starka övervikt på gamlingar ger en listan som på intet sätt motsvarar vad den unga röd väljaren i Stockholm kan tänka sig identifiera sig med varken personmässigt eller politiskt.
Listan blir som den blir för att partiets gamla medlemmar ser och identifierar sig bäst i andra gamla medlemmar och därmed har partiets gamlingar kryssat iväg dessa personer för att "förnya" politiken...
Det anser jag är att begå politisk självmord.
Vad jag menar med mina ideliga angrepp på Gammel-partiet är att vi behöver sätta de "riktiga" unga på att beskriva sin samtid i staden - annars kommer "problemområdet" Stockholm fortsätta att förgifta valresultatet till partiets och i förläningen till arbetares i hela Sveriges bittra förtret.
Vad jag menar med angreppen på gammel-partiet är således inte att såra eller söndra, utan att söka rädda en socialdemokrati som bokstavligen håller på att dö ut...
Josefin Deiving
Hittade inte Josefin Deivings Facebook-anteckning här, men kommer att fortsätta diskussionen på mig blogg där jag redan tidigare försökt lyfta ut den till fler än de som fäljer vårt lilla trepartssamtal (fast med begränsad framgång, inga kommentarer så här långt).
Av följande passus från inlägget ovan " Det är ett rätt läskigt resonemang, som Peter Karlberg här ger sig på.
Faktum är att partiet och fackföreningen fortfarande styrs av en mycket homogen grupp män och kvinnor med samma utseende och samma namn. Och det också oftast folk som känt varandra mycket länge." kan man få intrycket att jag skulle tillhöra denna homogena grupp alterantivt ägna mig åt att försvara deras makt. För att komma till den slutsatsen (vilket uttrycks ännu tydligare genom följande mening lite senare "Vilket i stort sett bara bekräftar att han är en del av problemet, inte lösningen.") måste man ju dessvärre fullständigt ha missat poängen (min alltså).
Nu dök förresten Josefin Deivings Facebook-anteckning upp.
Det blev nån fördröjning med kommentarsgranskningen där
Jag är nog rätt övertygad om att en kvinna, oavsett partifärg, är mer lämpad att driva frågor om jämställdhet än äldre man. Om hon sedan gör det är en annan fråga.
Jag är också tveksam till om medelålders svensk man begriper hur det är att vara ung och arg och bo i Rosengård. Eller fattar vad som behöver göras.
Men det är klart, det är ju bekvämt att hävda att kompetens alltid ska vara huvudsaken.
Fantastiskt - du tillskriver kvinnor en får man anta biologiskt betingad politisk förmåga. Är det belagt vilken gen:-)
Medelålders män har förstås aldrig varit unga, arga män i någon förort?
Kompetens huvudsaken - javisst, vill du hävda motsatsen?
Du menar om jag tror att en kvinna kan ha en bättre förmåga att begripa hur det är att vara kvinna än en man? Japp.
Sen betyder inte det att hon därefter behöver driva rätt sorts politik. På samma sätt finns det ju rader av karriärssugna ungdomar som aldrig kommer driva ungdomsfrågor.
Men de kommer fortfarande att veta mer om ungdomens villkor än valfri pensionär.
Nu råkar ju ungdom vara ett övergående skede, till skillnad från invandrare. Men partiet är precis lika stelbent i den frågan.
Att bara välja äldre och välkända namn är väl kanske inte ett helt smart drag. Representationen borde väl spegla Stockholms invånare. Det betyder naturligtvis en blandning av både yngre och äldre samt en representation från våra nya svenskar. När jag tittade på listan fanns enbart representation för äldre och medelålders. Inte ett namn under 35 och inte ett namn som inte klingade svenskt. Erfarenhet är naturligtvis viktigt i sådana här sammanhang men erfarenhet innebär inte bara ålder utan också att befinna sig i ett visst skede i livet, vara handikappad eller ha ursprung i ett annat land och bo i ett invandrartätt område.
Jag tycker samtliga partier över lag verkar vara väldigt dåliga på att ta vara på den kraft som finns inom ungdomsförbunden. Om man struntar i att lyssna på deras argument och bara klappar dem på huvudet med ett ”ja, ja det är nog bra men ni förstår inte riktigt vidden av denna fråga!”, ja då blir det som i valet till Europaparlamentet, d v s ungdomarna röstar på de partier som de tycker för frågor som rör dem.
När det gäller frågan om internet och övervakning och begränsningar är det en fråga som rör de yngre. Slående är att de äldre ser internet som teknik medan de yngre ser internet mer som en samling tjänster. Många yngre är ganska ointresserade av teknik men använder internet dagligen, både som ett socialt medium och för att söka fakta.
Stockholm – en fantastiks stad med en ganska ung befolkning. Jag tycker faktiskt att det är lite konstigt att Socialdemokraterna har svårt att locka yngre väljare. Här finns ju en rad viktiga frågor som rör den yngre befolkningen. Dagis, skola, kollektivtrafik, miljö, integration, fritidsverksamhet och den stora ungdomsarbetslösheten. Om bara Socialdemokraterna lyssnar på vad folk vill (t ex ungdomsförbundet och invandrarföreningar) och tydligt talar om vad man vill i dessa frågor tror jag absolut att de även skulle få röster från de yngre. Självklart får man inte glömma de äldre eller andra som har svårt att göra sin röst hörd.
Calle - trodde i min enfald att jänställdhet inte handlade om hur det är att vara kvinna utan om hur vi skall skapa ett bra samhälle för både kvinnor och män, ber om ursäkt för denna grova fadäs. Jämställdhet är förstås en kvinnofråga och förstås självklart däför uteslutande av kvinnor - jag krälar....
Mia - det spelar ingen roll om våra valda representanter "speglar Stockholms befolkning", det viktiga är att vi väljer representanter som speglar stockholmarnas politiska prioriteringar. Din listning låter precis som om den kunde komma från vilken sosse som helst - typ mantrat vård skola omsorg. Det är ok men attraherar inte. Det är en politik för storstaden, för Sveriges tillväxtcentrum, för drag, för skoj, för lust vi behöver för att attrahera stockholmarna oavsett ålder.
Vilka sossar är det som varit drivande i Sossar mot storebror, hur många unga sossar har engagerat sig där?
Jag är rätt övertygad om att det handlar om VEM som kommunicerar budskapet. Jag vet att valanalytikerna kommer till en annan slutsats, men hur mycket rätt har de haft de sista valen??
För att attrahera unga människor måste unga människor få komma fram i politiken, och det har aldrig varit svårare än nu.
Och jo, jag är rätt övertygad om att valfri kvinna har bättre förståelse för könsdiskriminering än den stora massan av män, oavsett deras "kompetens".
Och frågan är ju om inte den ökade närvaron av teknokrater - de "kompetenta" - också är en bidragande orsak
Bra och tänkvärt inlägg, men jag vet inte om jag till fullo kan följa tankegången från dig, men så är jag ju vid det här laget ganska gammal. Ett år till ordinarie pensionsålder; den nedre gränsen.
Peter - Jag förstår inte varför, som du uttrycker dig, mantrat vård, skola och omsorg inte skulle attrahera de yngre väljarna. Jag tror att det är ytterst viktigt att Socialdemokraterna fortsätter att värna de mindre gynnade i samhället – solidaritet och humanitet – två ord som jag saknar i dagens politik. Det viktiga är HUR och VEM som framför budskapen.
Tydlighet och en retorik som tilltalar den grupp man talar till/för är väldigt viktigt och där har Socialdemokraterna misslyckats.
Drag, skoj och lust tror jag vi får med ett samhälle där alla är inkluderade!
Jag är rent ut sagt skraj för hur det här medelålders gänget ska kunna hantera det här till nästa val - man missade kapitalt på integritetsfrågan. Snart kommer man att tappa bort frågan fasta anställningar för ungdomar. Det är inte kul att vara snart trettio och fortfarande inte haft en fast anställning - vilket är realitet. Vi klarar inte av att få fram billiga bostäder till de yngsta. Jag kan fortsätta men poängen är att eftersom vi saknar ungdomar tappar vi bort deras frågor
Bra inlägg och bra kommentarer Calle.
Jag är själv gammal (62) men känner mig mer befryndad med sossar under 30 än dem i min egen åldersklass för att inte tala om hur obefryndad jag känner mig med herrar 50+ :-) Många av dessa äldre har passerat bäst-före-datum men klamrar sig envist fast. De tar in litet opportuna idéer här och där för att inte halka av banan, men i sin egen bekvämlighet saknar de det viktigaste av allt - blick för vad som är viktigt att förändra nu - innan det är för sent. När jag för snart två år sedan tog upp en fråga jag ansåg borde prioriteras - att få in de unga på arbetsmarknaden - var det knappast någon som reagerade. När jag däremot skriver på en S-studentblogg i en kommentar att det finns ett problem i andra ändan också - att den reella pensionsåldern är långt under 65, då få "håller till pension" dröjer det bara några dagar innan jag får ett rundmejl från huvudkvarteret innehållande det citerade uttrycket plus en liten utvikning om att alla inte kan arbeta hela livet med samma saker (häpp :-) inte heller s-politiker?)
Lycka till Calle och Josefin! Strunta i korkskallar som inte VILL begripa vad ni försöker säga.
Sådana som vill "hänga med och kvar" men inget annat.
Skicka en kommentar