Liljevalchs vårsalong är ett återkommande klassiskt tecken på att vintern håller på att lägga ner. Och i anslutning till den avhålls också något man kallar
UngVåsalong08, där en begåvad familjemedlem blev inbjuden att delta, vilket i vanlig ordning fick fadershjärtat att gå på högvarv.
Konstnärinnan framför verket, och med obligatoriskt pose.
Naturligtvis minglades det. Det är märkligt hur varmt det kan bli i en källarsalong
Men sen fick man också möjlighet att smita upp till den riktiga vårsalongen och fundera en smula, över både slagordskonst, nya tekniker och över vad talang faktiskt är. Den här är naturligtvis förutsägbar, men lyckas ändå vara både provokativ och tankeväckande
Medföljande publik hade i vissa fall mycket högljudda synpunkter på en del av verken - av typen "vad ska det vara bra för?" eller "det där skulle ju lika gärna jag ha kunnat göra!" Nå, men så gör det då!
Invigningen av UngVårsalong08 genomfördes traditionsenligt i trappan
Vissa saker för direkt tankarna till det
riktiga Moderna Muséet. Och man behövde nog inte vara alltför beläst för att se att en del var farligt nära plagiat, trots att de hörde till den "riktiga"salongen
Jag tilltalas av den myckna blandningen i salongen, men man kan inte heller låta bli att känna att man genom att vilja ta med så mycket av allting också fick med en del som nog inte var så jävla bra!
Tyvärr ger inte mina bilder full rättvisa åt färgerna i den här - de skimrade. Och anteckningarna om vem som gjort vad är också borta
För även om det var en ostrukturerad blandning av former är det nog så att för de flesta av oss handlar konst främst om saker som hänger på väggarna. Och man kan inte låta bli att fundera på varför man inte lägger mer tid på personen, när man varit så omsorgsfull när det gäller träden
Visst är den tankeväckande. Och fin. Och ingen kan bortse från att det ligger arbete bakom. Men är det konst? Eller arkitektur? Eller är det
Muminhuset, som en vernissagedeltagare i sexårsåldern klokt frågade?
Lite förvånad var jag över att man inte tagit med nån sån här ljud- och ljusshow. Det brukar vara sånt. Och det säger väl en del om den här sortens utställningar. Men det är ju också syftet. Att ha varit med på Liljevalchs är inte alls en garanti för vidare konstkarriär. Fast å andra sidan kan det lika gärna vara det.
Liljevalchs vårsalong är ett återkommande klassiskt tecken på att vintern håller på att lägga ner. Och i anslutning till den avhålls också något man kallar UngVåsalong08, där en begåvad familjemedlem blev inbjuden att delta, vilket i vanlig ordning fick fadershjärtat att gå på högvarv.
Konstnärinnan framför verket, och med obligatoriskt pose.
Naturligtvis minglades det. Det är märkligt hur varmt det kan bli i en källarsalong
Men sen fick man också möjlighet att smita upp till den riktiga vårsalongen och fundera en smula, över både slagordskonst, nya tekniker och över vad talang faktiskt är. Den här är naturligtvis förutsägbar, men lyckas ändå vara både provokativ och tankeväckande
Medföljande publik hade i vissa fall mycket högljudda synpunkter på en del av verken - av typen "vad ska det vara bra för?" eller "det där skulle ju lika gärna jag ha kunnat göra!" Nå, men så gör det då!
Invigningen av UngVårsalong08 genomfördes traditionsenligt i trappan
Vissa saker för direkt tankarna till det riktiga Moderna Muséet. Och man behövde nog inte vara alltför beläst för att se att en del var farligt nära plagiat, trots att de hörde till den "riktiga"salongen
Jag tilltalas av den myckna blandningen i salongen, men man kan inte heller låta bli att känna att man genom att vilja ta med så mycket av allting också fick med en del som nog inte var så jävla bra!
Tyvärr ger inte mina bilder full rättvisa åt färgerna i den här - de skimrade. Och anteckningarna om vem som gjort vad är också borta
För även om det var en ostrukturerad blandning av former är det nog så att för de flesta av oss handlar konst främst om saker som hänger på väggarna. Och man kan inte låta bli att fundera på varför man inte lägger mer tid på personen, när man varit så omsorgsfull när det gäller träden
Visst är den tankeväckande. Och fin. Och ingen kan bortse från att det ligger arbete bakom. Men är det konst? Eller arkitektur? Eller är det Muminhuset, som en vernissagedeltagare i sexårsåldern klokt frågade?
Lite förvånad var jag över att man inte tagit med nån sån här ljud- och ljusshow. Det brukar vara sånt. Och det säger väl en del om den här sortens utställningar. Men det är ju också syftet. Att ha varit med på Liljevalchs är inte alls en garanti för vidare konstkarriär. Fast å andra sidan kan det lika gärna vara det.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar