Den tilltagande övervikten i riket är tydligen ett problem, och uppenbart är det i vanlig lågutbildade och underbetalda som är de största skurkarna. De ger sina barn snabbmat, låter dem inte motionera, och tillbringar alldeles för mycket tid mellan chipspåsar och läskflaskor. Ungefär så.
Det finns en del att säga om den saken, men visst har vi ett problem här. Dock är jag inte alls övertygad om att vi står inför samma sorts fetmaepidemi som man ser i t ex USA eller Storbrittanien. Inte heller är jag övertygad om att det är just en påstådd underklass som skulle vara värst drabbad.
Naturligtvis äter folk på tok för mycket i landet. Man lassar in som vore man skogshuggare, och det är mycket få som är det idag. Traditionens makt är förmodligen en större skurk än eventuell tillgång på onyttig mat, för faktum är att ur ett strikt näringshänseende är det inga större fel på vare sig hamburgare eller kebab. Inte heller är färdiglagad mat så illa som den var förr.
I Sverige har vi skattefinansierad skolmat, ett fenomen som inte alls är särskilt vanligt i världen, och definitivt inte i USA eller Storbrittanien, där man länge fått klara sig med medhavda smörgåsar, eller med hart när oätlig sörja i en cafeteria (där det kostar pengar!). Och dessutom har vi bra skolmat - oavsett vad den växande generationen påstår. Jag har rätt många gånger avätit mina barns skolmat och tyckt det varit riktigt gott, medan ungarna samtidigt ser på samma mat med avsky. Förklara det den som kan. Det betyder att alla barn har möjlighet att kunna äta sig rejält mätta i varje fall en gång om dagen, vilket genast minskar risken för den amerikanska varianten av fetma..
Men sen har vi ju det här med att man ska umgås. Mycket ofta hör jag föräldrar - kvinnor - som trumpetar ut att de i varje fall en gång per dygn vill träffa hela sin familj, och därför äter man middag ihop. Man får förmoda att det är medan barnen inte kan försvara sig, eftersom de med åldern får tillräckligt med fritidsaktiviteter för att försvinna från matbordet i förtid.
Middagen är en kvarleva från bondesamhället - och den åts efter arbetets slut. Jag tror knappt den hade den sociala funktion som många idag vill ge den, i varje fall inte förrän på 1900-talet. Och dessutom äts den vid en tidpunkt när vi inte behöver den - om vi inte ska jobba kväll eller natt.
Det mesta tyder också på att vi lägger grunden för övervikt i den tidiga puberteten, det vill säga under den tid då vi äter stadiga middagar med familjen.
Nu menar jag inte att man ska avskaffa familjemiddagen, men man måste naturligtvis ändra innehållet i den. Det äts på tok för mycket ris, pasta, potatis och spannmålsprodukter. Och att äta sånt på kvällen är att be om tilltagande övervikt.
Jag är inte heller säker på det påstådda sambandet mellan låg inkomst/låg utbildning och övervikt. Det finns väldigt många välbärgade människor som är skapligt överviktiga. Hur förklarar man det? Jag upplever inte heller att det skulle finnas en skriande okunskap om överviktens orsaker bland några samhällsgrupper. Vi kan inte enkelt lägga ett kalkerpapper över de amerikanska och brittiska erfarenheterna, vilket bl a Claude Marcus och Stephan Rössner påtalat.
I själva verket kanske det är så att övervikten är störst i de familjer som har de starkaste familjetraditionerna, där man äter klassisk husmanskost (inte särskilt nyttig) och där man samlas till en familjematning.
Att det sedan naturligtvis finns andra orsaksamband är ju naturligt - folk som inte motionerar
är i allmänhet fetare än de som inte motionerar, grabbar i puberteten kan äta hur mycket som helst utan att bli feta (fast fortsätter de så blir de feta, tro mig), kvinnor över fyrtio är mer kostmedvetna än män i samma ålder etc...
Men min poäng är att vi måste se över hur vi umgås med maten. I stora delar av världen är det ett enormt enahanda, men förhoppningsvis näringsrikt intag. Det är en enorm lyx att kunna variera sig, men kroppen har inget behov av det - i själva verket är smakupplevelsen något som mycket länge var förbehållet en mycket exklusiv grupp, och är fortfarande så utanför ekonomiskt starka regioner. Kroppen klarar sig på samma mat varje dag - resten är psykologi.
Jag anser ju att hälsa kommer bli en klassfråga i framtiden, men frågan är om maten kommer ligga där. Det kanske kan bli så om man också börjar räkna in tiden som det tar att laga mat - gynnade grupper kommer alltid att ha tid att laga mat, så frågan är varför de inte gör det, för de gör det inte. Däremot upplever folk med underklassanknytning att de ofta är mycket trötta efter dagens arbete,vilket kan ge inköp av färdiglagat.
Det sämsta man kan göra är att ge folk dåligt samvete. Jag tror inte folk är lata. De är bara trötta, och man gör sämre val när man är trött. Men på sikt är det ett av de sämsta val man kan göra att strunta i vad man äter...
Bilden från alltombarn.se
4 kommentarer:
Satt just och själv och skrev om detta ämne. Två själar men med ganska olika tankar. Blev lätt upprörd av vad du skriver så jag svarar dig istället för att skriva färdigt.
Om vi inte ser upp är JAG helt övertygad om att vi även i Sverige kommer att få se en dramatisk ökning av antalet feta människor och då inte minst feta barn. Att det vi stoppar i våra barn dessutom har en koppling till föräldrarnas utbildningsnivå är väl inte heller något konstigt, är man inte van att ta del av forkningsresultat och själv söka information är det naturligtvis svårare att bedöma även kost och hälsa. Därmed vill jag INTE på något vis dra alla över en kam. Det du säger om att lågutbildade inte skulle LÅTA sina barn motioner gör mig upprörd! Det kostar pengar idag att låta barnen motionera, oavserr utbildningsnivå kanske man helt enkelt har råd att stoppa in ungarna i diverse klubbar!
Idag ser man redan på BVC en ökning av feta barn. Tyvärr är det fortfarande ganska tabubelagt att diskutera dessa frågor och åsikten om att barnen snart springer av sig fettet är vitt utbredd. Nu pratar jag inte om barn som är knubbiga utan FETA barn. Flera studier visar att risken att dessa feta barn fortsätter att vara feta även i högre ålder. Jag tycker att det är snudd på barnmisshandel att stoppa i dessa barn felaktig kost. HELA familjen måste få hjälp att förbättra sin kost. Redan idag ser man en ökning av diabetes typ II, vilket har en ganska stark koppling till övervikt.
Skolmaten idag är av högst varierande kvalitet - pengar! Jag är självklar FÖR att vi fortfarande har gratis skollunch men hävdar att detborde finnas regler om näringsinnehåll. Trist skolmat leder till att barnen inte äter ordentligt vilket i sin tur gör att de inte orkar prestera under lektionerna. Många skolor har idag cafeterior där barnen istället kan köpa läsk, bullar och godis - hur smart är det på en skala?
Och JA, jag tycker en samling runt middagsbordet är viktigt, och faktiskt inte bara jag, även mina tonårsgrabbar uppskattar den lilla stunden då vi kan tramsa, diskutera dagen och världen. Däremot ser jag det inte som ett TVÅNG, har någon av oss något annat inbokat är det OK.
Tror inte ett smack på att potatis eller pasta är boven i vår övervikt. Tror mer på pommes, sås och läsk. Förstår inte vad du har emot husmanskost, minska fettmängden och utöka grönsakerna så är det utmärkt mat. Ta däremot den frysta färdigmaten, där har du en riktig fettfälla. Tidningen Råd & Rön har precis undersökt en rad färdigrätter och skrämmande nog visar det sig att de kan innehålla ÖVER 50% fett. Har full förståelse för att tiden för matlagning många gånger är knapp men fortsätter att framhärda att det GÅR att fixa en snabb middag som är hyfsat näringsriktig och beydligt billigare än att köpa färdiglagad mat.
Motion, kost och hälsa - en klassfråga? Allt för snart enligt mig!
Faktum är att de flesta får i sig långt mer energi än de gör av med, och vid fel tillfällen. Om du vill kan jag skaka fram rätt många referenser i ämnet.
Inte heller kan vi se att fettet skulle vara nån större bov. Det är i själva verket en seglivad myt; fett är inte alls en stor källa till övervikt. Inte heller processad mat, efter vad man ser hos t ex profesor Claude Marcus på Huddinge sjukhus.
Istället är det den samlade mängden energi man får i sig på en dag som måste regleras ner, och vid vilka tillfällen man äter den. När jag ger mig på husmanskosten är det för att den i för stor utsträckning är för energirik för våra behov. När jag hoppar på pasta, ris och potatis är det för att det är mat för folk som arbetar mycket hårt fysiskt, och knappt det.
Istället behöver vi gå till andra kolhydratkällor, som bönor t ex. Sätter man sig ner och gör en kostanalys - och det har jag gjort rätt många gånger - är det otvivelaktigt så att kolhydratintaget, och när man äter det, är en långt större bov än fettet i pommes frites eller i kebaben.
Dessutom är det lättare att justera just den energi man får från kolisar än att försöka reducera fettet.
Det finns många och långa utredningar kring detta, och man kan inte i Sverige dra samma slutsatser som i USA eller Storbrittaninen. Vi har andra levnads- och motiosnmönster här, vi har långt större del förvärvsarbetande kvinnor och vi har fler män som tar del i hushållsarbetet. Allt detta motsäger den enklaste slutsatsen, att det skulle vara lågutbildade/lågavlönade som åt sämst.
Inte heller ger Folkhälsoinstitutets undersökningar stöd för detta. I själva verket är det så att fetman ökar i alla samhällsklasser; de socioekonomiska skillnaderna är rätt små. Det är mer ett nationellt hälsoproblem än ett klassrelaterat problem, tror jag (tills nån visar motsatsen).
Det jag skriver om att folk inte låter sina barn motionera är inte min åsikt, det är en sammanfattning av generella åsikter i frågan
Självklart så är det så att det är mängden energi man ger kroppen och hur mycket man gör av med som i slutändan avgör om vi blir överviktiga. Tyvärr finns det ingen studie som definitivt avgör VAD som är bäst att vi stoppar i oss - kolhydrater eller proteiner. Framförallt finn det inga långtidsstudier som kan visa vad det ena eller andra gör med våra kroppar på lång sikt. JAG är av åsikten att vi behöver lite av allt. Jag har heller aldrig hävdat att fett är farligt - hävdar däremot att det ska vara naturligt fett som t ex smör och olivolja och inte en massa transfetter.
Förstår inte din koppling till att vi har fler förvärvsarbetande kvinnor i Sverige än i t ex England, borde väl i så fall betyda att de kvinnorna har betydligt mer tid att fixa till en näringsriktig måltid än vi stackars svenska yrkesarbetande kvinnor. Jag är ingen moralist och vill definitivt inte ge någon dåligt samvete men vill också ha respekt för det JAG tror på. Har många gånger blivit påhoppad för att jag vill ha hemlagad mat istället för processad sådan. Menar nu INTE att jag på något sätt känner mig påhoppad av dig!
Har länge förstått att detta ämne väcker en massa känlor - även jag går igång som du märker!
Ha det gott och ät det DU tror/vet funkar bäst för DIN kropp!
Även om familjemiddagen som den ser ut idag inte är en gammal tradition så tycker jag nog att den är väl att uppmärksamma och värna om.
Jag älskar att sätta mig ner och äta med familj och vänner. Att i lugn och ro få äta en god måltid och prata om allt som rör sig i allas våra liv. Ta sig tid att bara vara med varandra. Lyssna och bli lyssnad på.
Skicka en kommentar