Jag har för mig att jag läst nånstans att man alltid ska gå på person när ens egna argument tryter. Är det kanske vad vi ser just nu? Istället för att granska en inkompetent regering, som faktiskt får spö även av sina egna stödtrupper, beslutar sig media tydligen gemensamt för att saken ska handla om Mona Sahlins vara eller icke vara.
Hur det beslutet kom till vete fan men jag anar nån slags långsiktig plantering av nålstick längs en utförlig karta, som ska kulminera vid valet till Europaparlamentet. Det huvudsakliga målet är säkert att tala om den obefintliga regeringspolitiken för att bemöta krisen - där man verkligen lyckats med påståendet att vi suiter i en internationell båt där det ärbäst att sitta på det egna arslet så den inte kantrar, men det är andra som ror och sköter rodret - men lika mycket handlar det naturligtvis om en kantring i mediebevakningen.
Vi kan se en lång historia av affärer, som alla kommit fram i samband med val. Allt från Hasse Ericsson som åkte till Spanien under turistbojkott till att Anna Sjödin fick spö av krogvakter förra valet, fram till att man misstänkliggör Wanja Lundby-Wedin. Och alla dessa små affärer under tiden orkar man knappast räkna upp.
Och det kanske är så att ett stort parti får stå ut med det - vi har haft en tradition av att försvara våra företrädare fast de inte förtjänar det, fast vi också vet att somliga nog blitt lite fartblinda under tiden. Men man ska också veta att den interna kritiken allt som oftast varit mycket hårdare än den vi kan läsa om i tidningarna.
Nu lanserar borgerliga media på bred front en kampanj för att skada och underminera Mona Sahlin. Allt från att man rotar fram Margot Wallström som en eventuell utmanare, vilket måste ses som oerhört konstruerat, till Lotta Grönings utfall i Aftonbladet, och sen hakar de andra på.
Det är ringarna på vattnet, i den klassiska bemärkelsen. Och ett oerhört gott hantverk av smarta strateger. För även när man som i Aftonbladet gör ett utmärkt reportage om krisen, så kommer regeringen fortfarande alldeles för lindrigt undan. Och det är regeringens politik som idag fördjupar krisen. Säger jag som idag anmält mig som arbetslös på arbetsförmedlingen.
För mig och för alla andra som nu ska få allmosor är regeringens politik dödfödd. Och det tänker jag fortsätta tala om. Politik handlar om idéer, inte om vem som för fram dem.
Nu tror jag fortfarande på att tala med människor. Och det måste alla andra också göra. För sen kommer man naturligtvis att rota fram några arga och besvikna sossar i nån avkrok, som får spy ut sin galla över partiledningen. Och det enda vi har att komma med är samtalet, och det sköter vi nog inte via bloggarna (snarare tvärtom).
Och fram med Mona. Det är hon som ska presentera politiken, det är hon som ska ta debatterna. För om det är så här strategerna tror att man sköter det hela så blir man en smula rädd.
Valet handlar inte om Mona och Fredrik. Valet 7 juni handlar om vi ska låta högern bestämma hur arbetsmarknaden ska skötas i hela Europa, inlusive Sverige. Valet 2010 handlar om vi tror att samma höger som nu är lamslagen är de som ska sköta landet.
Jag vet att de är klart olämpliga. Nu handlar det om att få andra att inse samma sak.
Läs mer om gatlopp.... Här använt i dess överförda betydelse när det blir legalt för vem som helst att slå på någon, alldeles oavsett det finns någon skuld eller inte. Och bilden är gjort av den legendariske Norman Rockwell
0 kommentarer:
Skicka en kommentar