.jpg)
Ursula Berge och Eva Fagerberg visar i DN idag att ungas arbetslöshet inte hänger ihop med LAS. Eller som de skriver - de massuppsägningar vi sett under senaste året visar väl rätt tydligt att det inte är särskilt svårt att sparka folk i Sverige. Eller dyrt.
Vilket vi som blivit sparkade inte heller märkt något av. För egentligen är ju inte LAS tillkommen för att jävlas med arbetsgivarna, vilket en del nyttiga idioter (och jag använder inte ordet enbart för att förolämpa folk - det är ett begrepp som man kan fundera över) vill få det att låta som. Det vill säga arbetsgivarnas lydiga redskap.
Det finns få saker som är så kränkande som att bli sparkad. Alldeles oavsett om man fått förvarning om det ekonomiska läget blablabla, så är vi nästan alla så samanflätade med vår yrkesroll att det känns som en spark i magen när sparklappen kommer. Och den kallas så - pappret man ska skriva under där man accepterar uppsägningen.
I andra länder, utan trygghet, kan man få samla ihop sina saker och gå. På dagen. Visst kan det ske snyggare men man är utlämnad till arbetsgivarens godtycke i varje fall. Men med LAS finns det i varje fall något som skänker nån sorts anständighet åt det hela. Och som gör att man inte blir ännu mer förbannad.
Jag håller naturligtvis med om att man ska se över systemet, ett arbetsliv i förändring kommer alltid kräva sånt - men det behöver ju inte betyda att vi återigen ska lägga hela makten i knät på en lynnig arbetsgivare. Och få ett samhälle där fackligt engagemang och uppkäftighet blir något man ska skämmas över.
Alexandra om saken, och dessutom konstaterar Utredarna att Sveriges arbetsrättslagar hör till de mest liberala i Europa, om vilket regeringen påstår motsatsen. Okey, det finns andra som kommenterar budgeten högt och lågt, men jag måste säga att det är rent skrämmande att man i en statsbudget slänger in politiska floskler.
Bilden: så känns det!!!
3 kommentarer:
Bra skrivet!
Alltså, det är inte bara LAS-fel, utan facket i största allmänhet. Det är faktiskt så att sommaren skulle vara varmare, människor rikare och miljöhotet mindre om det inte vore för facket *obs ironi* http://allasmutsigadetaljer.blogspot.com/2009/09/till-goran-hagglund.html
Huvudpoängen med LAS är att man tvingar arbetsgivare att vara sakliga när dom säger upp. Tyvärr har utvecklingen snarare gått åt att begreppet arbetsbrist används i nästan alla fall av uppsägningar. Vad som är arbetsbrist bestämmer arbetsgivaren, punkt. Men när begreppet arbetsbrist används måste arbetsbristen uppstå någonstans och godtyckliga uppsägningar anser lagstiftaren inte är rimliga. Därför finns regler om turordning, vilken i sig är förhandlingsbar.
Man kan med fog misstänka att många arbetsgivare inte klarar av att vara sakliga och väljer att åberopa arbetsbrist istället. Att sedan komma och påstå att lagen om anställningsskydd är problemet är inte ens att sticka ner huvudet i sanden, inte heller att ha huvudet under armen. Det är helt enkelt huvudlöst. I klarspråk vill svenskt näringsliv kunna säga upp hur som helst utan att behöva motivera det på något vis. Det är bara krokodil tårar vi ser när dom gråter över ungdomsarbetslösheten.
Man blir förbannad
Skicka en kommentar