De senaste dagarna verkar det som om både LO centralt och partiet börjat inse att hanteringen av Lissabonfördraget inte är så...smidig. Alltså förekommer det nu vad man på amerikanskt strategispråk kallar damage control, dvs försöker begränsa skadeverkningarna. Det går inget vidare kan jag säga. En ingrediens är att ivrigt påtala hur illa moderaterna tycker om fackföreningsrörelsen. Såpass - och vad har det med saken att göra????
För att ta det alldeles mycket enkelt - jag vill att man ska vänta med att ratificera Lissabonfördraget tills man vet konsekvenserna av Stråthutredningen. Det vill säga, exakt vad LO-kongressen kom fram till, och vad också Byggnads krävt. Detta går inte regeringen med på. Och då gör den socialdemokratiska riksdagsgruppen som regeringen vill. Röstar för fördraget utan att invänta Stråthutredningen och dess konsekvenser.
Så enkelt är det.
Och jag frågar mig - i vilket läge väger arbetarerörelsens synpunkter tyngst? När vi har frågan kvar i Sverige, där frågan måste ha stöd av socialdemokraterna, eller när den hamnar i Bryssel där vi har en högermajoritet i parlamentet? Hittills har ingen lyckats få mig att begripa hur vi skulle ha enklast att påverka i Bryssel - nån som kan det får gärna skriva hit.
En del säger att med nya friska tag och god vilja och lite tur och nedförsbacke och medvind så kommer vi få majoritet i EU-parlamentet - strålande tider, härliga tider! De låter som en gammal svensk pilsnerfilm - och då minsann, då kan vi verkligen påverka!!!! Det enda vi behöver göra är ju att vinna EU-valet....
Är jag ensam om att tycka att det låter bakvänt?
Bilden föreställer Thor Modéen och Åke Söderblom i den något bortglömda "O, en så'n natt" fr 1937
3 kommentarer:
Jag är kanske dum, men jag begriper inte vad du menar? Ska vi inte försöka få majoritet i EU-parlamentet? Gäller det samma för riksdagen?
Personigen har jag efter att många år jobbat utomlands, en jäkla respekt för socialdemokrater och facklig kamp i runt om i Europa. Bra mycket mer än för många besserwissrar och renhetsivrare här på hemmaplan.
Jag kanske uttryckte mig lite kryptiskt, men faktum är att en del tycks mena att vi, istället för att ta chansen här hemma, ska satsa på att få så stora framgångar i EU-valet så vi kan påverka den slutliga utformnningen av konstitutionen i Bryssel.
Ett resonemang som visst är lovvärt, men inte särskilt realistiskt. Tvärtom - det är en utopi i dagsläget. Och därför känns det som ett rätt lamt argument.
Ok, jag tror att jag förstår. Men som jag ser det så är det otroligt viktigt att vi erövrar en så stark position som möjligt i EU-parlamentet. Det ersätter ju inte kampen här hemma, men EU innbär ju att vi har fått en politisk nivå utöver kommun,landsting och riksdag, att driva kamp på.
Jag tror nog att sannolikheten för en stark socialistisk frammarsch i Europa- valet är synnerligen realistiskt. Om vi slåss för det.
Men när det gäller fördraget så är det ju inte överhuvudtaget en fråga för EU-parlamentet. Den avgörs ju helt och hållet på nationell nivå, i regering och riksdag, så vi ska ju inte blanda ihop det med EU-valet 2009.
Skicka en kommentar