Jo, vi hade väl på känn att det inte skull dröja så länge den här gången - men att det skulle gå på ett par veckor från högkonjunktur till lågkonjunktur var lite överraskande. Normalt sett brukar vi komma åtta-tio månader efter att tillverkningsindustrin kraschat.
Det finns fler orsaker till det här också - och det löser man inte bara med att sänka räntor. Det är närmast att betrakta som kosmetika - för precis som experterna också säger, det räcker inte med att det blir billigare att låna. Man måste veta att man har ett jobb också. Vi blir försiktigare i dåliga tider, och kanske ännu mer nu eftersom det här inte liknar nåt vi tidigare sett. Men en del är precis som vanligt - som att byggbolagen är som ett gäng måsar. Lyfter en så lyfter alla.
Det är inte utan att man kan hålla med olika bedömare som skriver att det stora problemet just nu är att alla aktörer är så nervösa, och att de bara tittar på varandra, istället för att inrikta sig på att få hjulen att snurra.
Det är därför man kan bli helt galen av den passivitet som nu drabbar regeringen - man sitter och funderar strategiskt till valet 2010, men marknaden - detta av borgerliga politiker så älskade ord - vill ha besked nu. Helst igår. Även om man försöker se på borgarna med neutrala glasögon är det svårt att hitta exempel på hur de vill stimulera ett ökat byggande - i huvudsak har regeringens bostadspolitik varit inriktad på konstruktionen av upplåtelseformer, av att infria vallöften om fastighetsskatt, men mycket litet kan omsättas till produktion.
Byggnads vill återinföra ROT-avdraget, och se till att man påbörjar storskaliga renoveringar av miljonprogrambeståndet. Det är naturligtvis lovvärt, men man kan ju fråga sig varför ett fackförbund ska vara de som ger signaler om tänkbara vägar. Inte för att sossarna skött sig så mycket bättre - bostadspolitiken har inte varit en prioriterad fråga på säkert tio år, och det vi ser nu hade kunnat undvikas i stor utsträckning om man haft starkare politisk styrning av allmännyttan. Och givetvis kommer de olika bostadsbolagen att vädra morgonluft nu - HSB var snabba med att kräva avskaffande av byggmomsen
Frågan är hur djupt krisen kommer att gå, och hur många som kommer att drabbas. Och hur de drabbas. Att a-kassan försämrats kommer att ge omedelbara konsekvenser för de som får sparklappen. Och jag är tveksam till om det är så många som egentligen vet varför a-kassan kom till.*
Förr om åren fick man nästan räkna med att stämpla periodvis - framförallt om vintern, innan de tekniska hjälpmedlen eliminerade begrepp som vinterbygge, eller säsongsanställning. Och vi minns den förra krisen på nittiotalet, när alla var arbetslösa. Det fanns inte ens svartjobb som polarn minns.
JM varslar 600 anställda, Veidekke varslar på måndag. Fler byggföretag har anmält att de vill inleda förhandlingar. Och det rör bara de stora företagen - men för varje byggnadssnickare eller grovis som varslas så rycks mattan undan under fötterna på alla andra yrkesgrupper - rör, el, måleri, kakel, golv, maskinförare etc. Alla dras med. Och till den som säger att det alltid finns jobb kan jag meddela att det finns det inte. Det finns inte tillräckligt med bygga-om-kök eller fixa-ett-burspråk för att svälja den klump som drabbas.
Dessutom har även den branschen slagit i golvet - både köks- och småhustillverkare ser också sämre tider framför sig.
Just nu ser jag med spänning fram mot vad regeringen tänker hitta på. Om man nu tänker hitta på något, eller om man återigen ska luta sig mot den trygga tanken att det här ska nog marknaden fixa själv....
*Den är alltså inte bara ett försörjningsstöd, utan lika mycket ett sätt för den arbetslöse att slippa konkurrera, och därigenom dumpa lönerna. Kort och gott sammanfattat i det fackliga löftet
0 kommentarer:
Skicka en kommentar