Minnes I Håtunaleken? Om kunskap

Okey, jag vet när Håtunaleken ägde rum. Fattas bara, jag är uppvuxen i trakten där det hände. Vi drevs runt av en fullständigt lysande lärare, med stort lokalhistoriskt intresse, till runstenar och fornborgar: och att inte kunna historien om hur kung Birger röt "Minnes I Håtunaleken?" till sina upproriska bröder, och därefter slängde fängelsenyckeln i Nyköpingsån hade varit svårt.
Men blev jag en bättre medborgare av det?
Jag funderar på om vi inte behöver ett nytt kunskapsbegrepp. Det som utbildningsminister Björklund förespråkar känns...passé. Lite som han försöker tvinga tillbaka femtiotalet på eleverna idag - inte minst för att han, i sann femtiotalsanda, vill se skolan som normgivare för att skapa lydiga, vattenkammade elever som räcker upp handen, är tacksamma för maten de får och inte tjafsar.
Jag önskar honom lycka till. För han kommer inte lyckas. Att svenska elever blivit sämre behöver inte betyda att de blivit sämre. De söker bara kunskap på ett annat sätt. Vem vet, de kanske är bättre än korvstoppningsländerna på andra saker, för där är undervisning fortfarande något som hör ihop med ett auktoritärt system

Min svensklärare i gymnasiet kunde med ett hånflin säga att "ska Fridén släpa med sig Nordisk Familjebok i arbetslivet?" när han var irriterad över att jag inte kunde när Bellman dog (han var galen i Bellman; hade doktorerat och haft sig). Och till det kunde jag naturligtvis inte göra annat än sucka och drömma om en framtid där Nordisk Familjebok (Uggleversionen, A-Apollon, vilket obönhörligt ledde till roliga felbetoningar) faktiskt fanns i pocketversion.

Nå, framtiden är här. Idag kan inte en lärare som vill bli tagen på allvar säga så, för eleverna plockar fram informationen på nolltid. Familjeboken är faktiskt med hela tiden - alltså ser de ingen nytta med korvstoppningen. Och seriöst - är det verkligen elevernas fel att resultaten blivit sämre? Ursäkta mig, men får man nämna ordet lärare här, utan att hängas av fackförbunden?
Jag måste också betona att jag inte på något sätt tycker att utbildning är oviktig, men det känns en aning fel när män i övre medelåldern får sätta ribban för vad som kommer vara viktigt. Det enda som de senaste tio åren lärt oss på allvar är att såna män nästan alltid har fel. I synnerhet som expertis inte alls är överens med såna män. Det är sånt som kan kallas De Duktigas Diktatur. Faktum är att rätt många unga idag är såpass vilsna vad gäller sina framtida val att de knappast kan lägga hela manken till - för till vilken nytta då? Varför lära sig något för livet när livet vill annat?

I folkpartiets Sverige sägs det mycket lite om kunskapsinhämtning på ett modernt sätt. Det kanske faktiskt är viktigare att lära sig söka och värdera kunskap istället för att lära sig det utantill - där till exempel biblioteken kommer ha en extremt spännande roll i framtiden, när vårt läsande kommer skifta skepnad drastiskt. Redan idag har jag tillgång till hela Projekt Runeberg i telefonen, utifall nån skulle vilja veta vem som skrev Röde Orm. Med iPaden instormande kommer man kanske inte ens hitta pappersböcker hemma hos folk längre, vilket raderar ut den sociala markören.
Ännu töntigare blir det när regeringen vägrar acceptera att det enda som skapar tryggare elever är fler vuxna i skolan.

Arvtagerskan och Arvtagaren är rent lysande på att söka på nätet, utan att vara mer geniala än andra unga. Vilket får mig att fundera kring något som borde kunna vara en framtidsindustri, att skapa och hantera sökmotorer och databaser. Deras generation har faktiskt inte upplevt en värld utan datorer, mobiltelefoner.

Visst ska vi prata utbildning, visst måste man lägga mödan till för att bli en bra medborgare, men grejen är att Lära för Livet faktiskt bara funkar om man vet hur livet kommer forma sig, och om det vet vi mindre än någonsin. Vem kan idag säga något om vilken kunskap som kommer räknas i framtiden? Vågar nån titta tillbaka till femtiotalet och kolla vad de var tvärsäkra på då? Eller bara femton år sen? Eller trettio, när datorer var något som killar utan kompisar höll på med?

För övrigt anser jag att kinesiska och arabiska är framtidsspråk som ska ha större plats i skolan.


Andra om saken: Alliansfritt, Wågström, Nemokrati, Aspitjejen


Bilden? Assurs sten - vid vägen nära Bro kyrka
"Ginnlög, Holmgers dotter, syster till Sygröd och till Göt, hon lät göra denna bro och resa denna sten efter Assur, sin man, son till Håkon jarl. Han var landvärnare mot vikingar med Geter. Gud hjälpe nu hans ande och själ."