På fredagen meddelade Sven-Erik Österberg att socialdemokratiska partiet inte i nån större utsträckning tänker bry sig om vad LO-kongressen antog i somras, rörande Lissabonfördraget. Istället tänker man ge regeringen sitt stöd, och acceptera ratificeringen utan att invänta konsekvenserna av Lavaldomen. Sen kunde man höra det också....
I DN stoppar Sahlin rebellerna... Nå, ni kan vara lugna - det gör hon inte alls nämligen, oavsett vad DN påstår. Och inte blir jag lugnare av att Wanja Lundby-Wedin skyller på regeringen.
Jag blir så jävla arg.
Vi behöver inte skylla på regeringen - det är bara att rösta NEJ, och ta det ett varv till, och se till att det blir rätt den här gången
Inte bara jag, utan många andra också, har hela tiden ansett att den svenska ratificeringen av fördraget gott kan kompletteras med villkor eller undantag. Det är väl för HÖGE FARAO det unionen handlar om - att ge och ta. Och vi är alldeles för många som tycker att vi GETT för mycket och FÅTT för lite för att Mona Sahlin ska vara alltför säker på att vi kommer att stödja dem.
Det här kommer naturligtvis att ge konsekvenser - jag kommer inte bli nån särskilt aktiv valarbetare under EU-valet, om jag ens röstar vet jag inte vilket parti jag kommer rösta på. Det är jag inte heller ensam om.
Strategerna spelar ett farligt spel när de tar för givet att fackföreningsrörelsen kommer att morra ett tag, men därefter inrätta sig i ledet. Det kanske inte alls blir så. Vi kanske inte alls lugnar ner oss, det här kanske t o m blir partiets egen lilla pinsamma FRA-fråga. Flera LO-distrikt är ytterst tveksamma - olydiga! - och Byggnads kommer vara tvungna att driva sin linje för att behålla nån trovärdighet. Avdelningarna i Stockholm, Skåne och Göteborg har redan markerat sitt missnöje med partiledningens agerande. På torsdag har vi repskap i Byggettan och Hasse Tilly kommer få ta del av våra farhågor. Vi kan ju rimligen hoppas att han framför dem till höge vederbörande.
Jag gillar inte heller den utpressningstaktik som pågår. Dvs, man skuldbelägger mig. Jag ska trängas in i ett hörn där jag av rädsla för att högern ska nå framgångar ska släppa mina principer. Det har kommit såna propåer. Nå, jag är en tjurig jävel. Folk som känner mig kan intyga att det funkar precis tvärtom.
Jag ser istället faran i att 1,7 miljoner LO-medlemmar kommer att visa sitt missnöje med socialdemokratiska företrädare i EU-valet och spola bort partiet. Det är ett långt trovärdigare scenario än att 1,7 miljoner LO-medlemmar kommer att belöna partiet för att det sket i vad vi tycker, eller hur???
I den efterföljande analysen om varför det går åt helvete i EU-valet kommer man sedan totalt undvika att ta in den frågan. ALLT annat kan ha spelat roll, men inte att ett par tusen Fackliga FörtroendeMän slutade prata politik det året, eller vad det berodde på. Det blir som i den stora eftervalsanalysen där man totalt undviker att ta upp Göran Persson personliga ansvar för valförlusten. För ingen skugga måtte falla på ledningen.
Nå här är det i varje fall Lång dags färd mot natt....
Bilden föreställer regeringen och partiet. Vem som är vem får ni väl gissa. Snodd från http://www.crazy-jokes.com/
4 kommentarer:
Som alltid välskrivet och bra info om fackets inställning. Från byggettan fick jag uppmaningen att fortsätta än är sista ordet inte sagt.
I oktober för vår om,röstning i riksdagen kommer EU-parlamentets omröstnign om Jan Anderssons rapport. Visserligen önskar jag den lycka till men med högermajoritet i Parlamentet är det tveksamt om den går igenom som rekommendation till Kommissionen. Kanske det är dags för en liten revolt när fler upptäcker att det inte är så säkert att gå hand i hand med högerkrafter när det gäller fackliga rättigheter.
Väl mött!
Bo W mede www.s-info.se/bowidegren
Lycka till med ert arbete!
Vi börjar bli riktigt många som är upprörda över partiledningens naiva agerande.
Notera att så skilda organisationer som arbetarekommuner, det socialdemokratiska studentförbundet och åtskilliga SSU-distrikt står på er sida.
Kör hårt!
Japp, så är det nog som du säger, jag kan inte visa frustration nog över denna fullständiga likgiltigheten inför fackföreningsrörelsens vara eller inte vara. Det känns lite som Science fiction, fast på riktigt. Rent ut sagt så är jag riktigt skitskraj inför insikten att detta med denna regeringens politik kan bara bli värre och vi sitter där som offerlamm. Som inflyttad från Yugoslavien 1965 har jag fortfarande en ganska färsk bild av vad som försigick där under balkankriget, eller vad man väljer att kalla det. Det hadde säker gått att nå målet man strävade efter på bättre sätt än vad som gjordes. Med där som i mycket annat finns det alltid andra motiv och mål på vägen till målet. Samma blinda och maktlösa frustration känner jag inför detta beslut från vår partiledning angående Lissabonfördraget. Hur i hela friden kan man låtssas inte se det som är så uppenbart?
En annan fråga är, hur ska dom kunna se oss alla i ögonen när dom utan att ta notis om alla dessa fakta röstar JA i riksdagen?
Hur ska jag och många med mej orka gå till valurnorna nästa år?
En stor vädjan till partiledningen är, lägg prestigen åt sidan och vänta med beslutet tills vi har alla fakta på bordet.
Dags för LO att bryta med socialdemokratin som gått på tok för långt högerut!
För arbetarrörelsen finns nu endast vänsterpartiet kvar att stödja!
Skicka en kommentar