Om en kantrad debatt. Gör en Zlatan


Så här en bit före riksdagsvalet är det väl naturligt att strategerna börjar dra upp riktlinjerna för hur de tror att valet ska vinnas. I mitt fall innebär det att en del människor som uppnebarligen hade fel valet 2006 och under EP-valet får det stora förtroendet att lägga upp taktiken igen.

Jag kan säga att jag är rätt tveksam till det.

Valet kommer naturligtvis att avgöras i storstäderna, och på en ny arena, där kampen står på mittfältet (jag ska försöka låta bli sportmetaforer, men det är ju svårt ibalnd). Och jag hör ju till de som tror att analysen är fel. Valet kan inte enbart handla om att locka medelklassen, eller om att fortsätta med klassbegreppet.

Vi kan ju vara allt möjligt idag - våra klassmarkörer är så olika. Jag kan i ett avseende, som kroppsarbetare, vara arbetarklass, men samtidigt tjäna bra med stålar, och då är det medelklass. Jag har föga inflytande över mitt arbete, vilket indikerar arbetarklass, men jag kan åka på utlandssemester, vilket känns medelklassigt. Och jag kommer ha jävligt ont i kroppen när jag blir gammal, vilket är en gigantisk knegarindikator, men å andra sidan har jag en hyfsad pension, och där är jag medelklass. Och så vidare.

Vad jag menar är att när man tror att hotet om högre skatt skulle skrämma medelklassväljaren så tror man fel. Ingenstans i hela världen finns det en sån acceptans för skattefinansierade trygghetssystem som i Sverige - under förutsättning att det funkar. Ingen vill betala för dåliga varor. Därför måste vi tala om varan och varorna. Precis som Nalin Pekgul skriver här.

På ett flertal ställen har jag nu sett folk som säger att det är dags att prata med väljarna. Lyssna. Såpass. Och vad har ni gjort under de senaste åren?


För det är ju i mötet med varandra som tycke uppstår. Därför kommer LO-distriktet i Stockholm att genomföra något vi kan kalla Stockholmsmodellen (kalkerad på den framgångssaga man använde i Trondheim). Man ska fråga en massa människor - och jag menar en massa människor - vad de tycker i olika frågor, och därefter kolla hur partierna svarar upp.

Givet är att det är LO som ställer frågorna, och gör det utifrån LO:s och fackföreningsrörelsens perspektiv. Och från de svar man får kommer man att rekommendera sina medlemmar att rösta si eller så.

Jag vet att det finns partikamrater som sätter kaffet i halsen nu - och välkomna till 2000-talet. Jag är inte alls säker på vilka svar vi får - men det jag är säker på är att man måste sluta betrakta fackföreningsrörelsen som röstboskap. Och i ett läge när medelklassen betraktar socialdemokratin som ett arbetarparti, och arbetarklassen misstänksamt ser socialdemokratin glida åt höger, kan det vara dags att sätta ner foten.


Jag är kanske inte så skraj för det förtroendegap som påstås finnas mellan Stockholms politiska elit och de grupper som borde ligga dem närmast, men gudarna ska veta att det finns andra som är mer rädda. Intresset borde ju ligga i att hitta de lösningar som är bra både för medelklass och arbetarklass, eftersom så många av oss är bägge delarna. Man behöver helt enkelt göra en Zlatan.


JohannaGraf om saken, Kielos i Aftonbladet om det, Peter Andersson om saken. Och där finns fler åsikter. Läs dessutom Leif Nyberg i LO-tidningen
Bilden: Att göra en Zlatan innebär att bollen ska in i mål. På lämpligaste sätt.

5 kommentarer:

Bra inlägg med en utmärkt analys, men vad kan vi göra för att inte samma människor får förtroendet att lägga upp kampanjen inför valet 2010?

 

Och när jag säger "göra en Zlatan" så handlar det också om att kämpa ända in i kaklet;-)även dom 20 sista sekundrarna.
Väl talat hur som helst och jag tror att du har helt rätt när du förutspår att en och annan sätter kaffet i vrångstrupen. Ser fram mot "Stockhomsmodellen" och vad den kommer att betyda för retoriken och praktiken.

 

Tänk att det ska behöva sägas. Du slår huvudet på spiken, vi jobbar så här i glesbygden också, med LO med facket, i samtal med grupper och enskilda formas en politisk plattform lokalt. Tänk om stödet från centrum också kunde vara där.

 

Mogens - jag är rätt övertygad att det är det politiska budskapet som skapar kampanjen. Finns det ett trovärdigt innehåll blir det också en vettig kampanj.

 

Precis! Det är INNEHÅLLET i paketet som är viktigt!