I den välkända vänstertidskriften Veckans Affärer ( och ja, jag är ironisk här) kommenterar Camilla Wagner hur centerledarinnan Maud Olofsson misslyckats med det mesta. Inte bara sina "hjärtefrågor" (jag undanber mig kommentarer om huruvida hon har hjärta eller inte) utan i synnerhet jämställdhetsfrågorna. Och det är inte utan att man håller med naturligtvis.
Jag skulle givetvis inte kunna göra den kommentaren själv, för då hade jag varit elak, men den är intressant i ett annat perspektiv också. Den visar ju på hur lite centern lyckas med, och vilken undanskymd roll de har i regeringen. Om någon skulle göra en bild över vilka regeringspartier som fått genomföra sina frågor, skulle moderaterna och folkpartiet vara vinnarna, centerpartiet en förlorare, och kristdemokraterna på semester i fjärran land.
Överhuvudtaget verkar de bråka rätt mycket inbördes, men moderaterna vinner hela tiden. Och inte blir det roligare av att man spenderat mer pengar än man haft. För att sammanfatta det hela på ett mycket enkelt sätt.
Fortfarande ser jag inte hur "marknaden" ska lyckas med att vända den här skutan, utan oräkneliga offer. Att det behövs insatser från samhällets sida visar ju egentligen bara på att de klassiska teserna om hur världen fungerar behöver ses över - man kan inte titta på 2000-talet med nyliberala glasögon från 1950-talet, lika lite som man kan använda Marx för att analysera samma tid.
Frågan är om centern kommer finnas kvar som politiskt alternativ efter valet 2010.
Andra om samma sak
0 kommentarer:
Skicka en kommentar