När det stormar i ett vattenglas

Som ett brev på posten kom nu konspirationsteorierna om hur några marginalsossar skulle försöka vrida partibarometern högerut (?). Som om det aldrig förrut funnits täta kontakter mellan storfinansen och arbetarerörelsen. Eller att lobbyister skulle vara ett okänt fenomen.
Det säger väl bara mer om hur illa Svenskt Näringsliv egentligen känner till hur partiet fungerar. Att de talar om tillväxtfientlighet är ju enbart trams. Men det sitter ju en massa idioter på Blasieholmen också. Det är ju faktiskt de som politiserat arbetsmarknaden under de sista trettio åren.
Nästan alla socialdemokrater vet att man måste ha tillväxt för att kunna skapa ett bra samhälle (och sen finns det en liten, lika marginaliserad grupp som tycker annorlunda). Det vi tjatar om är att när man skapar välfärd får det inte vara genom att trampa ner en massa människor. Vilket sker just nu. Ett bra samhälle låter inte människor fara illa med en axelryckning. Punkt.
De där PR-sossarna kommer inte lyckas - egentligen är jag förvånad över att SAF ens brytt sig om att vända sig till hr Nordström, eftersom de som tycker illa om honom är så många, och dessutom tycker illa om honom så till den milda grad att de blockerar sig även inför bra saker han säger (de få gånger det sker). Men det säger som sagt mer om puckona på Blasieholmen än om de som nu kanske fått stålar.

En långt mer vettigare modell hade ju varit att ha en dialog med fackföreningsrörelsen om hur man skapar tryggare system, istället för att söka konflikt hela tiden. Och genom det här lyckas nu SAF baxa tillbaka den viktiga diskussionen i en återvändsgränd.

Högberg om saken (kommer uppdatera med fler länkar senare)




För övrigt är jag inte det minsta stolt över att Ulf Nilsson får vara svensk