Om att vara bäst på att blogga

Jonas Morian har hakat upp sig en smula på att bloggandet blivit en plåga som inte liknar nåt annat. Till skillnad från USA är det mest tonårstjejer som har bloggar i Sverige, vilket naturligtvis Vecko-Revyn inte varit sena att nappa på. Vi har ju alla Blondinbellas bravader i minnet, men den som trodde det räckte med henne tog gruvligt fel. Det är en formlig flodvåg att flickor som skriver dagböcker - för det är ju naturligtvis vad det är fråga om - på nätet, som läser hos varandra, köper likadana kläder i likadana butiker och lyssnar på samma musik.
Annika Lantz gjorde en roligare analys i Lantz i P1, men hon fick också en rätt snygg övergång till ett annat ämne - om vi verkligen vill ha politiker som ser ut som kristdemokrater?
Jag vet inte varför unga kvinnor har sånt behov av att skriva ner sina upplevelser och tankar, men jag är tacksam för att det är just tjejerna som gör det. Om jag minns min egen finniga tonårsperiod har jag inte minnen av många saker som borde bevaras för eftervärlden. Snarare begravas. Och den som skvallrar kommer att råka illa ut...
Jag delar inte uppfattningen att BlogAwards - snälla, kan jag få strypa den som sätter dessa usla engelska titlar på svenska företeelser!!! - skulle röra bara ett par segment av den svenska bloggvärlden. Den berör faktiskt den verkliga massrörelsen. Den här lilla delen med politiska bloggar är en rännil i jämförelse.
Däremot är Jonas snäll när han tycker att många av dem skriver bra. Det gör de verkligen inte. Det mesta ser ut som ren skit, även de som har ambitioner. Några höjer sig ett snäpp, men det är då inga blivande Nobelpristagare vi ser. Jag tänker inte sparka på Linda Skugge men hennes nuvarande bloggande måste ju sägas illustrera upp-som-en-sol-och-ner-med-ett-brak. Her-re Gud!!
Vad jag däremot funderar på är distanslösheten. Jag läser på olika ställen om saker som man förr i tiden hade begått mord för att dölja - otrohet, familjebråk, missbruk. Helt utan tanke på att det aldrig kommer att försvinna fläker man upp sina privatliv på ett vis som de förmodligen kommer att ångra ordentligt när de själva får barn. Dessutom är många av de här tjejerna också uppenbarligen högpresterande på alla andra sätt också, och nu tydligen måste man ha en blogg att sköta till råga på allt... Hur nu detta ska sluta....
För att inte tala om hur pinsamma deras tonårseskapader kommer vara för just deras egna barn. På nätet glömmer man aldrig som bekant
Men det är rätt uppfriskande att läsa sånt när man lessnat på de gravallvarliga män som skriver de politiska bloggarna. Det blir som att läsa Vecko-Revyn ungefär..

Fler tjejbloggare som heter Fridén här och här

Bilden föreställer några av de som deltog på BlogAwardsfesten