Friskvård? Rättighet eller handelsvara?


De flesta av oss ser nog utbildning eller sjukvård som rätt grundläggande rättigheter - inte ens inom det borgerliga lägret finns det så många som på allvar hävdar att sånt ska vara självfinansierat. Alla ser värdet av att så många som möjligt kan få en hyfsad utbildning eller bra läkarvård, utan att behöva skuldsätta sig själv, pantsätta huset och jobba ihjäl sig...
Men hur ser vi på det avsevärt lösare begreppet friskvård?
Är det lika självklart att alla ska få må bra?

Jag tänker på det när jag åter trampar omkring i gymet, och vet hur mycket det kostar att träna där jag tränar (och där det är tveksamt om jag skulle träna, om inte min arbetsgivare hade ett fördelaktigt avtal). Det är rader av hyfsat vältränade motionärer, en och annan extremt muskulös person - men var är de som jag vet borde finnas där? De som har ont, de som är överviktiga, de som är trasiga?
Väljer de bort de här ställena av nån slags skamkänsla, eller är det plånboken som styr?

Man kan idag få MotionPåRecept, det finns en allt större insikt hos företag om att man genom att satsa pengar på friskvård kan tjäna igen det mångfalt genom minskad frånvaro etc. Det vill säga - mår man bra jobbar man bra.
I stort sett hela den hälsoindustri som idag växer upp i Sverige är privat. Det finns en del kommunala anläggningar, ofta kombinerade med badhus, eller enstaka atlektklubbar som drivs av eldsjälar - men på det hela taget är det en privat sektor.

En privat sektor som svartsjukt också ser till att kommunala inrättningar inte får en krona extra mer än det kostar att hålla sig fria från miljöförvaltningens synpunkter. Där det finns privata alternativ ska kommunen inte anstränga sig - det är ett mantra som upprepats och upprepas.
Men vänta här nu - vi talar inte om taxirörelse eller restaurangverksamhet, eller om gräsklippning. Vi talar om att människor har rätt att må bra. En mycket grundläggande rättighet, som i varje fall jag anser kan jämföras med rätten till god utbildning eller bra sjukvård.
Och den är helt bortsåld.
Det finns ingen övergripande samhällsstrategi för friskvård idag, det finns knappt med som begrepp i politiken, och ändå är de här förhatliga gymen platser som idag lockar människor som inte tar del av den istället så understödda idrotten. Gymträning i någon form är den största enskilda idrotten för svenska kvinnor, vid sidan av cykling och promenader. Och vill man ha utbyte av det får man också betala för sig. Rejält.
Redan idag är det så att de som har det sämre tränar mindre och mår sämre. De äter och presterar sämre. Rätten att må bra håller på att förvandlas till en klassfråga.

Därför kommer det i framtiden behövas en politisk syn på friskvården. Ska vi acceptera att det måste kosta mycket pengar för att få må bra? Eller finns det andra vägar...

Jag ska nog skriva en motion.



Bilden föreställer en bodypump-klass. Det är inte världens bästa träningsform men måste allt vara så bra? Huvudsaken är ju att folk rör på sig.

3 kommentarer:

Jag håller med dig i det du skriver.

Själv funderar jag på bestämmelserna för vad som "räknas" som friskvård. Eller vad som får subventioneras av arbetsgivaren.

Vem är det som säger att yoga är bättre än att gå en golfrunda? Varför skulle en dag i slalombacken ge sämre fiskvårdsresultat än att göra utfall på ett gym? Är ridning en sport där man inte använder kroppen och därför får den inte subventioneras?

Eller är det för att slalom, ridning och golf räknas som "överklassporter"? Om så är fallet är det ju än mer idiotiskt.

 

Satt på tunnelbanan tillsammans med en granntjej i morse och diskuterade just detta.
Kan glädja dig med att både hon och jag det senaste halvåret har noterat en markant ökning av de klientel du eftersöker.
Både andelen "köttbullar" och "pinnar" har ökat och glädjande nog verkar de fortfarande inte ha gett upp. Även om jag gnäller över att få vänta på mitt löpband tycker jag att det är strålande att de kämpar på! Tycker också att det verkar som om fler läkare vågar skriva ut "MotionPåRecept" idag. Min rara granne tränar på "Friskis" och jag på ett kommunalt badhus vilket ju båda är billigare än t ex SATS.
Håller fullständigtmed om att hälsa håller på att bli en plånboksfråga. De kommunala gymen har en högst varierande kvalitet, däremot är ofta gruppträningen där riktigt bra och de har ofta verksamhet som vänder sig till äldre vilket ju också är bra. Skulle gärna satsa någon liten skattekrona på att rusta upp och till och med bygga nya badhus med tillhörande gym mm.
De stora kedjorna börjar ju nu få lite konkurrens av andra som har betydligt billigare priser. Om deras koncept faller väl ut kommer det säkert påverka priserna på dagens jättar.
Alla borde ha möjlighet till friskvård så hurra för lite konkurrens och håll tummarna för kommunerna får möjlihet att hjälpa till!

 

Bra att du skriver om Friskvård som också är ett av mina stora intressen. Och det har verkligen blivit en handelsvara ATT må bra. Svårt att sovra i djungeln - inte minst för arbetsgivarna. De behöver nog sina anställdas hjälp!!

Politiskt och skattemässigt (för företagen) är definitionen på friskvård eller vad som "får" klassas som sådan ganska snäv. Vilket jag tror delvis kan bero på bristande insikter om såväl utbud och effekter av olika aktiviteter som individuella skillnader.

Folk kan ju faktiskt må bra på OLIKA sätt eller vara i behov av olika former av "hjälp" för att må bra. Klart skall den som "servar" med någon friskvårdsaktivitet också ha betalt för SITT arbete. Jag tycker/tror vidare att många människor borde ta större ansvar SJÄLVA för sitt välmående (subventionerat eller ej) och försöka hitta SINA egna vägar att må bra. Och då gäller det inte enbart träning och kost utan hela livsstilen. Behöver man stöd i detta tycker jag arbetsgivaren skall bistå, dvs både till att "hitta rätt" och till att kunna fortsätta på den valda vägen.

Avdragsgillt eller inte så tror jag arbetsgivarna i sin tur tjänar MER på denna INDIVIDUELLA frikostighet! Att mer eller mindre sticka huvudet i sanden och t ex subventionera gymkort till ALLA (oavsett de vill, behöver eller HINNER stressa till just DET gymmet) eller att skicka alla på SAMMA typ av kostrådgivning kostar nog mer än det smakar!

Alltså MINDRE poltiskt toppstyrt, tycker jag. Hellre bredare syn samt att UPPMUNTRA enskilda att ta ansvar för att själva ta reda på vad just de behöver, vill och mår bra av.

Den som INTE värdesätter sin egen hälsa kan inte heller räkna med att någon annan skall gör det! Den som däremot värdesätter sig själv kan/bör också kunna ta ansvar för att "trycka på" uppåt på arbetsplatsen samt - vid behov - MOTIVERA för sin arbetsgivare om varför de behöver/vill ha subventionerat just SIN friskvårdsaktivitet.

Så tycker jag om Friskvård! Jag själv är ju värd att må bra! Därför ser jag till att göra det också! På ett sätt som JAG har råd med. Det går alltid att prioritera - men ALLT kostar heller inte skjortan. Om man som jag inte gillar att storstäda två-tre ggr i veckan kan kan ju alltid promenera, springa, cykla, träna med hantlar eller andra redskap hemma, träna med hjälp av tränings-DV och/eller läsa böcker om stresshantering, personlig utveckling eller om kost eller vad man nu vill bli bra på. Sist men inte minst så kan man KOPPLA AV helt gratis och det ÄR friskvård! Jag själv tycker nog att det är svårare att få TID (= ändan ur vagnen..) än att ta mig RÅD till det jag vill göra - men det är ju också individuellt.