Det begav sig på den tiden att kung Göran den Förste inrättade en myndighet som heter Forum för Levande Historia. Han gjorde det för att han, och många andra, upprördes av att så många unga inte visste något om Andra Världskriget, och om Förintelsen. Det förekom en historierevisionism som kanske inte var stor, men oroande, och anti-semitism stack upp sitt fula tryne lite här och var.
Det fanns alltså en anledning.
Därefter har detta Forum, i fortsättningen FLF, skapat en del rubriker, gjort utställningar, fått på huden, men i stort sett gjort vad man förvänta sig. Problemet kommer när man ska ge sig på vad som kallas riktigt nära historia. Som historien om Pol Pot, Kambodja och Röda Khmererna.
För där börjar man svaja in på vad vi kan kalla medlöperi, och sen bestämmer man vilka som var skurkarna. Naturligtvis orkestrerat av en proselyt, dvs någon som vill två sitt samvete. I det här fallet Gunnar Bergström. Och till grund för detta ligger en resa till Kambodja som han, Jan Myrdal, Hedda Ekerwald och Marita Wikander gjorde 1979.
Diverse skrivbordsliberaler har då ryckt ut för att kritisera detta - för då är det statlig opinionsbildning och det är fult. Säger dessa, som med största sannolikhet skulle sälja sina morsor hellre än att riskera egen smärta i en mer handgriplig ideologisk konflikt. Den som mest av allt får ta stryk här är Jan Myrdal. Om detta tycker Jan Myrdal inte.
Jag tycker Jan Myrdal är en jävla idiot. Ett strålande exempel på när stor intellektuell kapacitet inte räcker till. Karln är helt enkelt genial i vissa avseende, men riktigt korkad i andra. Något han delar med rätt många andra - överlöpare, quislingar. Knut Hamsun och Ezra Pound är ju två andra. Per Ahlmark en tredje. Och egentligen ser jag inga problem med att man attackerar honom - han har under många år gått drängärenden åt regimer som spottar på mänksliga rättigheter, och det är rent genant att Neobloggen på nåt underligt sätt försöker ge honom legitimitet. Genant för att Neobloggen inte riktigt fattat var felet med FLF:s kampanj ligger, genant för att de urskuldar ett pucko.
Jag har skrivit om det förrut - kronologisk imperialism, när vi lägger våra nutida värderingar på historien. Det betyder att man tittar på 70-talet med dagens glasögon. När man till exempel försöker påstå att Sverige 1975 var en lydstat under DDR, eller när man idylliserar samma Sverige 1958. När man förfasar sig över att Sverige inte deltog i just andra världskriget, eller när man ursäktar Pinochet. Frågan - hur tänkte ni då? är bara larvig trettio år senare.
Det är där FLF gör sin tavla. Vi är rätt många som helt enkelt inte hade en aning om vad som skedde i Kambodja. Idag kan det verka otroligt - men nyheter från Pnom Penh ringdes ut på avlyssnade bakelittelefoner (enligt till exempel Herman Lindqvist) eller så smugglades intalade kassettband över gränsen. Inga USB-minnen där inte.
Och ingen ska underskatta den avsky som väcktes när sanningen uppdagades - genom filmer som Dödens Fält. Jag kan inte påminna mig någon - förutom Myrdal då, och några andra halvfigurer - som försökte smita från. Det måste ha varit ungefär som när Auschwitz och Dachau drogs fram i ljuset. Svenskar reste till Tyskland under hela den tid då nazisterna regerade - var de också medlöpare?
Men istället för att hacka om att FLF borde vara en privatfinansierad institution, vilket Neoisterna tycker (för då skulle ju FLF verkligen bli trovärdiga. Not.) så borde man reagera på att de underminerar sin egen ställning. Det är oerhört korkat att vilja beskriva omvärldens flathet och okunskap om vad som hände i Kambodja, genom att utgå från en resa som fyra svenskar gjorde. Istället för att fråga sig varför världens alla underrättelsetjänster tydligen inte såg ett behov av att berätta om det? Till exempel.
Vad blir nästa grej? Attackera oss som stödde den afghanska frihetskampen mot den sovjetiska invasionen, för att samma mujaheddin tjugofem år senare flög in i World Trade Center? Varför inte ge sig på de som, för att de tyckte illa om Rhodesia och dess regim, stödde Mugabe?
Det är nämligen ett mycket litet steg att gå från att ifrågasätta till att anklaga. Och vem blir man då? Jan Gullou?
Givetvis kör också Wolodarski i samma dike, men det kunde man ju förvänta sig.
Bilden? Dödens Fält.
4 kommentarer:
Problemet med forum för levande historia är just att det är en statlig institution som gör anspråk på att återge en korrekt beskrivning av de historiska händelserna i rätt sammanhang. Det är en lika korkad som omöjlig målsättning. Det låter som något Herman Lindqvist skulle kunnat uttala eller åtminstone tro om sig själv, denna kvasi-historiker.
Det är alltid alltid alltid vinnarna som skriver historia. Därför är jag övertygad om att USA aldrig kommer att få stå till svars i någon av forum för levande historias skrifter. Vi kommer aldrig få se kapitalismen hängas ut just därför att kapitalismen sätter dagordningen. Enskilda tomtars blindhet eller tjänstvillighet när det gäller att springa diktaturers ärenden får vi leva med, men att ha en statlig institution som gör detsamma måste kritiseras.
Rekommenderar http://www.aftonbladet.se/kultur/article2170458.ab
"Säger dessa, som med största sannolikhet skulle sälja sina morsor hellre än att riskera egen smärta i en mer handgriplig ideologisk konflikt."
Hur tänkte du här? Menar du att vissa ideologiska konflikter kan eller måste lösas med hjälp av våld?
Inte har vi sett så många av liberalerna ta några risker. De har då inte ställt upp och visat vad de tyckt - utan fortsatt åka på semester till olika ställen där man sätter oliktänkande i bur.
En gång på världen var det faktiskt förknippat med risker att engagera sig. Det kunde ge konsekvenser. Man kunde både bli av med jobbet och värre. Jag saknade dem på den tiden, och jag har inga större förhoppningar om att de kommer börja riskera sin bekvämlighet.
Visste du om att Agenda skulle ta upp det här när du skrev? Du låg steget före... :-)
Skicka en kommentar