Man gör det lätt för sig om man förspråkar nyliberalism. Då kan man nämligen alltid hävda att motståndaren är okunnig och inte vet vad han talar om. I dessa de yttersta dagarna när börsen i USA halkat på sniskan blir det följaktligen viktigare än någonsin att tala om att det vi ser där är INTE nyliberalism. Fast vad det är vi ser är det fpå som violl tala om.
Detta är så essentiellt att man nästan måste säga det igen. De nyliberala förespråkarna hävdar med bestämdhet (kolla in blogglänkar här, och här och här) att detta inte är nyliberalism.
I varje fall är det inte tillräckligt av det; för då skulle det aldrig ha blitt så här
Det är i varje fall nån sorts huggsexa där den republikanska regimen ber om att få ladda in så många miljarder att det ska bli ett nöje att skriva det med nollor.
700 000 000 000 dollar. Ta det gånger aktuell kurs så blir det ännu overkligare. Och denna summa ber finansministern om att få fördela efter eget skön. En rimlig gissning är att en väldig massa rika människor i slutänden kommer att bli ännu rikare (precis som med bankkrisen i Sverige) och att historien kommer upprepa sig igen. Och igen.
Jag är tveksam till om den föreslagna miljardhjälpen kommer att gå vägen i kongressen, fast det verkar jag vara ensam om. Lite för många kongressledamöter ska slåss för sitt omval under hösten och jag tror inte de vill reta upp sina väljare genom att ge pengar till de som orsakat krisen.
Till detta kommer då de som förespråkar en ny sorts kapitalism. En snäll sort. Om jag ska referera till vad jag läst om den - av både förespråkare och kritiker - så förutsätter den nåt slags slutet system, där alla ska respektera alla spelregler, därför att det ska ligga nån sorts vinst för alla i att respektera spelreglerna.
Om man nu skulle ifrågasätta detta är man följaktligen en kättare i den nyliberala kyrkan. Det finns nämligen en hel massa invändningar mot denna nyliberalism, i varje fall i den form som den formats av några som kallar sig Chicagoskolan. Och viktigare än så - den har aldrig någonsin kunnat få existera i fred, frodas och sprida glädje någonstans.
Det är nämligen så att när en ekonomi kraschar så beror det aldrig på att den är nyliberal. Näpp, den var istället för reglerad. Såpass. Den hade för många regler för att få kallas nyliberal. Strängt taget måste man kanske gå tillbaka tusen år för att hitta en tillräckligt avreglerad marknad för att den ska kunna inpassas under det nyliberala parasollet, men det ska man inte heller ge sig på.
Den nyliberala ekonomin ska nämligen få sköta sig helt själv. Inga regler annat än de som aktörerna själva kommer överens om. Ingen utomstående ska kunna ha synpunkter. Vill man ha det får man själv bli en aktör. Annars inte.
På denna nyliberala marknad ska då en helsikes massa pengar flyta omkring. Det ska bara finnas privata aktörer, det är bara efterfrågan och utbud som ska styra, och i stort sett allt utom kanske försvaret ska vara privat (fast med Blackwater i tankarna kan ju det också läggas ut på entreprenad). Och sedan ska allt detta rulla på i en aldrig sinande karusell av fakturor och välstånd som sipprar ner genom folklagren.
Det där sipprandet är viktigt har jag lärt mig. Det måste finnas en möjlighet för Fattige Frasse att bli rik, även om han bor på en soptipp. Men han får bara skapa välstånd om han för det för sig själv. Skulle han - hemska tanke - gå ihop med några andra soptippsbor och kanske kräva något, så är han genast ett HOT mot den nyliberala idéen.
Det kanske till och med är så att OM det skulle finnas fackföreningar så är det inte nyliberalt. Då kan man alltid peka finger och säga, det där var inte TILLRÄCKLIGT nyliberalt....
Nu ska vi se här - skulle vi acceptera att kommunister skulle säga att anledningen till att Sovjet misslyckades var att det inte var TILLRÄCKLIGT kommunistiskt? Och att det därigenom skulle frikänna kommunismen från de brott som begåtts i dess namn? Eller nazismen?
Faktum är att en driva av dessa nyliberala idéer använts hos olika mer eller mindre repressiva stater. Några i mycket stor omfattning dessutom. Och ingenstans har man lyckats. Istället har man fått enorma folkliga protester mot sig, och raskt slagit tillbaka, med mängder av försvunna och mördade i sina spår. Men gudarna ska veta att det inte var nyliberalism den gången. Eller i varje fall var det inte tillräckligt av den varan.
Självklart är den amerikanska finanskrisen ett fiasko för de som efterfrågar avregleringar. Och vad trodde man? Jag vet inte, men girighet lär nog vara en av de absolut främsta orsakerna till elände i världen, och vad är det vi sett om inte just girighet???
0 kommentarer:
Skicka en kommentar