Jobb i grunden. Om Morias gruvor i Tensta

Elinsborgsenklaven i Tensta byggdes i början av 70-talet av Diös, på uppdrag av Riksbyggen. Man placerade ut kranar, somliga på spår, och sen öste man bara på. Två valv i veckan ibland. Snett och vint blev det, eftersom kvaddade formar återanvändes obönhörligt - vem hade tid att vänta på nytt under den byggrushen?
De här husen byggde man på lyft grund. Det betyder att under några av fastigheterna finns det tysta, mörka schakt med upp till sex meters takhöjd, där kvarsittande form, läckande avlopp och ett och annat dött djur spriden vällustig arom. Det droppar från taket, små stalaktiter av gudvetvad har formats på sina ställen, och emellanåt är det nåt som rör sig i bråten.
För att komma ner öppnar man alltså en manlucka, och sen krälar man ner.
Omedelbart man kommit ner ett par meter märks skillnaden - där uppe dånar det av bilning och maskiner. Här nere är det tyst. Det droppar lite, knakar i nån gammal ställning, som står kvar sen fyrtio år, liksom murkna stegar och totalt sönderruttnade landgångar - som vi raskt förbjöd tillträde till...
Välkomna ner!





Visst ser det lockande ut? Nu hade vi redan varit nere och riggat belysning men det gjorde ju inte saken trevligare. Luften var inte mysig - på kvällen var snoret alldeles svart

De gamla landgångarna följer gjutjärnsinstallationerna, som antingen rostat eller verkligen ärgats gröna!
De byggde stadiga saker på den tiden.
Mycket av det som fanns var inte särskilt välbehållet. Man satte en fot på och det föll med ett trött brak. Totalt uttjänt. Mögligt. Farligt. Här hade jag en tanke om att det kanske räckte med att förstärka den..men...nä
Man hade alltså inte ens tid att riva de gamla formarna. Slätjärn och dorn sticker ut lite varstans, och gamla luckor - både råspont och klassiska rävskinn sitter kvar. Eller kvar och kvar - petar man på dem faller de ner i bråten med ett brak
På sina ställen finns det passager in till andra schakt, där vi inte har att göra. Det känns inte sådär jätteintressant att ta reda på vad som finns där. Jag har sett några råttor, och det är inte möss vi snackar om här. Och även om jag inte är lika lättrörd av råttor som av ormar, så har jag ingen brådska att snoka reda på var de finns...
Gjutbryggorna och landgångarna är byggda i etapper. En gammal platsbyggd vägghora stod kvar, och var torr och hård.
En av rörkrökarna kallar det här gruvan, och det ligger nåt i det
Och slutligen en färdig brygga, vid det där trasslet av rör som syns som femte bilden uppifrån. En del är återanvänt, en del annat är kapat i längsta möjliga längd och nerstoppat i nerstigningshålet. Verktygen blev bågsåg, yxa, batteripropp och hammare - emellanåt har man inte ström så det räcker.
Och inte ljus heller, vilket fick min mobilkamera att krångla en smula.