Arga unga män är farliga unga män. Om Romarios död

Jag måste erkänna att rättegången mot de unga män som åtalats för Romarios död har engagerat mig långt mer än rättegången mot grabbarna bakom PirateBay. För att börja från slutet tycker jag det är helt knäppt att man kallar PB-rättegången för en fråga om yttrandefrihet. För mig och väldigt många handlar det om stöld – i synnerhet som det verkar som om de själva gjort sig en skaplig hacka på andras material. Jag har mycket svårt att se hur det skulle kunna bli helt fritt att gratis ”kopiera” andras verk. Jag har också svårt att se hur man försvara företeelsen med att det skulle ha med yttrandefriheten att göra – vad har yttrandefrihet att göra med att man lägger ut obduktionsbilder på döda barn? Eller barnporr? Det är symtomatiskt att rättegången sorteras in under "kultur-nöje" i DN.

Frågan om vad yttrandefriheten är värd att debattera, och det ska vi göra – för alldeles för sällan kopplas den till moral och ansvar – men det blir en annan dag.

Romarios död är istället en bättre termometer på samhället. Jag har läst vad DN.s reporter Ulrika By skriver om det och jag känner även hennes frustration. Ung man som sticks ner med kniv i ett gängbråk vid motorvägen. Unga arga män från fattiga förorter är sköra och farliga. I avsaknad av kunskaper eller bakgrund höjer de sin status på samma vis som arga unga män alltid gjort, genom att vara aggressiva. Jag må vara fattig men jag är farlig. Ha respekt för mig!

I ett modernt land må det vara en märklig inställning – vi vill inte gärna tro att det kan vara så – men det kanske också är så att vår polityr är ganska tunn och gärna ramlar av. Det finns ett behov av att sluka elände, att ha ett ställföreträdande lidande att gotta sig i. Morden på Arboga-barnen, eller Anders Eklund eller Toni Allden är väl bara alltför tydliga tecken på det. Som sedan glatt effektueras av en tjänst som The Pirate Bay, och i sin förlängning också dramatiseras av de här ganska skrämmande grabbgängen.

Det handlar inte om vilken etnisk bakgrund man har – det handlar om helt andra saker. Om att växa upp i slitna förorter med allt vad det innebär. Man är mycket naiv – och okunnig – om man tror att det här är nya företeelser. Det är det inte. Slum har alltid genererat brottslighet och elände, och så var det faktiskt för trettio år sen också, med de som då bebodde miljonprogrammet. Det kan vara bra att komma ihåg det. Man kan inte ens säga att det skulle vara en specifik utveckling just i de områdena – istället har vårt civiliserade samhälle kanske tappat en smula av anständighet och omtanke. Våldet är förekommande i helt andra samhällsklasser också idag – vi har de här välartade barnen som i brist på annat ger sig ut på stan och slåss, och det är barn vi talar om, vi har våld och hot även i finare områden idag.

Tyvärr dras jag också med en oroande känsla av att det var mycket som gick fel i början av utredningen av Romarios död. Att hans döda kropp sågs slentrianmässigt, för han var bara en grabb från förorten. Jag hoppas jag har fel

Det är därför det är viktigt att komma ihåg Romarios död. Det kommer att ske igen, det kommer att dö fler unga män i onödan, nerstuckna för skitsaker, men vi får inte sluta tala om det. Det är just tystnaden och glömskan som är farliga.