Åttio år sen Al Capone tog makten i Chicago

Jag är inte så förtjust i de här nytillverkade krämardagarna, men nu är det dags igen. Min vana trogen skjuter jag av den raketen ett par dagar för tidigt.
I avdelningen morbida historieåterblickar kan det vara värt att ta en titt bakåt till den 14 februari 1929, i ett garage på 2122 North Clark Street, i det som kallas Chicagos North Side. Där stannade två bilar, av vittnen beskrivna som civila polisbilar. Två män i polisuniformer eskorterade två män ner för garagerampen. Strax efteråt hördes ett antal torra hårda smällar, och därefter kom samma män upp, men nu såg det ut som polismännen hade arresterat de två andra.
I garaget låg sex män döda, och en sjunde döende. En schäferhund skällde hysteriskt och vägrade släppa någon nära sin döde husse.
Det var den slutliga demonstrationen av vem som bestämde i Chicagos undre värld. Al Capone. Visserligen förekom det under kommande åren smärre gerillautbrott mot hans makt, men i stort sett hade han knäckt sina konkurrenter och kunde ägna sig åt att konsolidera sig. Vilket han gjorde till den milda grad att han faktiskt blev ett problem för samhällsklasser som annars inte hade minsta orsak att bry sig, och det blev också hans fall.
Frågan är om det funnits någon stad som så till den milda grad varit händerna på en person som Chicago var under tjugotalet.
St Valentines Day Massacre är beryktad och också återskapad i en mängd olika filmer. Jag minns själv med glädje gräddkanonerna i Bugsy Malone. Den symboliserar också på något sätt slutet och höjdpunkten på den ohämmade gangstereran under tjugotalet.
I smaband med Valentindagen brukar man alltid rabbla upp det här, men faktum är att det finns - minst - en till liknande händelse som också skedde i Chicago.
Den som med största sannolikhet planerade och genomförde attacken på det konkurrerande Moranbandet var Machine Gun Jack McGurn ( i själva verket ur-sicilianare men de hade en förkärlek för irländska alias) tillsammans med ett par andra skumma individer. McGurn hörde också till de som efter Capones fängslande försökte hålla fanan högt, men det lyckades han inte något vidare med, utan han var rätt utfattig när överlevande medlemmar ur Moranbandet fick tag på honom, exakt sju år senare, den 14 februari 1936.
Och mejade ner honom utan pardon, inne i en bowlinghall.
De lämnade en traditionsenlig Valentine-vers på hans kropp:
"You've lost your job, You've lost your dough, Your jewels and handsome houses, But things could be worse, you know, You haven't lost your trousers."




2 kommentarer:

Först ett par ihopklämda bröst och sedan ett hjärta. Snabba ryck på knapparna. :)

Om vi bortser från Al Capone och andra maffioser så är just alla hjärtans dag en rätt knixig dag. Numer förväntas man gå ut på romantiska middagar, skriva kort och fixa överraskningar till sin partner. Det ska piffas och donas, duttas och fixas. Å framför allt det ska konsumeras. Jag gillar det inte. Det är som ett megapiller av dåligt samvete. Fast där ingen anledning till samvetsfunderingar finns.

Här hemma blir det inget med varken det ena eller det andra. Vi ska jobba på varsin sida av landet och lär om vi har tur hinna prata med varandra en gång under helgen.

 

Det finns dem som anser att Alla Hjärtans dag endast är för kvinnornas skull och att det är dem som är drivande bakom den.

För att jämna ut det hela har en högtid för män föreslagits:

http://www.svenskbladet.se/kultur/index.php?alias=ny_kritik_mot_alla_hjartans_dag.html