Friskvård? Rättighet eller handelsvara?

De flesta av oss ser nog utbildning eller sjukvård som rätt grundläggande rättigheter - inte ens inom det borgerliga lägret finns det så många som på allvar hävdar att sånt ska vara självfinansierat. Alla ser värdet av att så många som möjligt kan få en hyfsad utbildning eller bra läkarvård, utan att behöva skuldsätta sig själv, pantsätta huset och jobba ihjäl sig...
Men hur ser vi på det avsevärt lösare begreppet friskvård?
Är det lika självklart att alla ska få må bra?

Jag tänker på det när jag åter trampar omkring i gymet, och vet hur mycket det kostar att träna där jag tränar (och där det är tveksamt om jag skulle träna, om inte min arbetsgivare hade ett fördelaktigt avtal). Det är rader av hyfsat vältränade motionärer, en och annan extremt muskulös person - men var är de som jag vet borde finnas där? De som har ont, de som är överviktiga, de som är trasiga?
Väljer de bort de här ställena av nån slags skamkänsla, eller är det plånboken som styr?

Man kan idag få MotionPåRecept, det finns en allt större insikt hos företag om att man genom att satsa pengar på friskvård kan tjäna igen det mångfalt genom minskad frånvaro etc. Det vill säga - mår man bra jobbar man bra.
I stort sett hela den hälsoindustri som idag växer upp i Sverige är privat. Det finns en del kommunala anläggningar, ofta kombinerade med badhus, eller enstaka atlektklubbar som drivs av eldsjälar - men på det hela taget är det en privat sektor.

En privat sektor som svartsjukt också ser till att kommunala inrättningar inte får en krona extra mer än det kostar att hålla sig fria från miljöförvaltningens synpunkter. Där det finns privata alternativ ska kommunen inte anstränga sig - det är ett mantra som upprepats och upprepas.
Men vänta här nu - vi talar inte om taxirörelse eller restaurangverksamhet, eller om gräsklippning. Vi talar om att människor har rätt att må bra. En mycket grundläggande rättighet, som i varje fall jag anser kan jämföras med rätten till god utbildning eller bra sjukvård.
Och den är helt bortsåld.
Det finns ingen övergripande samhällsstrategi för friskvård idag, det finns knappt med som begrepp i politiken, och ändå är de här förhatliga gymen platser som idag lockar människor som inte tar del av den istället så understödda idrotten. Gymträning i någon form är den största enskilda idrotten för svenska kvinnor, vid sidan av cykling och promenader. Och vill man ha utbyte av det får man också betala för sig. Rejält.
Redan idag är det så att de som har det sämre tränar mindre och mår sämre. De äter och presterar sämre. Rätten att må bra håller på att förvandlas till en klassfråga.

Därför kommer det i framtiden behövas en politisk syn på friskvården. Ska vi acceptera att det måste kosta mycket pengar för att få må bra? Eller finns det andra vägar...

Jag ska nog skriva en motion.



Bilden föreställer en bodypump-klass. Det är inte världens bästa träningsform men måste allt vara så bra? Huvudsaken är ju att folk rör på sig.