Nå, varför bloggar man?

I DN skriver Henrik Brors om att det inte går så bra för bloggarna. Såpass. Man kan ana nån sorts illa dold skadeglädje från det hållet. Men spelar det egentligen någon roll? Det har ju att göra med om man är intresserad av kvantiteten. Det kanske man inte är.
Och ska man kolla på de sk modebloggarna så går det bra, tack. Och det är kanske inte där som den här avundsjukan slår igenom. För de är ju inte "viktiga". Istället handlar det nog, precis som Morian skriver, om vem som läser bloggen.
Det finns ju en debatt som faktiskt förs via bloggar och andra nätmedia. Där helt vanliga människor faktiskt kan få ta sig ton och bild och ha en åsikt. Inte så proffsigt alla gånger, men garanterat utan att det ska stötas och blötas av kritiska ögon. Och eftersom den politiska debatten i samhället på något sätt hamnat i skymundan i traditionell media är det väl bra att sånt finns? Inte sant?
Däremot är det naturligtvis så att bloggen aldrig kommer få den genomslagskraft som den t ex hade i USA, där den förebådade Obamas ankomst - se där en kyrklig anspelning så här års - men det betyder ju inte att den alls skulle vara marginaliserad. Den har helt enkelt andra syften än de som SOM och Henrik Brors tror att den har.
Man har bloggen för att berätta något, och det är inte ens så att alla bloggare skulle vilja ha många besökare.

Debatterna förs istället på alla dessa sociala forum där folk reggar sig för att umgås, och rätt vad det är utbryter det hejdlösa, och ofta väldigt roliga, debatter. Och finns man inte där också så missar man halva nöjet! Jag undrar när jag får se Henrik Brors där...