En äkta socialdemokrat...

Jag är inte så intresserad av absoluta sanningar. Vad ska man då vara osams om? Inte så där osams så man säger upp bekantskapen, bränner julkort och blockerar folk på Facebook, utan bara en sån där energigivande oenighet där man faktiskt kan lära sig saker. Och ändra sig.

I vanlig ordning inför ett val är det nu dags för Föreställningen Om Splittringen I Partiet. Där stad ställs mot län, landsbygd mot stad, och medelklass mot arbetarklass. Vi har sett det förrut, kan man väl säga.

Det är nu det börjar bli viktigt att vara En Riktig Socialdemokrat. En som vet hur folkviljan låter, och som gärna talar om det också. Högljutt och gärna grötmyndigt. Framförallt handlar det om att kritisera de som vågar göra avsteg från nån underförstådd partilinje som man tammefan drar hela vägen tillbaka till Branting.

Det är rätt tröttsamt, det ger knappast några nya positioner och framförallt inga nya sympatisörer. Faktum är att vi ofta förknippas med att vilja förbjuda saker. Hör ni hur det låter? Förbjud. Det funkar inte idag. Tillåt är ett mycket trevligare ord. Och det blir också trevligare om man slutar titta på den politiska kartan med glasögon från 70-talet.

Ja, det finns ett nytt medelklassparti - miljöpartiet. Att tro att de skulle kunna raderas ut är hyfsat naivt, eller hur? Att tro att vi skulle kunna sno deras väljare är ännu mer naivt. De är förmodligen en massa socialliberala människor som inte känner sig hemma i vare sig folkpartiet eller centern - och de kommer inte bli socialdemokrater även om vi skulle kopiera miljöpartiets värderingar.

Ja, det finns ett nationalistiskt parti som suger åt sig både besvikna höger- och vänsterväljare. Men där är det då ingen som vill diskutera hur man får tillbaka samma väljare. Istället ska de isoleras - vilket kommer bli rena självmålet. Vi ska naturligtvis inte prata med SD, men vi kan fortfarande prata med deras väljare. Eller...?

Och framförallt handlar det om att det inte längre finns en typisk socialdemokrat. Han som beskrivs som man, LO-medlem, med rutig skjorta och skinnväst. Det som finns är en ohygglig massa olika socialdemokrater. Det finns lika många åsikter dessutom. Ibland kan jag bli smått desperat av att höra en del sossar beskriva småföretagare som djävulens påfund - det är nästan så man tror att de längtar efter en formidabel påtaglig fiende i brukspatronen...

Då är det trist att en typisk socialdemokrat tydligen är en mycket välbetald politisk yrkesman eller yrkeskvinna som ska åka på partikongress. Ni kan ju kolla själva här. Och hyfsat gamla också. Det sista är inte att förvånas över, eftersom vi lika lite som andra idag vill acceptera att vi åldras (mer om det här). Men vad sänder det för signaler?

Och i slutänden kommer dessa välbetalda - och duktiga och kompetenta, vill jag absolut tillägga - människor att försöka enas om vad som är en Riktig Socialdemokrat. Det kommer gå sådär.

För innerst inne så handlar det här om en magkänsla - många av oss har en kärleksaffär med partiet, och vi bevakar henne svartsjukt. Det är därför så många blir tuppröda i ansiktet när deras tro och deras värderingar ifrågasätts. För att inte tala om allt gammalt groll - den som en dag vågra skriva boken om vad som egentligen ligger bakom politiken kommer antingen bli helgonförklarad eller gå i landsflykt.

De flesta skulle tappa hakan om de visste hur mycket av dagens politik som beror på vem som låg med vem på Bommersvik 1983... Och så är det inom alla partier. Politik är inte bara siffror och åsikter - det måste finnas massor med hjärtan också...

Andra om saken: Johanna Graf. Arvid Falk. Anders Eriksson, Rebella

Bilderna? Hjalmar Branting - är det han som fortfarande är Den Riktige Socialdemokraten? Eller är det Mona Sahlin eller Jytte Guteland?