SSU har avhållit kongress under sommaren, för den som inte noterat det. Det finns anledning att påminna om det eftersom ungdomsförbunden numer för en tillvaro i skuggan. I Uppsala kan väl det största livet ha varit kring gratiskonserten med Timbuktu som man bjussade på, men kring den politiska debatten har det varit tyst, förutom en del traditionsenligt hoande från högerspökena.
Man tar inte ungdomsförbunden på allvar - det är knappt de tar sig själva på allvar. Och jag tänker inte påminna om hur jävla bra det var på min egen tid, för det var det inte, annat än att vi var fler. Det är samma konflikter mellan samma stammar som då, och frågorna borde därför vara ungefär de samma.
Men nu är det inte så.
Istället för att våga fundera över vad landets befolkning vill ha ägnar sig SSU åt att tala om för landets befolkning vad den borde vilja ha. En attityd de delar med ett skrämmande antal andra, fast äldre, socialdemokrater. Man skriver folket på näsan helt enkelt. Och så skakar man liv i gamla slagord, och idéer, som hör hemma på 70-talet. Det borde ju glädja mig, men jag gillade det inte då heller. Tack, vi behöver inte löntagarfonder. Vi behöver inte långeliga diskussioner om socialism eller anti-kapitalism heller. Det vette fan om vi ens behöver skria om införandet av republik heller.
Vad som däremot behövs är debatt om anställningsregler - jag gillade inte §32 på den tiden det begav sig, men det är inte heller bra att alltfler unga kan få vänta tio år på att få en fast anställning. Vad vi behöver prata om är egenföretagande för unga. Om arbetsmiljö. Om en skola där man faktiskt lär sig nåt. Om hur vi skapar nya arbeten i en föränderlig tid. Demokrati - nu var jag inte på kongressen men jag har läst en del uttalanden och jag saknar definitivt ett angrepp på en diktatur som ligger oss mycket närmare än Burma eller Iran. Gissa vilken? Att ha gäster från Vitryssland är jättebra, men sen då?
Eller varför inte kräva kvotering av unga och invandrare i det egna partiet? Eller inse att egenföretagare inte är djävulens påfund, utan att alldeles väldigt många idag faktiskt vill jobba så. Eller att folk faktiskt måste kunna tjäna pengar utan att behöva huka i buskarna. Man kan ju också fråga sig hur progressivt det är att säga nej till Lissabonfördraget? Se där en fråga som får i varje fall mig att kippa efter andan. Varför då nöja sig med att stanna kvar med Nicefördraget? Och vem tror att återförstatliganden skulle vara bra? Förutom folk med skygglappar?
Det finns historiska orsaker till varför SSU krympt. Det är mitt fel. Mitt och alla andra som gick från SSU till parti eller fack, och som tog med oss frågorna. Så gjorde ju Mona och Nuder och Anna Lindh - tog med sig sina hjärtefrågor och etablerade sig som unga - ja, inte Nuder då - profiler i riksdagen, på ett vis som inte Ringholm eller Carlsson eller Nygren gjort. Sen kan det säkert finnas andra orsaker också, och en kan ju vara det totalt obefintliga samarbetet mellan SSU och fackföreningsrörelsen.
Att vara ung och facklig i SSU har aldrig varit särskilt lätt. Man blir ett slags knegaralibi, och man vet om det. I synnerhet om man också aldrig tänkte sig en yrkeskarriär inom politiken, och det är synd. Inom SSU finns det fortfarande en arbetarklassromantik kvar som är både trist och hyfsat kränkande, men den kommer sig ju också av att unga människor som jobbar väljer facket istället för SSU, i den mån de alls väljer att engagera sig. Ännu tristare är ju att den tendensen växer sig allt starkare. Vad hände med att vara LO:s ungdomsförbund?
Unga idag är inte alls så ointresserade av politik som man kan tro - Piratpartiets framgångar visar ju det - men man måste ju driva frågor som engagerar. Om SSU vill ha en framtid är det väl dags att fundera på den. Inte bara ha förbundet som egen språngbräda, utan se till att det finns kvar. Och då måste man börja gå i takt med ungdomen.
Bilden: SSU:s ordförande Jytte Guteland och Timbuktu
6 kommentarer:
Håll i hatten, här blåser det friska vindar. Skönt att du är tillbaka efter semestern. Gårdagens politik ger faktiskt inga svar på det som folk undrar över och vill ändra på. Men det har du ju redan skrivit, det behöver jag inte upprepa. Bra!
Jag tycker inte att träffar rätt på en enda punkt i detta inlägg. Du ställer många retoriska frågor som jag gärna svarar på, jag tror att återreglering är bra för att återfå förtroendet för välfärden. Lissabonfördraget är värdelöst då det inte alls tryggar löntagarna och om vi inte påpekar detta öppnar vi upp för att legitimera lönedumpning. jag har inte plats nog att svara här men jag ger min syn på kongressen på min blogg, kolla in den.
Jag har kollat din blogg och svarat där. Och det är på tiden att nån sparkar SSU i skrevet och frågar vad fan de håller på med - för ute hos ungdomen är ni inte, vare sig mentalt eller som personer.
Var självkritiska - nöj er inte med att det kommer partister till kongressen och berömmer er. Jag skulle verkligen längta efter den dan nån sa: Vi lägger ner det, och börjar om.
De sekteristiska strideerna skadar oss, och har gjort så i många år. Det har inte kommit något gott från det - istället livlång fiendeskap. Tro mig.
Hur många LO-medlemmar över tjugofem år var på kongressen? Tre? Elva?
Det blir rätt festligt när man flosklar arbetarklass då
Det fina med denna kongress var ju just att det inte förekom några floskler eller falangstrider, traditionella högerdistrikt gjorde upp med radikala vänsterdistrikt och sammarbetade föredömligt. Sen vill jag opponera mig emot att SSU skulle vara en språngbräda, inte ett enda högdjur inom partiet har jag hört uttala sig positivt om de beslut som togs. Vi är oppositionen inom pariet. Antalet LO-medlemmar på kongressen vet jag inte, men vi var åtminstonde tre stycken från Stockholms Län, om inte fler.
Men Calle, SSU ska väl inte alls fundera över vad landets befolkning vill ha, de ska ju fundera över vilket samhälle de själva vill ha! Och genom att man visar att man kan driva grejer utifrån vad man tycker och inte utifrån vad "folket" eller partiet tycker värvar man också medlemmar. Jag tycker att det verkar som att de faktiskt gjorde det mer på denna kongress än på länge.
Om resultatet sen blir löntagarfonder och planekonomi eller vad det nu blev så visst, det är inte det krispigaste och mest nytänkande man skulle kunna förvänta sig från ett ungdomsförbund, men det håller den ideologiska debatten levande i vårt parti genom att vara en skola.
Att det inte förekom några floskler eller falangstrider, som Acke säger, känns ju iofs som en ganska grov överdrift. Iaf om man åkte direkt från broderskaps kongress till SSU's.
Snart kommer Rebellas partiframtidsrapport förresten!
Äsch, vilket bittert inlägg! Det kunde ha handlat om snedvriden representation, om förolämpande arbetareklassromantik, om hur man klubbar igenom en politik för arbetare och inte av arbetare.
Men vad fick vi? Farbror Carl klagar på den unga generationen.
Jag tycker att du reagerar med lite väl mycket ryggmärg. Det här med "stammarna". Visst, Skåne med kamrater kommer med ett helt nytt, alternativt, förslag till principprogram. Visst, Lenet med kamrater kommer med ett helt nytt, alternativt, förslag under rubriken "Ekonomisk Demokrati". Och ärligt talat så tillhörde båda de talarstolsdiskussionerna till bottennappen under kongressen. Men förövrigt så snackades, utformades och kompromissades över alla hittills kända distrikts och falanggränser. Detta var mycket givande. Ta t.ex. bostadspolitiken. Här så var Stockholm och Lenet överens med varandra i stort sett hela tiden - det tyder väl på att vi faktiskt har fokuserat på politiken och vår upplevda verklighet, istället för gamla falanguppdelningar?
Och sen det här med att du anser oss vara stofiler, eller "retroprogressiva" som nån kallade det. Du ska ha en sak klar för dig, om du hade väntat dig högervriden utspelspolitik i stil med "Friskoleutspelet" eller det dagsfärska (http://www.dn.se/opinion/debatt/socialdemokratin-maste-genast-ha-en-ny-politik-1.936850), så äre klart du blir besviken. Vi unga delar nämligen inte verklighetsbild med våra kära partipampar - för Roger Noord, Ilja Batljan, Niklas Nordström, Helene Hellmark Knutsson m.fl. lever i ett annat Sverige än oss unga. Det är kanske därför Lenet's mest friskolekritiska SSU-kommun råkar vara just den i Roger Noord's Haninge? SSU går ut på att ungdomar ska organisera sig själva, för att kunna föra sin egen talan, och på så sätt (bland annat) få in sin analys av samhället. En analys baserad på ungdomars egna, självupplevda, verklighet. Då blir det konstigt då du tycker att det är dåligt att vi inte "går i takt" med LO, som om det egentligen skulle vara något dåligt. Det är inte SSU's uppgift att lojalt rösta som de obligatoriska fack- och parti-politrukerna tycker att vi ska rösta (även LO förtjänar att bli emotsagda av "de egna" ibland, för det finns trots allt grupper som har de sämre i samhället än LO-medlemmarna (läs:ungdomar)) - SSU måste alltid företrädda sina egna medlemmars uppfattning om saker och ting, och det ska inte några partister komma och ändra på!
Problemet, som jag tror att du egentligen syftar på, är isåfall vilka ungdomar det är som, egentligen, sitter och fattar besluten i SSU? Förslaget om skrivningen om att SSU i huvudsak ska organisera "arbetareklassens ungdomar", röstades bort (trots att den klassanalys, med tillhörande bred kompromiss, från principprogrammet inkluderar 80% av befolkningen i "arbetareklassen"). SSU ska visst inte handla om att vara en del av arbetarerörelsen - en kamporganisation i ordets rätta bemärkelse - istället så ska vi vara ett växt hus för "alla", och då helst alla som har "socialdemokratiska värderingar", vad nu det är? Eller för att tala klarspråk: idag är SSU inte den organisation för ungdomars egenorganisering som den borde vara. Istället så har den blivit en broilerfarm, dels framdriven av partiets relation till SSU (man har aldrig tagit oss riktigt på allvar som politisk kraft), dels framdriven av en streberkultur (karriärism). Jag har nämligen fått bilden av att det är just därför som unga LO-medlemmar väljer att organisera sig i andra ungdomsförbund och partier - SSU anses vara ett gäng jävla broilers som bara slickar arsle! (Mer eller mindre autentiska citat från kurs för unga förtroendevalda inom LO, som en kamrat va på) Ditt inlägg kunde ha handlat om det, det kunde ha varit ett inlägg där du berättade mer om hur det var att va ett "knegaralibi". Det om något hade varit en historia vi hade behövt höra.
Det är nämligen inte vår eventuella politik som skrämmer bort potentiella medlemmar - det är en förjävlig internkultur som gör det!
Skicka en kommentar