Dags för delat ledarskap kanske?


Okey, så nu har valberedningen som ska rota fram Mona Sahlins efterträdare satts samman. Den ser...hyfsat väntad ut. Inte någon representant från de grupperingar som tydligast krävt nytt. Knappast några revolutionerande saker kommer rulla ut på den mattan. Jag är rätt övertygad om att alliansen kommer sova rätt lugnt. Naturligtvis kommer deras megafoner yla en del; för i vanlig ordning ser de helst en folkpartist i ledningen för sossarna.
Så varför inte chocka dem lite? Göra nåt oväntat.

Jag har nu hört till leda att efterträdaren måste vara någon som sitter i riksdagen.
Varför det? Dels kommer urvalet att vara minst sagt begränsat, dels lär det inte signalera något nytänkande. Står det i stadgarna att så ska vara fallet? Och är stadgar något man måste följa? Borde det inte stå en extrakongress fritt att välja - för överlevnadens skull? Att det inte fungerat tidigare behöver inte betyda att det inte skulle fungera nu - jag kan räkna upp drivor med saker som fungerar 2010 som inte var tänkbara 1982...
I det inre politiska skiktet finns det en jävla massa motsättningar - jag har sagt det förr, folk skulle bara veta hur mycket av politiken som bestäms av vem som låg med vem på Bommersvik 1984 - och det vore onekligen bra om man plockade fram nån som inte är belastad.
Varför inte en skådis? En poet? En idrottsman? Som kan ägna sig åt det som Fredrik Reinfeldt gör, nämligen att resa runt i landet, medan Anders Borg sköter regeringen. Moderaterna har de facto ett delat ledarskap, och dessutom en partisekreterare som på sin blogg anger politik och shopping som huvudsakliga intressen.
Riksdagen är inte ett skyltfönster för politiken längre - där fattar man beslut, men politiken måste synas på andra ställen. Det vore häftigt med en partiledare som faktiskt skriver poesi, eller som trashat ett hotellrum nån gång. Och som vet vem Steve Wynn är...

Det går inte, hör jag likadantklädda partifunktionärer yla. Nähä - och hade nån sagt 2007 att en färgad kille skulle bli USA:s nästa president blev man idiotförklarad. Nu har vi haft det här systemet i en miljon år - nån som ärligt tycker att det fungerat bra sista åren?
I grunden handlar det om makt naturligtvis - tror jag det att en massa folk skulle bli nervösa av att ha en partiledare som reste runt och träffade folk. Men villkoret för att kunna påverka är att man faktiskt vinner val.

Jag kan inte se att Miljöpartiets system med delat ledarskap skadat dem. Snarare tvärtom - de har haft två karismatiska ledarpersoner som lyft dem. Och om miljöpartister kan samarbeta vore det väl uselt om inte socialdemokrater kan göra det? Därför handlar naturligtvis inte valberedningens jobb bara om att skaka fram en galjonsfigur, utan man måste tänka längre än så. Vilka kommer kunna jobba ihop.
Det enda som är synd är att inte fler ledande socialdemokrater begriper att de spelat på övertid. Här kan man också fundera över partistrukturen - varför skulle man inte kunna kliva av sitt tunga uppdrag och göra något annat ett tag, och sedan komma tillbaka? Och det betyder inte att jag tycker att Per Nuder ska komma tillbaka som partiledare. Att han kommer tillbaka nån gång är jag övertygad om. Men inte nu tack.
Man kan inte bara tala om nytänkande - man måste göra något också. Så snälla valberedningen, chockera mig....

Johan om saken, liksom Peter och Alexandra och Högberg och en moderat!