Den 23 april var det Världsbokdagen. En händelse som borde ha uppmärksammats mer än den gjorde - alla duktiga bibliotekarier och bokälskare till trots. Det handlade nämligen om mer än bara tillgång till böcker och bibliotek - det handlar också om yttrandefrihet, upphovsrätt och människors fria tillgång till information. Till detta skulle jag nog personligen kunna lägga en hel del, saker man noterar när man läser mycket, saker som kanske går en ovan läsare förbi. Som att brogerliga tidningar nu senast undvikit att nämna den senaste Opinionsundersökningen. Eller att TV4 kanske inte får sända Nobelfesten eftersom man censurerade Marcus Storchs tal om yttrandefrihet.
Det finns mängder av nyheter som inte får bli nyheter. Och man funderar vem som värderar dessa. Hur kan det komma sig att nyheterna i våra vanligaste kommersiella kanaler skiljer sig så otroligt från de som sänds i den gemensamt ägda radion?
Om detta och annat kunde och borde och ska Världsbokdagen naturligtvis handla. Liksom om att nå nya grupper med litteratur. Jag vet naturligtvis att man gör detta - bibliotekarier är läskigt välutbildade och smarta. Läs gärna Varför har inte fler bibliotekarier läderbyxor av kulturchefen i Strängnäs, Christer Hermansson. Man måste respektera en man som vågar betitla en bok Ich bin ein Bibliothekar!
Mitt lokala bibliotek i Jakobsberg bjöd på mat och högläsning. Och sagostund på olika språk. Jag tittade in lite på eftermiddagen, för att läsa lite tidningar som jag bara läser där. Dessutom är jag pigg på att testa att lyssna på musik via datorn genom mitt bibliotekskort. Och jag vet att biblioteken nästan överallt är källor till information och demokrati.
Men precis som tidigare är jag orolig för hur lystna, eller bara jävligt klåfingriga personer, kommer att behandla tanken på biblioteken när de får makt över den. Exemplen förskräcker nämligen. När jag har kontakt med kamrater i andra delar av världen är de både avundsjuka på idén med bibliotek, och vill ha själva (Sydamerika), saknar de bibliotek de haft som bombats (Gaza), eller blir de förbannade över att det finns folk som inte ser nyttan med en veritabel godispåse med litteratur (USA).
Jag hör ju till de där som glatt botaniserar i beståndet, och hittar böcker jag aldrig skulle sett eller läst. Ibland i återlämnathyllan, ibland exponerat av personalen, eller oftast när jag går med huvudet på sniskan och läser på bokryggarna. Och därefter bär jag hem en kasse med ÄNNU fler böcker, att lägga i ett ostadigt berg bredvid sängen. Ovanpå det berg med andra böcker som jag köpt.
Egentligen är ju alla dagar bokens dag. Men till dess får man gratulera boken, de som skriver och de som läser.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar